Förra veckan berättade jag om mitt redigeringstips när det gäller strukturen i ditt manus. Idag kommer tips nummer två: More is more!
Ingen vill läsa en deckare om en cykelstöld, brukar jag säga. En deckare ska vara gruvlig och ondskefull och kanske till och med vidrig. Vad som helst, bara det känns.
Det här är en regel som gäller alla böcker. Oavsett genre, måste konflikten kännas. Antagonisten måste vara ett hot och hindren som uppstår måste vara stora och svåra och rent av omöjliga att ta sig förbi, eftersom more is more.
(Naturligtvis vore det underligt om Lassemajas detektivbyrå var inblandade i mordutredningar och sanningarna ovan gäller därför romaner avsedda för vuxna, men principen är sann även för barnböcker, men då på barns nivå.)
Läsaren ska känna med karaktärerna. När de skrattar, skrattar vi, när de gråter, gråter vi. När du går igenom ditt manus igen, fundera över vad du kan förstärka. Behöver antagonisten bli ondare (även om det naturligtvis rör sig om en grå, rund och dynamisk karaktär)? Behöver trådarna vävas om så att hindren inte övervinns för lätt? Kika på det. More is more.
Ett av de misstag jag gjorde i originalet till det som skulle bli Ljus som varit dolt var att jag hastade fram på fel ställen. Betaläsarna ville ha fler detaljer ibland, mer visualiserat ibland och ibland bara rätt och slätt mer.
Va? tänker ni nu. När man redigerar skär man ner, det vet alla och det borde jag veta, som just tagit bort tiotusen ord ur mitt manus som är en riktig tegelsten av magi.
Men faktum är att trots att min historia tar många sidor att berätta, hastade jag förbi själva upplösningen. ”Det går för fort!” sa betaläsaren som också är min korrekturläsare. ”Vi vill ha mer!” Jag såg vad hon menade och gjorde om upplösningsscenen i grunden. Boken blev en annan. Allt känns nu. Det är som att vara där. More is more.
Samtidigt vill jag delge ett annat råd: Less is more. Ibland behövs det mindre för att det ska kännas mer, och med mindre menar jag färre ord. Jag står fast vid vad jag just sa om konflikter, antagonister, hinder och upplösningar, men samtliga fenomen kan gestaltas på olika sätt och ett effektfullt sätt är att ta bort ord.
Ta bort sista stycket i varje kapitel. Ta bort första stycket i varje kapitel. Ta bort förklaringar och låt antydningarna tala för sig själva. Säg inte, insinuera. Här beror mycket på vilken stil du eftersträvar, men det jag föll för allra mest när jag läste t. ex Flicka med pärlörhänge var hur mycket jag studsade varje gång jag läste ordet han. Personliga pronomenet han! Genom att vara sparsam i sitt för övrigt målande språk, lyckades Chevalier skapa laddningar kring helt vanliga ord.
Alltså: ta bort förstärkande prefix och ord (adverb och adjektiv, jag tittar på er!) och låt orden återta sina sanna betydelser genom att vara sparsam och släng endast in extra krut när du verkligen vill skapa laddning, annars kan du skapa laddning genom att inte skriva något alls. Bara ta punkt vid väl valt tillfälle.
Det här är en konst som jag beundrar hos många författare, men alls inte bemästrat själv än. Men jag tipsar om det ändå.
Less is more. Och more is more.
Debutantbloggen 
Hej vad bra! Men det är den där svåra balansen om vad som ska vara more is more respektive less is more. Det känns som om more is more i många fall kanske egentligen handlar om att använda väl valda ord hellre än väldigt många ord. Att more is more väldigt ofta handlar om att gestalta någonting väl, kanske med så få ord som möjligt?
/Anna
Ja, det ena handlar om intrig, karaktärer och rafflande vändningar (more!). Det andra handlar om hur vi berättar dem (less!). Jag har mycket lättare för det ena än för det andra, men är inte fullärd någonstans. Sen kommer det återigen ner till genre och stil, men jag tror ändå att det här är ledord att ha blinkande över huvudet när vi jobbar igenom en text. Intrigen och motståndet behöver späs på samtidigt som orden blir färre. Lätt som en plätt, va?
Motsägelsefullt. Och säkert alldeles sant. Återigen ger du tips att printa ut och ha framför näsan medan man redigerar.
/Anna
Så sant! Och så svårt! Jag tänker att det där är en sak som man endast lär sig genom upprepning, öva, öva, men hoppas plötsligt få en magisk uppenbarelse, en sån osannolik som sannolikt gör historien mindre trovärdig…
Öva, läsa bra böcker, ta paus från manus och kasta sig över det igen och igen. Tror inte på genvägar. Enda sättet att verkligen förstå hur ett hjul är konstruerat är att uppfinna det själv.