En helt vanlig kväll

porträtt oskar1Det finns inte så mycket att skriva. Det mesta har redan skrivits. Ute dundrar åskan över taken och regnet vräker ner. Vattnet hinner inte sjunka undan och stora pölar får mattan att likna Finland. Plötsligt hörs höga ljud från katten. Missnöjda ljud. När dörren öppnas står han tryckt mot väggen, dyblöt och vettskrämd. In i värmen och ät dig fet och sömnig, tänker jag. Den äldsta pojken är snäll och försöker visa katten var han kan gömma sig från åskan. Katten lyssnar inte och den äldsta pojken får lydigt gå och sätta sig och äta klart sin middag.
”Men jag vill inte ha fisken, den är inte god.”
”Ät en bit i varje fall.”
Så rullar talet, som en repig skiva. Ena dagen är det en fiskbit, den andre en morot. Men han får nog i sig vad han behöver, bestämmer sig jag och min fru för, men är samtidigt oroliga för att det blir för mycket socker ibland.
Ute smattrar det på. Hängrännor på uthuset blir plötsligt en het potatis. Ska de vara vita eller svarta? Vindskivorna är vita, och då borde väl hängrännorna också vara det? Men vi kan kanske måla vindskivorna? Så lyser det inte så förbannat. Hängrännor ska inte synas.
Den yngste äter dåligt. Feber? 37.9. Tänder? Ja, dregel är det gott om i varje fall. Nu ska den äldsta klippa sig.
”Du får russin om du sitter helt stilla.”
Jag hör småpratet när jag diskar.
”Sitt stilla nu.” ”Men det kliar.” ”Det är bara en sida kvar.” ”Det är hår på mitt russin.”
Diska är min grej. Gillar när det blir ett direkt resultat. Det kan behövas för att få ordning på sig själv ibland. Lite struktur. Gröt gör jag också. Den yngsta äter gröten bra, men blir ledsen när han ser mamma. Mamma ska mata. Pappa får diska.
Den äldsta får titta på Bolibompa på datorn. Åskan rullar. Han försöker sig på en fuling och sätter på ett nytt program när vi inte ser. ”Nehej du, förra programmet var det sista. Dags att sova.” Det blir nästan en fajt, men föräldrarna lyckas avvärja attacken och det hela slutar lyckligt. Två barn i säng, men mamma somnade visst också. Missar nästan Trädgårdsmåndag. Pappa är snäll och går låååånga vägen upp för trappan och väcker. Mamma och pappa älskar varandra.
Sätter mig och börjar skriva. Kommer på en bra avslutning på ett kapitel. Skriver ner några stödord, testar några meningar. Men jag ska ta tag i det senare, en idé för ett blogginlägg slog mig när jag satt vid spjälsängen och väntade på att den yngsta skulle somna. Måste skriva när idén är färsk, innan jag tänker för många varv – spontant är många gånger bättre än genomtänkt. Precis nu, när jag skrev det där, så kom jag på att det där faktiskt var en spontan tanke, som kanske inte alls var genomtänkt. Fan. Ska jag behålla eller trycka delete? Tänker vidare på det.
Skriver en stund till och låter fru läsa. ”Det låter lugnare när du skriver än vad det faktiskt var”, säger hon, men hon läser om, så texten verkar vara godkänd.

Ute har det slutat regna. Åskan har vandrat vidare, det är dags att lägga sig. Det är en kväll imorgon också.

(Nästa vecka kommer det mer information om Klubb Hjärta. Det sägs att den kommer ut redan den 2 juni. Tryckeriet var tydligen snabbare än väntat.)

Advertisements

Om oskaredvinsson

En 34-åring som jobbar på det där med att så småningom skriva på heltid. Debuterade förra året med den skönlitterära boken Klubb Hjärta.
Det här inlägget postades i Klubb hjärta, Oskar Edvinsson. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s