Gästbloggare: Lotta Olsson, DN

Lotta Olsson

Vad tycker en luttrad litteraturkritiker på en av landets största morgontidningar om att läsa debuterande författare? Här ger Lotta Olsson på DN sin syn på böcker skrivna av debutanter.

Det bästa jag vet är debutanter. När man som luttrad kritiker slår upp en bok och inte förväntar sig något alls, man tänker: nåja, jag läser några sidor. Men det är säkert uselt och då kan jag lägga ihop boken efter ett pliktkapitel.
Och så har man fel! Debutanten är något alldeles extra och man möter en röst som man aldrig har hört förut.

En fredageftermiddag ringde en synnerligen artig förläggare om en deckare som hans nystartade förlag just givit ut. Han hade förstått att man egentligen inte skulle ringa en kritiker, men… Kunde jag möjligen läsa den?
Hördudu, svarade jag förstås trött. Du har ingen aning om hur många olästa böcker jag har.
Jamen, just den här boken… sa förläggaren hjälplöst, och la genast generat till: så säger väl alla, förstås.
Just det. Cynisk litteraturkritiker log djävulskt i telefonen. Skönt att slippa säga det själv.

Kulturredaktioner är hemska. Tro mig, jag jobbar på en. Man vill så gärna tro att redaktörerna sitter där och läser allt, precis allt, och sedan funderar noga igenom vilket urval man har tänkt sig att presentera i tidningen. Och vilken kritiker som passar bäst att recensera boken. Och hur mycket utrymme boken är värd.
Men det kommer ju så förbaskat mycket böcker. Jag har sen länge två notiser från Svensk Bokhandel uppsatta ovanför mitt skrivbord, för att komma ihåg vad det är jag sysslar med. Det är bokstatistik i den ena: ”2001 kom det ut 3 303 nya titlar, 2011 kom det ut 4 010 enligt SFF och 10 400 enligt Kungliga Biblioteket”. (SFF betyder Svenska Förläggareföreningen).

Eftersom mitt liv till stor del består av anklagande boktravar med olästa böcker har jag den där notisen till tröst. Statistiken är förvillande; det vete sjutton hur många böcker som egentligen kommer ut. Men säg att det kommer minst fyratusen nya böcker på ett år. Säg att så många som tretusen är såna som jag ändå skulle strunta i, av olika skäl (de handlar om militärhistoria, är en kokbok skriven av en kändis, är språkmaterialistisk poesi eller något annat som jag inte förstår mig på). Säg att det bara är ettusen som jag faktiskt skulle vilja läsa. Hur många hinner jag läsa på ett år? Fem i veckan ungefär, så 250-260 böcker hinner jag väl med. De flesta skriver jag bara korta, korta boktips om. Några får riktiga recensioner.
Resten blir liggande olästa i travar som ger mig dåligt samvete, men då tittar jag på den andra notisen från Svensk Bokhandel, även den med statistik: ”33 % av svenskarna läser inte recensioner särskilt ofta för att få boktips. 11 % läser inte bokrecensioner alls. 16 % av dem som är under 29 år läser bokrecensioner.”
Det är också en tröst. Det är faktiskt inte världens viktigaste verksamhet jag sysslar med. Böcker hittar läsare ändå.

Allt detta förklarade jag inte för förläggaren som ringde. I stället famlade jag lite planlöst i en av travarna och sa att jag nog trodde att jag hade fått boken. I alla fall. Jo, här var den ju. Och javars, jag kånkar väl hem den och läser ett kapitel, men mer lovar jag inte. Tyvärr.
Förläggaren tackade översvallande, åja, tänkte jag, det där får du ångra. Stuvade ner boken överst i ryggsäcken, ovanpå de andra böckerna som också var bråttom-bråttom.
Men det här var ju bara ett kapitel. Det skulle väl gå? Jag tar det först så är jag av med det.

Alltså öppnade jag boken efter middagen. Och sen läste jag. Och så var den jättebra: spännande, välskriven, bra både när det gällde gestaltning, intrig och personer. En ny svensk författarröst.
Det är klart att jag inte slutade läsa efter ett kapitel, jag läste hela boken i ett svep och skrev en hyllning i tidningen veckan efter.
Det händer inte så ofta, men det händer. Och just debutanter vågar man inte avfärda utan att åtminstone ha läst ett kapitel.

vig_dn-kultur

Lotta Olsson är kulturjournalist på Dagens Nyheter, ser ut som Harry Potters okända farmor och läser fler böcker än de flesta. Mest skriver hon om deckare och barn- och ungdomsböcker.

Advertisements
Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Gästbloggare: Lotta Olsson, DN

  1. Kära Syster skriver:

    Tack Lotta, för den otroligt intressanta inblicken i din vardag. Superfint!

    /Anna

  2. Ping: Det är den dåliga enprocenten vi fastnar vid | Debutantbloggen

  3. Hanna Höglund skriver:

    Fantastiskt inlägg! Du beskriver det där magiska ögonblicket så väl, för visst älskar vi alla att upptäcka en ny röst. Tusen tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och ger oss en inblick i kulturredaktionernas arbete och urvalsproblematik. Fast… min bok läser du väl? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s