Man debuterar bara en gång

IMG_4952Prestationsångest och födslovåndor, vecka efter vecka. Inte ett ord skrev jag. Bara tänkte. Värkte. Så som författare gärna gör. Som indieförfattare kan man inte räkna med att fysiska bokhandlare kommer plocka in ens bok, men det finns det som förbättrar oddsen. Branschtidningen Svensk Bokhandel är en sådan.

Det är inte mycket som är rättvist i den här branschen, men detta är ett: oavsett storleken på förlag, oavsett bok, oavsett om förlaget köper sju sidor annonsplats eller en kvartsida, så får samtliga debutanter (vars bok har annonsplats i någon av de tre katalognummer som kommer ut varje år) en helsida i katalogen att presentera sig själv. En helsida! Gratis.

Debutanporträttet måste innehålla ett foto för att komma med och det ska vara på max 3000 tecken inklusive blanksteg. Det ska inte handla om debutromanen, utan om författaren själv. Där, mina vänner, ligger utmaningen. Vad finns att säga om lilla mig? Vad är relevant och framförallt: hur bör informationen presenteras? Detta är min enda chans att låta bokhandlarna veta att jag finns, att jag kan skriva. Man debuterar bara en gång.

Men det fanns hjälp att få. På Debutantbloggen, förstås! En enkel sökning och jag insåg snart att jag var i gott sällskap. Alla som debuterat har kämpat med samma sak och alla hade goda råd att ge. Särskilt givande fann jag Sofias och Kevins inlägg.

När det är dags för din debut, kära läsare, och du går i vankelmod över vad du ska skriva i ditt porträtt, rekommenderar jag att du gör som jag: gå till närmsta bokhandel och be att få bläddra i ett katalognummer. Läs alla inlägg om debutantporträtt som finns på nätet. Skapa dig en bild av vad som förväntas och sätt dig sen och skriv din egen historia på ditt eget vis.

Här är min. Resultatet av veckors grubblande, en halvtimmes flödesskrivande och två veckors pillande. Behöver jag säga att jag var lättad när jag skickade in det häromveckan?

Runt, runt på en skolgård, blicken i marken, tankar långt bort. Bristen på kamrater i klassrummet vägdes upp av kamrater i huvudet, och jag kunde inte lämna de kittlande krig som utspelades på scenen bara jag kunde se.

Jag fyller trettiotre år i sommar och småskolan var längesen, men den innersta kärnan inuti mig är sig lik. Jag älskar berättelser. Jag har byggt mitt liv kring dem.

Varje sorg i mitt liv har följts åt av sin egen berättelse, en jag skrivit eller läst. I fjärran världar har jag kurat medan fiktiva hjältar förvandlats till vänner att hålla i hand. Deras segrar sjunger i mig. Deras skämt är mitt skratt.

Livet har skiftat – jag har gått från barn till mamma åt tre egna små, från småskoleelev till lärare själv – men tröstens budskap har förblivit detsamma: i berättelsernas sällskap behöver jag aldrig vara ensam

Många äventyr har tagit form under mina fingrar, men Liannes berättelse i Ljus som varit dolt har sprungit ur en alldeles egen plats i mig. Dess värld har varit mitt gömsle i över tjugo år – från skolgården till lärarrummet – och fastän jag skrivit böcker för vuxna är jag stolt över att debutera som författare för barn.

Barn behöver sagor. Barn behöver hjältar. Barn behöver läsa om vanliga barn med stort mod. Barn som står upp för varandra, som misslyckas, tvivlar och vågar på nytt, som älskar och lider lika intensivt som vuxna. Barn behöver möta faror och död på trygga avstånd för att orka möta dem i verkliga livet och de behöver ord att uttrycka vad de känner. Ord som de bara kan möta i litteraturen.

Jag har alltid älskat ord, älskat språk och dess brokiga historia, dess mångfald och nyanser. Som lärare i svenska vill jag inget hellre än att mina elever ska upptäcka böcker. De får läsa vadhelst de vill, bara de känner något, lär sig något, får med sig något. Som lärare vet jag hur viktig läsförmågan är för en framgångsrik skolgång i alla ämnen och inte bara i mitt.

Som författare önskar jag att barn ska trivas i den magiska värld jag skapat, att den kan få vara en fristad för någon som den har varit för mig. Som författare önskar jag beröra den som längtar efter att förloras i sagor för en stund.

Barnet i mig förundras över vad barndomens lekar lett fram till samtidigt som jag är tacksam för de många år som gått sen jag först satte mig att skriva ner Liannes berättelse, för vi har båda vuxit sen dess. Men nu är vi redo att möta världen.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Hanna Höglund, Ljus som varit dolt. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Man debuterar bara en gång

  1. Ping: Indieförfattarlycka | Debutantbloggen

  2. Ping: Börjar bli trött på mig själv | manuskt

  3. oskaredvinsson skriver:

    Det där var en bra presentation, avsaknaden av klichéer var befriande. Kommer säkert fånga en hel del blickar, tror jag.

  4. Manuskt skriver:

    Ok, nu hittade jag prislistan 🙂

  5. Manuskt skriver:

    Oj, nu fick jag prestationsångest. Bra skrivet!

    Och tack för infon om katalogen. Måste kolla upp inlämningsdatum redan nu.
    Fråga: Alla som har en annons, säger du. Vad kostar en sådan?

    • Hanna Höglund skriver:

      Prestationsångest hör till. Det här är en stor grej som jag inte visste om innan utgivning blev faktum, men det är definitivt något att tänka på. Annonserna och allt annat material till höstkatalogen är redan inlämnat och nu dröjer det till nästa vända för de har ingen vinterkatalog. Vår, sommar och höst har de, och därför är hösten mycket tjockare (sen utkommer det vanliga nummer däremellan, men detta gäller katalogerna över vad som ges ut). Höstens nummer delas dessutom ut på bokmässan vilket var en av anledningarna till att jag la utgivningen av min bok till september. Det gäller att spela med vad man har! Lycka till och stort grattis till din kommande debut!

  6. Kära Syster skriver:

    Å så bra! Vilken fin vinkling, det är verkligen både intressant och lättläst!

    /Anna

  7. Närmsta bokhandel? De kanske sparar gamla. Men bättre närmsta bibliotek. Alla har Svensk Bokhandels annonsnummer, tre utkommer om året men det i juni som har höstens utgivning är det i särsklass tjockaste. Troligast är att bibliotekarien i infodisken sitter och tittar i senaste numret på ”lediga” stunder och blir lite överraskad.

    • Hanna Höglund skriver:

      Vårt (jättestora!) bibliotek hade den inte. Jag var där först. Frågade till och med på skolans bibliotek på jobbet och bibliotekarien där undersökte om hon kunde ta in den åt mig, men det skulle bli för dyrt. Biblioteken baserar sina inköp på BTJ, sa de. Bokhandeln var så tjänstvillig så och plockade fram flera katalognummer och lät mig sitta länge och läsa.

      • Annonsnumren ingår i prenumerationen på tidskriften Svensk Bokhandel. Kanske bibliotekarien inte tänkte på det?

        • Hanna Höglund skriver:

          Jodå. Jag hade ett långt samtal med flera bibliotekarier, men de hade den inte alls bland tidskrifter för låntagare, utan hade ett ex någonstans uppe i ett personalrum som inte var till för mig, utan bara för dem. Jag var förvånad, men de tipsade om bokhandeln tvärs över gatan och det gick desto bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s