Att skriva för hand släpper fri fantasin

Jag åkte till Grekland när jag passerat 100 sidor i nya romanen. Precis när det börjar köra ihop sig rejält för huvudpersonerna och konflikt efter konflikt tornar upp sig. Att pausa i skrivandet då är inte bara svårt. Det är som att rycka bort ett plåster som suttit fast för länge på huden – det gör ont. Jag lämnar ogärna min berättelse när jag är mitt i den. Då vill jag bara tömma ur mig historien. Få den på pränt. Men ibland måste man offra sig. Hur mycket det än tar emot. Och att tillbringa en vecka vid Medelhavet är inte direkt någon uppoffring. Egentligen. Sol, salta bad, god mat och umgänge med familjen. Sådant vi behöver för att klara av den långa, kalla och mörka vintern i Sverige. Åtminstone jag. Men ändå. Hade jag fått bestämma skulle jag ha stannat hemma och skrivit. Den här gången.

text

Skrivanteckningsbok

Så. Frustrationen över att behöva separeras från mitt skrivprojekt i en hel vecka ryckte i mig. En hel vecka! För en utomstående ingen tid alls, men för en insider som samlar på tecken och ord, och dessutom har flyt i skrivet, närapå katastrof. Att ta med mig datorn på semestern kändes inte som något alternativ, och med stort vemod lämnade jag den hemma och packade i stället ner min skrivanteckningsbok. Ni vet den som hänger med överallt för att man när som helst kan få den mest fantastiska skrividén. Kanske skulle jag kunna fortsätta fila på min historia i den? Om tid fanns.

Jag har ett romansynopsis i datorn som innehåller de stora dragen i min berättelse, persongalleriet och information om huvudpersonernas mål, innersta längtan och vad som hindrar dem från att nå målen. Under romanarbetets gång fyller jag på det här dokumentet. Allt är inte klart från början. Och alltid tillkommer konflikter på vägen. Jag ser till att skruva historien några varv extra, under tiden jag skriver, för att öka dramatiken.

vy1

Med Medelhavet som fond flödar tankarna fritt

Det fanns alltså saker att fundera på när jag åkte iväg. Både större och mindre detaljer i berättelsen som jag ännu inte löst trots att jag skrivit en tredjedel av romanen. Så kom det sig att lilla A hade ett sovpass under parasollet på stranden varje eftermiddag, och att sonen och maken under denna tiden var mer än nöjda med att spela. Som ett under, i alla fall nästan, fick jag tid för min historia. Med gott samvete sjönk jag ner med mitt anteckningsblock i solstolen och blickade ut över havet som skiftade i alla nyanser av turkost och blått. Jag funderade på saker som: vad vill jag säga med den här romanen, vilket budskap vill jag ge? Hur påverkar J:s agerande V och L:s agerande J? Hur kommer det sig att J:s mamma styr både J och L om än på distans? Jag lade tankekraft på varför huvudpersonerna gör som de gör – vad som driver dem. Varför de väldigt gärna vill göra vissa saker men ogärna andra. Vad de är rädda för och vad de längtar efter. Allt sådant som jag redan har i mitt synopsis men inte varit specifik kring. Nu plågade jag huvudpersonerna rejält för att hitta svaren. Eftersom jag inte kunde skriva på min roman ägnade jag i stället tiden åt att fundera på varför jag skriver den. ”Hur, vem och varför?” var frågorna jag ställde mig om och om igen, och skapade på så sätt nya konflikter.

Faktum är att när semesterveckan var slut visste jag inte bara betydligt mer om mina huvudpersoner J och V än innan, jag hade även en komplett roman nedtecknad. Visserligen för hand. Och fortfarande inte i detalj. Men alla viktiga scener, och alla kapitel i romanen finns där nu. I mitt block.

