Enkät: tycker du om dina karaktärer?

I dagens lördagsenkät tycker debutantbloggarna till om sina karaktärer. 

porträtt åsa1

Åsa Asptjärn

Tycker du om din huvudkaraktär? Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Jag älskar min huvudkaraktär. Lite för mycket ibland. Jag älskar hans bäste vän också. Nästan mer. Jag har verkligen försökt förstå mig på alla karaktärerna i min bok, jag tror jag måste det för att ge dem djup. Däremot har Emanuel en lärare i tyska, Gerhard, som är lite mystisk och som jag inte vet så mycket om. Ser fram emot att få veta lite mer om honom…

porträtt oskar1Oskar Edvinsson

Tycker du om dina huvudkaraktärer? Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Jag älskar mina huvudkaraktärer. Jonny, som historian kretsar kring, är en ganska vanlig kille, som har en del, inte allt, gemensamt med mig själv (inte för att jag älskar mig själv). Men den jag verkligen älskar är Putansio, den mystiska trollkarlen, som bestämmer sig för att hjälpa Jonny trots Jonnys motvilja. Putansio är beräknande, slug, men har även ett gott hjärta, helt enkelt en karaktär man älskar att utforma. Sedan är jag svag för Wilhelm, en figur som på Putansios order blandar sig i Jonnys liv, och som är fullständigt hämningslös. En karaktär som påminner om Ignatius J. Reilly, huvudperson i Tooles mästerverk Dumskallarnas sammansvärjning.

porträtt anna1

Anna Lönnqvist

Tycker du om din huvudkaraktär?
Ja, även om Susanna, huvudkaraktären i min roman ofta är mesig på det där sättet att jag skulle vilja ryta ifrån till henne på skarpen och säga ”kom igen, tro på dig själv”, så tycker jag verkligen om henne och hade gärna varit hennes vän. Jag känner henne som om hon vore den bästa kompis och förstår hennes tankegångar och val, även om jag själv inte hade tagit samma beslut som hon.

Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Philip, Susannas make, är en oerhört osympatisk person, som utsätter Susanna för både det ena och det andra. Samtidigt förstår jag honom till viss del ändå. Han har en bakgrund som inte varit lätt vilket orsakar att han agerar som han gör. Jag tror man måste försöka närma sig alla karaktärerna i sin bok, både de man tycker om och inte tycker om, för att kunna beskriva dem så trovärdigt som möjligt.


IMG_4952Hanna Höglund

Tycker du om dina huvudkaraktärer?
Jag älskar mina två huvudkaraktärer och jag är hopplöst förälskad i min hjälte. Skulle han dyka upp i verkliga livet och vilja ha mig så ligger min man risigt till. Nästan. När jag läser igenom mina manus och inte är så där överkritisk som man lätt blir, så njuter jag, fnissar, skrattar högt och är hur pinsam som helst och oftast på grund av jargongen i den inre kretsen som cirkulerar kring de två huvudkaraktärerna.

Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Jag har funderat och funderat, men nej, det gör det inte. Jag har levt med dessa personer så länge och visst har deras motiv och personligheter förfinats gradvis genom åren, men det har samtidigt varit en naturlig process. När karaktärerna bråkar med varandra så förstår jag bägge parter, eftersom jag skapat dem båda och vet vilka bakomliggande tankar och erfarenheter som driver dem. I deras sällskap har jag alltid känt mig bekväm, trygg och hemma.


porträtt johannes2Johannes Pinter

Tycker du om din huvudkaraktär?
Jag är väldigt förtjust i min huvudkaraktär Valdemar. Han är en riktig troubled hero – han har nån sorts hjälteroll, men slåss bokstavligt talat med döden på alla möjliga håll, och det är inte alls säkert att ha kommer att överleva. Han är både övermänsklig (well, i alla fall nästan) och extremt mänsklig, han tvingas att ta både bra och moraliskt tvivelaktiga beslut för att nån sina mål, och såna protagonister är väldigt roliga att följa. Han skulle vara en mycket tacksam filmhjälte.

Finns det någon karaktär i din debutroman som du har haft svårt att närma dig och förstå dig på?
Alla karaktärer har sina svagheter och dåliga drag, såna saker som inte skulle tolkas som ”bra egenskaper”, och det gör dem bara mer intressanta. Så jag närmar mig alla mina karaktärer med samma tvivelaktiga förnöjsamhet…

Det här inlägget postades i Anna Lönnqvist, Åsa Asptjärn, Hanna Höglund, Johannes Pinter, karaktärer, lördagsenkät, Oskar Edvinsson. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s