Jag saknar Susanna. Om hon fanns i verkliga livet hade jag gärna varit hennes vän. Ändå är det med viss lättnad och iver som jag lämnar huvudpersonen i Tills kärleken skiljer oss bakom mig för att lära känna min nya huvudkaraktär. Jag är nyfiken på hur hon ser ut (googlar foton för att få inspiration) och vad som gör henne glad och ledsen. Hur hon beter sig när hon blir trängd och när hon blir lycklig. Jag vill veta hennes innersta hemligheter, drömmar och hennes längtan. Vad som driver henne. Jag vill svära när hon försätter sig i omöjliga situationer. Rodna när hon gör bort sig. Bli varm inombords när hon älskar. Känna pirret i magen när hon flörtar trevande med nya manliga bekantskaper. Få gåshud och krypningar längs ryggraden när hon letar efter svaret på gåtan i de tätaste och ensligaste norrlandsskogarna i den myggtäta sommarnatten. Jag brinner av entusiasm att snart ha en ny polare att hänga med! Det spritter i hela mig av förväntan över att få följa med på hennes resa. Men det är inte dags än.
Först ska grundjobbet göras. Jag ska sätta ord på vad nya romanen handlar om genom att skriva en baksidestext och en säljpitch. Kan jag beskriva kärnan i berättelsen genom några få enkla meningar, vet jag att jag kommit långt. Jag ska mejsla fram karaktärerna och nyckeldragen i storyn och hitta essensen i den. Jag ska se alla de viktigaste scenerna framför mig och ha dem nedtecknade. Ni vet, händelserna som driver romanen framåt, och som gör att läsaren bara måste läsa vidare. Det ska finnas en första och andra vändpunkt, och en mitt och ett slut. Och andra centrala möten däremellan. För det är möten mellan människor som utgör romanen även om de är tätt sammankopplade med händelser.
Vilken fantastisk plan! Bara genom att skriva om den här blir jag så taggad att det kliar i fingrarna. Jag ser redan baksidestexten framför mig. Sjunger hisspitchen i duschen. Skymtar synopsis, struktur och post-it’s.
Så! Då är det väl bara att börja då. Ta fram anteckningblock, whiteboard, penna och dator och låta fingrarna dansa. Men nej. Jag är inte redo ännu. Först ska jag handlingen knådas ytterligare några varv i mitt huvud och det är först när den känns så rätt, så bra, att jag får handsvett och hjärtklappning. Rysningar. Som jag sätter igång.
Grovdragen är klara. Det kommer att bli en love story som utspelar sig på sommaren och hösten i trakterna kring Umeå, Stockholm och New York. Den kommer att innehålla vissa thrillerliknande inslag. Någon kommer att bli övergiven. Någon kommer att fly. Någon kommer att upptäcka en otäck sak om sitt förflutna. Några kommer att bli förälskade. Och om jag får som jag vill kommer det att bli den första boken i en serie. Vad tror ni om det?
Debutantbloggen 