Jag hade inte behövt vara orolig för min skrivpaus. Snarare tror jag att resan till Grekland inte bara kommer att förkorta skrivtiden för min nya roman, den kommer även att göra den betydligt bättre. Det var när jag tvingades ta ett steg tillbaka som jag såg vad som fattades i romanen. Vad som krävs för att den ska bli riktigt bra. Dessutom har jag upptäckt en ny sak om mitt skrivande. Att skriva för hand släpper fri fantasin på ett nytt sätt. Som om tangenterna på datorn till viss del begränsar mig. Jag vet att andra skriver för hand då och då, men har fram till nu avfärdat det med att det är bortkastad tid. Allt måste ändå knappas in på laptopen, förr eller senare, har varit min argumentation. Att plocka fram papper och penna, go back to basics, blev en aha-upplevelse för mig, och är något jag kommer att ta till nästa gång jag får skrivkramp. För även om jag vet hur min historia ska berättas nu är det inte så bara att skriva ner den. Trots allt.

Om Anna Lönnqvist

I am a Swedish feelgood writer. My first novel "Tills kärleken skiljer oss" was published in 2014. The sequel "Tjugo år till dig" was released in June 2016.
Det här inlägget postades i Anna Lönnqvist, Författarliv, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Att skriva för hand släpper fri fantasin

  1. Ping: Back to basics | Debutantbloggen

  2. Ping: Jag tänker stort och skimrande | Debutantbloggen

  3. Ping: Going old school | Bokglam

  4. bokglam skriver:

    För min del brukar det också hjälpa att i vart fall få ned några stolpar för hand när saker och ting blir kluriga. Låter onekligen effektivt att fundera på konflikter och karaktärer med anteckningsboken och pennan redo. Ska prövas!
    /Heléne

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Ja just när man fastnar tror jag det är jättebra med papper och penna, eller när man behöver fundera några extra varv kring konflikter och lösa problem som dykt upp.

  5. Kära Syster skriver:

    Coolt, låter hur härligt som helst, kul att läsa! Själv är jag sucker för penna och papper, egentligen. Men jag har nog också glömt bort de verktygen, älskar liksom min dator för mycket nuförtiden. Jag har förstås en liten skrivbok och i den antecknar jag tankar som dyker upp och som jag sedan aldrig läser. För det som är nedskrivet för hand finns liksom sparat ändå, i ryggraden kanske. Så håller verkligen med om att det är mer direkt att skriva för hand, fast samtidigt indirekt eftersom det ju, som du säger, måste ”in i dokumentet i datorn”. Med det sagt, jag ska verkligen prova att skriva mer för hand, särskilt när det går trögt. Jag tror faktiskt att det skulle hjälpa mig också.

    /Anna

    • Anna Lönnqvist skriver:

      En anledning att jag tidigare inte skrivit för hand är att jag precis som du är dålig på att kolla mina anteckningar efteråt. Men upptäckte nu att det jag skrev i Grekland fastnade på ett annat sätt. Som du säger: verkar sitta i ryggraden och jag vet vad jag skrev utan att behöva läsa det. 😀

  6. Ethel skriver:

    Jag blir också jätteirriterad om jag blir avbruten mitt i skrivandet som ”går som på räls”. Precis när jag hade en briljant(a) formulering(ar) i huvudet, som bara måste komma på pränt. Nu.
    Behöver ju inte vara ett avbrott på en hel vecka vi talar om, kan vara att min man kommer hem och sätter igång att prata 🙂 eller att jag måste utföra ett brådskande ärende. Har dock, precis som du, funnit att det inte alls behöver vara en nackdel. Nya tankar och idéer föds och avbrottet vänds ofta till något positivt.

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Just så! Först blir jag enormt irriterad att ha blivit avbruten och det behövs inte en veckas uppehåll för det. 😀 Men att tvingas ta det där klivet tillbaka och bearbeta texten i tanken blir nästan alltid till det bättre. Nya formuleringar, konflikter och lösningar föds.

  7. Johannes Pinter skriver:

    Penna och papper är helt klart undervärderat i digitala tider. Jag gillar hur man kan låta tankarna flöda ostrukturerat och bara klottra ner lösa ideflöden. Man måste bara se till att texten är någorlunda läslig 🙂

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Precis! Blir ett mer fritt tankeflöde som jag verkligen gillar. Men som du säger, viss risk att texten blir oläslig – särskilt när man sitter i solstolen och skriver. 😉 Samtidigt tycker jag att det jag skriver för hand fastnar på ett annat sätt och att jag kommer ihåg det jag rafsat ned.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s