Efterforskningar

porträtt oskar1Research. Jag är inte så förtjust i engelska låneord. De känns, säkert helt omotiverat ibland, för moderna i min smak. Det här inlägget ska handla om efterforskning istället. Och det betyder ju samma sak.

Jag har inte gjort speciellt mycket efterforskningar när jag skrivit. Min nya text kräver mer efterforskningar än Klubb Hjärta och jag har upptäckt att jag är en riktig nybörjare på området. Det känns som om det där med efterforskning kräver så mycket arbete, och när ska jag få in det när jag bara har tid att skriva en timme eller två om dagen? Delvis har jag löst det genom att hitta på, ”hittepå” helt enkelt. Det fungerar utmärkt i beskrivningar av till exempel miljöer som ingen kommer ihåg ändå. Vilken färg var det på de flesta av tälten på Glastonburyfestivalen 1992? Blå, säger jag, och ingen kan säga emot.

Men det räcker inte med ”hittepå” i alla lägen och då måste man i en knapp tidssituation lösa det på annat sätt. Det går helt enkelt inte att resa till Island och studera vattenfallet i Dynjandi bara för att man har ett stycke som kräver en beskrivning (om man inte har massa tid och pengar över, vilket i sin tur innebär att man förmodligen inte sitter och skriver på en bok, utan åker till Island och badar i heta källor istället). Nedan följer några förslag.

1. Internet. Det självklara valet. Allt går att hitta på Internet. Det negativa är att mycket på Internet inte är trovärdigt. Å andra sidan är en del det.

2. Ring en vän. Du kanske känner någon som vet hur man byter en förgasare på en bil? Eller som har koll på den populäraste snussorten 2002?

dsc00285

Det här är alltså böcker. I detta fall i form av encyklopedier (det finns andra former av böcker också). Lägg märke till att hyllan bågnar av all kunskap!

3. Slå upp det i en bok. Följande är information till personer som är födda efter 1995: Det finns något som kallas för encyklopedier. En sorts seriösare form av Wikipedia, fast i bokform (se bild). Går ofta att hitta i bokhyllor hos personer födda på 60-talet och bakåt.

4. Fråga på Facebook. Fick nyligen många svar angående frågan om man kunde hitta tidningar från 1800-talet på biblioteket i Lund, om man besökte biblioteket 1994, och i så fall vilken teknik som användes? Ja, det kunde man, blev svaret, med hjälp av mikrofilm och mikrofiche.

5. Ring biblioteket i Lund. Detta sätt att efterforska förkastar jag helt. Gillar inte att prata i telefon, men för andra kanske det funkar. Men varför ringa när jag får svaren på Facebook (skriver jag motvilligt).

Lycka till med era efterforskningar. Själv sitter jag och funderar på hur många timmar en omgång Dungeon and Dragons varar. Några timmar? Flera år? Jag får kolla på Facebook.

Annonser

Om oskaredvinsson

En 34-åring som jobbar på det där med att så småningom skriva på heltid. Debuterade förra året med den skönlitterära boken Klubb Hjärta.
Det här inlägget postades i Debut, Klubb hjärta, Oskar Edvinsson. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Efterforskningar

  1. Johan Lindback skriver:

    Innan jag skrev min debutroman ”Skuggan över Dianor” ägnade jag en hel sommar åt research. Det påverkade till stor del handlingen i boken. Somliga verkar ha fått för sig att man inte behöver göra research för att skriva fantasy, men ingenting kunde stämma mindre. Hade ofta Wikipedia uppe medan jag skrev för att snabbt kunna kolla upp saker.

    • oskaredvinsson skriver:

      Wikipedia använder jag också mycket. Efterforskning är ju också ett sätt att utveckla historian. Många gånger gör ju en fördjupning i detaljer att grundberättelsen tar en annan form än man väntat sig.

  2. Hanna Höglund skriver:

    Mycket bra inlägg! Jag kommer snudda vid ämnet lite lätt i nästa vecka, men det här var grundligt och bra. Böcker liksom! Vilken idé! Tack att du tog upp det, för det finns många därute födda på nittiotalet som kan ha missat uppfinningen.

    Själv har jag köpt två böcker om Roman warfare, men vet innerst inne att det kommer sluta med att jag mejlar min illustratör tillika latinbroder och ber honom förklara det för mig som jag själv glömt om hur ett romerskt militärläger fungerar. Orka plöja torra faktaböcker just nu när jag bara vill skriva… tror inte det.

    • oskaredvinsson skriver:

      Nja, så grundligt vet jag inte. det kan nog vara bra om du tar upp det nästa vecka och styr upp det ordentligt 🙂 Romerskt militärläger! Roligare än min senaste fördjupning i Lunds tidningsbibliotek i varje fall :). Eller så illa var det inte i och för sig, lite gött gubbigt sådär…

  3. oskaredvinsson skriver:

    OJ! Det låter spännande, tänk om du blir upptäckt. Men ibland måste man ta sig förbi sin säkerhetszon för att något ska bli riktigt bra. Lycka till! Spring som fan om polisen kommer 😉

  4. Ethel skriver:

    Själv sitter jag och funderar på var gränsen går för att kunna bli anklagad för stalking (se där, ett annat engelskt uttryck). Tänkte nämligen befinna mig utanför ett speciellt hus, eftersom jag behöver se hur en speciell person ser ut. Kan bli så att det tar en hel dag, från tidig morgon till sen kväll. Kanske jag missar hen helt. Spännande och känns lite farligt. Om jag ser hen, tänk om jag inte kan låta bli att närma mig, börja prata.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s