Skriva i kaos eller sinnesro

porträtt åsa1Jag har gått upp klockan 06.00 varje morgon för att skriva, deklarerade jag stolt i förra veckans inlägg. Det är en sanning med modifikation. Jag har gått upp klockan 06.00 i princip varje morgon för att sätta på kaffe, läsa en morgontidning, kolla nattens instagramflöde och därefter sätta mig vid datorn och stirra tomt framför mig. Det har jag gjort under att par veckor. Fascinerats av detta man kallar skrivprocessen och att så mycket av min föregår i huvudet och så litet blir nedskrivet på dator.

Kanske hänger det ihop med att jag är en dagdrömmare. Jag kan gå runt och tänka på vad jag ska skriva, fundera över vad som ska hända, möjliga scenarion och sedan kasta bort de som inte funkar i någon sorts mental papperskorg. När jag väl sätter mig och börjar skriva så ska historien i princip vara färdig, eller åtminstone scenen. Repliker, miljöbeskrivning allt ska vara klart att bara skriva ned. Och jag kan inte släppa det förrän det är någorlunda så som jag vill. Jag hatar att gå tillbaka till en scen (ja, jag kallar det scener, antagligen någon sorts skada från tidigare skrivande) som jag vet är halvbra. Då hittar jag hellre på en ny. Så jag antar att jag inte skriver detta som folk kallar råmanus utan steg för steg betar mig igenom det som ska bli det färdiga manuset.

Hursomhelst är det ganska intressant att det ser så olika ut. Miljöombyte gör underverk för skrivandet, sägs det. Kanske kaos också. Eller sinnesro. Vackert väder eller dåligt.

Under ett par veckor har jag haft lock för båda mina öron. Orsak oklar. Till omgivningens förtret och stigande irritation har jag inte varit vidare värst villig att ta reda på orsaken och än mindre göra något åt det. Kanske är det så att den fungerar som en välbehövlig bubbla, denna milda hörselnedsättning. Tillräcklig för att stänga ute lite av omgivningens brus och stänga in mig i mitt eget. Funderar lite på hur min egen ideala skrivandesituation ser ut. Lagom miljöombyte, lagom ordning och lagom hörselnedsättning alternativt öronproppar.

P.S Tyskland vann VM.

Bild tagen på plats i Berlin då VM-laget kom hem.

Bild tagen på plats i Berlin då VM-laget kom hem.

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Skriva i kaos eller sinnesro

  1. Skriviver skriver:

    Låter som ett tydligt fall av psykosomatisk hörselnedsättning. Säkert utmärkt för skrivandet. Jag skulle inte ha så mycket emot en släng av det själv 🙂

    Jag funderar mycket på det där med hur jag skriver just nu. Och det var roligt att läsa att du inte alls skriver en råtext så där som man ”ska” utan mer en färdig text – och att du som jag förstår det är ganska nöjd med det. Jag skriver ganska mycket på samma sätt och jag upplever det för det mesta som ett stort problem och tänker att jag verkligen måste försöka ändra mig. Men det går alltså att göra på det sättet och vara helt till freds med det?

    /Linda

    • asptjarn skriver:

      Jag tror inte du behöver se det som ett stort problem. Samtidigt vet jag inte om jag är helt tillfreds med hur jag skriver, kanske måste ha fler böcker än en för att känna trygghet i att ”detta är det bästa sättet”. Precis som du har jag också tänkt att jag måste ändra mig, göra riktiga synopsis med rutsystem, diagram och gud vet vad. Men just nu funkar det här. Och varför laga något som inte är trasigt? Och ja, jag ser för tillfället min hörselnedsättning som en liten gåva.
      Åsa

  2. Ethel skriver:

    Var det mentala lock för öronen, eller fysiska :-)?

    Jag har några års arbete med hörlurar i öronen (slutat nu). Var tvungen att ha ljudet på högt, för att minimera risken för kunden skulle behöva upprepa sig. Det var vanligt, nämligen, att kunderna stod ute och ringde. ofta i stark blåst eller satt i en brötande bil. Har efter det varit lomhörd. Har dock sina fördelar. Jag sover bättre :-).

    • asptjarn skriver:

      Jag håller med; man sover gott. Dock har jag släng av tinnitus, så i huvudet finns ett ständigt brus ackompanjerat med hög ton i bakgrunden. Har läst någonstans att man låtit barn med koncentrationssvårigheter sitta med hörlurar med brusljud och att det faktiskt har hjälpt. Intressant. Och när blev det här fråga doktorn? 🙂

      • Ethel skriver:

        Haha, ja det kan man undra, fast det VAR intressant, att det hjälpte barnen. Bara de inte får problem med hörseln istället :-).

  3. MarveW skriver:

    Jag gillar att skriva på caféer eller andra platser där det rör sig mycket folk. Men det tog väldigt lång tid innan jag insåg att jag behöver en viss form av rutin i mitt kaos. Men här kan inte nog inte lära av varandra, vi är alla olika, men vi kan inspireras av varandra och det är härligt.

    • asptjarn skriver:

      Jag skulle vilja skriva på caféer men jag kan inte. Slutar med att jag sitter med halvöppen mun och har låst blicken alldeles för länge vid sällskap som för intressant samtal (eller ointressant samtal). Nu när jag hör lite dåligt kanske det funkar bättre. Nä, sant att det är upp till var och en. Skönt att man är en vuxen individ som har möjlighet att helt fritt få avgöra hur/var/när man är som mest kreativ och tänker bäst (till skillnad från när åtminstone jag gick i skolan).
      Åsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s