Alla sorters tack

IMG_4952Redan förra veckan nämnde jag det här med att skriva Författarens tack. Inte dedikation alltså, utan det som (oftast) står längst bak i boken. Nu har jag skrivit mitt tack, men känner mig ute på hal, tunn is.

Hur gör man egentligen?

En kort titt i bokhyllan och jag märker att det finns inga rätt och fel. Det finns tvärtom väldigt olika sorter.

Där finns de som radar upp alla namn på människor de vill tacka, utan att säga vad de tackar för. Bara namn efter namn, för- och efternamn med kommatecken emellan. Jättetråkigt om ni frågar mig. Ska man tacka ska man väl tacka, eller?

Där finns de som kör på vad som tycks vara en standardvariant där man tackar sin redaktör och annan förlagspersonal och sist men aldrig nånsin minst sin familj. Detta tack sker ofta i en mindre sammanhängande brödtext som är en knapp boksida lång.

Sen finns Khaled Hosseini som skriver ett längre tack i Tusen strålande solar där han inte missar att tacka en enda själ och inte räds att skräda orden utan tvärtom använder fraser som ”Och till min mor, vars osjälviska, vänliga ande genomsyrar den här berättelsen”. Tror inte jag är riktigt så svulstig.

Annars kan man göra som fd Debutantbloggerskan Sofia Hallberg, som lyckas förvandla den där ovan nämnda brödtexten till en sammanhängande, vacker och stundvis även gestaltande text där hon både tackar och berättar historien om hur boken blev till. Fint!

Men mitt favorittack i bokhyllan är Fredrik Backman. I Min mormor hälsar och säger förlåt har han skrivit ett tack jag kommer ihåg länge efteråt.

SAMSUNG

Poängen med ett Författarens tack måste väl ändå vara att få lov att vara tacksam för det fantastiska som en bok är? Det är ingen marknadsföring och det påverkar inte bokens handling. Det handlar om att ge uppskattning till dem som alla författare är beroende av: stöttande och förstående familj, livsnödvändiga bollplank och redaktörer som gav författaren en chans att bli hörd från första början.

Jag vet inte om jag kommer att skriva om mitt tack. Kanske gör jag det. Men det som först kom ut ur fingrarna, spontant och ur hjärtat (före jag gjorde den högst vetenskapliga undersökningen av min bokhylla) är min egen variant. Jag tackar inte alla jag känner, men jag tackar de som verkligen varit med på resan. De som inte bara läst manuset när det låg i sin linda, utan älskat det, kommit med synpunkter, längtat efter mer, peppat och entusiastiskt trott på mig när jag kanske inte gjort det själv. Först tyckte jag att det var långt, men när jag jämför med min bokhylla är det faktiskt lite kort. Ändå är många med, för om jag tackar alla en gång ordentligt nu i första boken, så funkar det kanske med ett ”tack light” i bok två, tre och fyra.

Så tänker jag idag. Vi får se hur jag tänker imorgon. Hur tänker ni?

Det här inlägget postades i Hanna Höglund, Ljus som varit dolt. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Alla sorters tack

  1. Kära Syster skriver:

    Jag säger då det. Ångesten över detta. 🙂
    Tack för genomgången i tack-genrer. Jag visste inte ens att de fanns!

    /Anna

  2. Backmans modell är kul men kan bli utsliten. Jag tror Johan har rätt i det du indirekt säger att amerikanska debutanter tackar sin förläggare, fantastiska redaktör osv. Ofta för långa. Doktorsavhandlingar har en nästan parodisk hierarki i tackandet från handledaren över arbetskamraterna till partnern som stått ut till barnen som hållit sig lugna till katten som avstod från att klättra på tangentbordet men lät sig läggas i knät och lugna doktoranden. Men där är det praxis.

    Man har förstås stora friheter, det finns ingen fast tradition. Om jag skulle ge råd och det gör jag ibland så är det: 1) Ha det sist, inte först och 2) blanda framför allt inte in tacket i förordet, som enligt min uppfattning ska vara kort och _riktat till läsaren_ (gäller kanske främst fackböcker).

    • Hanna Höglund skriver:

      Tack för intressanta råd! Mitt tack ligger allra sist, något annat skulle inte fungera i min bok. Det är heller inte så långt, utan som sagt kärnfullt. Men det är ett intressant ämne tycker jag, för något av författarens liv och personlighet skiner ändå igenom här, eftersom friheten är så stor.

  3. Johan Lindback skriver:

    Jag upplever inte att det är så vanligt att svenska författare tackar förlag och förläggare, vilket är väldigt tråkigt. Man tackar familj och testläsare, men sällan dem som faktiskt sett till att boken blivit utgiven.
    Mitt förlag lyckades förresten överraska både mig och mina läsare genom att sätta min tacksida _först_, alltså alldeles innanför pärmen! Men eftersom ingen annan gör så är det ju klart att man ska göra så^^

    • Hanna Höglund skriver:

      I de böcker som jag drog ut ur min bokhylla hade alla tackat redaktör och förlag, även de svenska författarna (inkl Backamn. Klippet ovan är bara första delen av hans tack). Kan inte svara på om det är en trend som förändrats. Du är inte ensam om att ha tacket först, men före titelblad och allt var nog unikt. Bra sätt att sticka ut.

  4. Ethel skriver:

    Att göra som Sofia Hallbert och Fredrik Backman är mycket intressantare för mig som läsare, tycker jag. Då läser jag texten och njuter. I motsats till en ren uppräkning av namn som jag inte vet vilka det är. Den skummar jag möjligtvis, utan att veta vad jag läser.

    • Hanna Höglund skriver:

      Jag instämmer! Ett tack som säger något läser jag gärna, och som i Backmans fall minns jag det till och med lika bra som boken, men uppräkningar skummar jag på sin höjd. Nu när jag sovit på saken och läst det igen, är jag faktiskt riktigt nöjd med min variant. Personlig, ärlig, kärnfull.

  5. Anna Lönnqvist skriver:

    Jag tänker att det finns inga rätt eller fel, utan under författarens tack kan man verkligen tillåta sig att göra som man vill. Samtidigt gjorde jag som du och kollade igenom mängder med författares tack efter att jag hade skrivit mitt, och fick lite ångest att det kanske var för kort, att jag inte tackade tillräckligt många osv. Men som sagt jag tror att man ska låta hjärtat vägleda en här. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s