Även solen har sina fläckar

porträtt oskar1Hej, alla läsare. Ligger ni i sängen och drar er? Eller i hängmattan med magen full av sill och nubbe? Eller befinner ni i er i en solnedgång och njuter av midsommaraftons afton?

Kanske har ni haft anledning att dra några klyschor? Nä, jag feströker bara, Dags att börja tänka på refrängen eller Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Imorgon kanske det till och med blir en: Jag ska aldrig mer dricka.

Funderade på det här med klyschor häromdagen. Plötsligt blev jag orolig att jag avslutat Klubb Hjärta med en klyscha och blev tvungen att kolla direkt, med hjärtat i halsgropen. Men jag avslutade inte Klubb Hjärta med en klyscha, ingen klockren i varje fall. Men när är det okej att använda en klyscha inom skrivandet? Är det ens okej någon gång? Om det är okej, i vilka sammanhang? Är det situationen som avgör eller klyschans kvalité? Idag bjuder jag på mina tankar om detta och till på köpet bjuder jag även på lite fakta om klyschor.

Det är mycket sällan okej att avsluta ett kapitel eller ännu värre, en hel bok, med en klyscha (jag tänker klyscha i form av en fras). Oftast blir det krystat och övertydligt man man vill få till en slagkraftig poäng. En klyscha funkar sällan om läsaren uppfattar den som en klyscha.

Visste ni att Anton Tjechov myntade det ryska uttrycket, tillika klyscha i Ryssland: En människa i fodral, som syftar på en inskränkt person.

mdi_igram99nov15

Solen med sina fläckar.

Gamla och förlegade klyschor ska man akta sig för. Tintin-debatten som härjade för ett tag sedan är ett exempel på en människosyn som fungerade något som en klyscha när Tintin i Kongo skrevs. Funkar inte så bra idag, därav debatt. En dum blondin, funkar inte särskilt bra heller längre.

En klyscha kan funka bra om man visar på att det är någon annan som alltid använt uttrycket. Det kan ge en djupare inblick i den karaktärs liv som säger klyschan. Till exempel: ”Som min gamla morfar sa: Det var bättre förr”.

En rolig klyscha är: Hjulet snurrar men hamstern är död – tragisk bild man får i huvudet, varför inte låta hamstern vila i frid och nöja sig där.

En annan rolig klyscha är: Jag vill jobba med data – alla jobbar redan med data (och det heter dator).

Ytterligare en: Gammal kärlek rostar aldrig – JO!

Gillar man klyschor bör man vara försiktig med att använda dem i sitt skrivande, och bara använda dem när det verkligen passar. Vill man däremot gödsla med klyschor kan man starta en blogg. Där funkar klyschor mycket bättre. Klyschan kan ge inspiration, glädje och få en att tänka till. Det gör inget om den inte sitter som en smäck.

En hel bok kan vara helt okej, för att inte säga helt rätt, att bygga kring en klyscha. Det handlar nog oftast om vilken genre man arbetar i. En deckare är oftare än sällan uppbyggda kring klyschor, t.ex den ensamma polismannen som har ett trassligt privatliv men är lysande i sitt jobb, eller händelsekedjan: Brutalt mord – seg inledning på utredningen – fler brutala mord – polismannen sover ingenting och går helt in i utredningen som börjar bli personlig – fler brutala mord – polismannen löser utredningen i en ensam uppgörelse med mördaren eftersom han hittat en ledtråd som ingen annan förstått sig på (förutom alla läsare eller tittare om det är en film).
Tänk bara på att om man bygger en hel handling kring en klyscha så bör texten ha andra kvalitéer för att vara bra.

En rolig klyscha till: Vi tar en match i taget – ja, hur skulle det annars gå till?

Och en till: Det är tanken som räknas – det är det f-n inte alls.

Och en sista: Det är en dag imorgon också – faller in i facket Självklarhet.

Jag tänkte avsluta med min favorit som blir rolig om man syftar på sig själv:

Även solen har sina fläckar.

Glad midsommar!

Annonser

Om oskaredvinsson

En 34-åring som jobbar på det där med att så småningom skriva på heltid. Debuterade förra året med den skönlitterära boken Klubb Hjärta.
Det här inlägget postades i Debut, Klubb hjärta, Oskar Edvinsson. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Även solen har sina fläckar

  1. Ping: Annas lilla skrivarskola – skrivprocessen – del 6 – Ord och fallgropar | Annas ark

  2. Ethel skriver:

    Klyschor funkar förstås alltid, tycker jag, i en dialog där karaktären har en sådan karaktär 🙂 att hen ofta använder klyschor i sitt tal. Då är det förstås alltid gångbart.

    Ordspråk kan vara roliga. T.ex. det är ingen ko på isen, säger vi, fast få vet att hela uttrycket är: Det är ingen ko på isen så länge rumpan är kvar på land.

  3. oskaredvinsson skriver:

    Hehe, ungar är uppfinningsrika. Fick han bra betyg? Ja, man får vara försiktig med klyschorna, men ibland kan det funka. Lyssna t.ex på Springsteens ”My Best Was Never Good Enough” på the Ghost of Tom Joad. Men man får klart vara en mästare för att få det att fungera.

  4. Hanna Höglund skriver:

    Hade en elev som fyllde sin uppsats med en massa ordspråk om kossan i sitt bås och nära skjuter ingen hare och allt vad det var, fastän inget av det hade nåt med nåt att göra. Så kan man också fylla sin ordkvot. Eller så håller man sig på replängds avstånd. Förstår din lättnad att du slutade boken med stil.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s