Möte med redaktören

IMG_4952Jag står på en fantastisk innergård och väntar på Göran Fagerström. Jag har just sagt hejdå till min skrivarvän och gått genom porten och hit, till denna terrakottafärgade Karlson-på-taket-värld som jag tror att stockholmare inte ser, och jag tänker på en annan Stockholmsresa. Då när allt började.

2012 bjöd Debutantbloggens dåvarande bloggare in sina läsare till den första debutantpicknicken (som jag för övrigt gästbloggade om). I samma sekund som jag läste om picknicken på bloggen visste jag att jag skulle åka de femtio milen för att träffa Sofia, Pernilla, Ulrika och Manne, men vad som skulle komma ur den där resan kunde jag inte gissa. Det var då jag först träffade författaren som blev min skrivarvän, men det är inte den historien jag ska berätta idag.

En av deltagarna på picknicken var Göran Fagerström från Bokverket. Redan innan vi sågs hade jag läst Mannes inlägg om att Göran lektörsläst det som skulle bli Berg har inga rötter, och väl i parken tog Göran sig tid att prata med alla, också mig. Jag berättade om alla mina manus, både ungdomsserien och romanerna, och han dryftade alla möjliga synpunkter om branschen i stort. Ingav förtroende.

Det personliga mötet betyder så mycket och det var därför jag hörde av mig till Göran i julas angående redaktörshjälp med Ljus som varit dolt. Vi mejlade fram och tillbaka och vi talades vid på telefon för att utarbeta ett samarbete som jag både kunde ha råd med och som skulle ge mig det jag ville ha hjälp med.

Göran har lång erfarenhet av att arbeta med både egna författare, små förlag och egenutgivare och kan hjälpa till med allt från styra upp manus till hitta bra tryckerier. Han har nyligen startat hemsidan skrivochgeut.se som är proppad med tips för den som vill ge ut själv och en av de saker som står på sidan är följande råd: Det finns inget så roligt som att öppna kartongerna med sin bok och känna lukten av trycksvärta. Men du ska vara stolt över den även ett år senare. Se till att du blir det!

Och där har vi det svart på vitt, anledningen till att jag är tacksam att min serie fått tid på sig att mogna tillsammans med min förmåga att göra den rättvisa. Visst är det läskigt att ge ut en bok och veta att alla ord för alltid måste stå där de står, men jag stillas av tanken på alla vändor texten redan gått, och hur katastrofalt det varit om den hade getts ut för sex år sedan.

Utöver mitt egna slipande har Göran kommit med synpunkter på både struktur och gestaltning som varit av värde och nu i helgen var jag alltså i Stockholm för att gå igenom hans rapport och ha möjlighet att ställa frågor. Vi tog oss från den vackra innergården ner i en källarlokal där vi kunde älta allt från platta antagonister till tryck och distribution.

I en och en halv timme pratade vi om min bok och om branschen och jag tänkte ge er en liten, liten glimt. Jag tänker delge er två saker jag tagit med mig från Göran, något som jag gjort bra, och något som jag gjort fel.

Tumme upp: En av de saker jag stångats mot mest är problematiken med fakta om världen. I fantasy blir det gärna faktadump: allt från politiska system till fysiska lagar och främmande kulturer måste förklaras istället för att det är en förkunskap som läsaren har gemensam med berättaren. Jag har jobbat på att få fram nödvändig information samtidigt som jag drar igång en handling och introducerar ett stort persongalleri och tyckt det varit svårt att avväga, och tummen upp är att Göran tycker att jag balanserar det bra. Det funkar, det kommer successivt, och det var en stor lättnad att få klartecken på det, även om det alltid finns småpill att göra ändå.

Tumme ner: Kombinationen show AND tell i samband med anföring måste ses över. Görans råd är att inte säga hur en replik sägs när det redan framgår av själva repliken, och i de fall där det inte framgår av själva repliken menar Göran att det är bättre att skriva om repliken så att karaktärens humör framgår, än att lägga till en förklaring (många fall adverb). I Görans anteckningar kan jag avslöja att det verkar som att mina karaktärer har en förkärlek för att säga saker och ting skeptiskt. Bättre alltså att få repliken att låta skeptisk och sen bara lägga till ”sa Lianne” än att skriva ”Lianne var skeptisk” efter repliken och på så vis skriva läsaren på näsan. Gestalta, gestalta, gestalta.

Två exempel på input som jag tar med mig in i slutredigeringen, tillsammans med något som kan liknas vid en godkändstämpel: innan vi var klara hade Göran nämligen en fråga till mig. Han undrade var jag fått allting ifrån, hur jag burit mig åt för att hitta på en så rik värld.

Hans nyfikenhet tar jag som ett gott tecken.

Det här inlägget postades i Hanna Höglund, Lektör, Ljus som varit dolt, Redigering. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Möte med redaktören

  1. Hej Linda! Jag vet inte heller hur det kommer sig. Det kan ju inte, hemska tanke, vara att man utövar MAKT som författare när man fäster sina ord på papper! Jag tror det antingen är att man är omedveten om problemet eller att man är så förtvivlat rädd att vara oklar.

    Botemedlet tror jag är medvetenhet och att alltid inta läsarperspektivet.

    Du har rätt att show + tell dyker upp på många sätt, inte bara med sägesatsen. Ofta kan det vara en hel mening där man talar om ”hur det är” och sen (eller innan) gestaltar samma sak. Svårare att se men också viktigt.

    Sen ska ju inte allt gestaltas, det måste få finnas transportsträckor. Men om man nu bestämmer sig för att gestalta…

  2. Jag säger som Linda: tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Ditt arbete är verkligen imponerande, och känns väldigt hoppfullt. Av alla saker du skrev idag tar jag särskilt med mig en sak. Det är klart att det är viktigare att det blir bra än att det går fort. Tack för påminnelsen!
    /Liv

    • Hanna Höglund skriver:

      Tack, Liv, vad gullig du är! Visst är det viktigare att det blir bra än går fort. Vi skriver ju skönlitteratur!

  3. Linda skriver:

    Åh, jag är så grymt, GRYMT nyfiken på din värld och din berättelse! Jag är djupt imponerad över din resa med ditt manus (att du har låtit det ta all tid som behövs och aldrig gett upp och verkligen omarbetat så mycket som texten krävt) och väldigt tacksam över att du delar med dig av den.

    Jag skriver själv urban fantasy för tillfället och måste säga att just det där med att undvika faktadumpar är något jag tänker mycket på, och det är verkligen inte så lätt. Och detsamma med show AND tell, i samband med anföring men i mitt fall även annars. Jag vet inte varför min impuls att alltid säga allting minst två gånger (helst fler) är så stark, trots att jag vet att det inte blir bra och aldrig gillar när andra gör det. Det är lätt att bli lite trött på sig själv, och det är därför det är SÅ skönt att höra om andras vedermödor och framgångar. Så tack för att du delar med dig!

    /Linda

    • Hanna Höglund skriver:

      Tusen tack, vad glad jag blir. Det där med show AND tell är lurigt, men nyckeln är att aldrig konstatera/påstå, utan bara visa och sen låta läsaren dra slutsatser själv (fast å andra sidan är det helt okej att låta karaktärerna dra slutsatser och sen kan läsaren jämföra sina tankar med karaktärernas). Jag kan säga att jag stryker meningar hela tiden just nu, här och var när jag tycker att det där har ju redan framgått.

      Stort lycka till med ditt manus och tack för att du är med på ett hörn på min resa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s