Ett liv utan konflikter?

porträtt oskar1Jag fick en fråga häromdagen: Är det lättare att skriva en text om en person som lever ett liv utan konflikter, än att skriva en text om en person som till exempel har en komplicerad relation till sin familj? Frågan syftade på Klubb Hjärta, där Jonny, huvudpersonen, flyr sin inrutade vardag för att ta reda på om hans familj verkligen älskar honom. För att ta reda på det så simulerar han sin egen död och familjens reaktion är det han vill undersöka.

”Det är klart det är lättare”, svarade jag. För det är det, och det är till och med självklart för många, framför allt för de som själva konstruerar berättelser. Men det är inte självklart att det är just självklart för de flesta. Det är inte säkert att man som främst mottagare av kultur reflekterar över det faktum att de flesta berättelser kretsar kring en konflikt. Det är inte många filmer, böcker, etcetera, som handlar om ett lyckligt och alltigenom harmoniskt liv. Jag skulle säga att det är nästan omöjligt att hitta ett sådant exempel.

Har någon skrivit en roman om en person som lever ett liv utan konflikter? En roman som beskriver en lycklig barndom, en harmonisk övergång till vuxenvärlden, en vuxenvärld som inbegriper alla beståndsdelar som vi tror oss behöva för ett lyckligt liv. Familj. Friska barn. Inga ekonomiska bekymmer. Kravlös kärlek. Inga sjukdomar. Kan man verkligen skriva en sådan overklig berättelse? Det borde inte gå, det borde bli tråkigt.

Till och med en Harlequinroman, vars själva fundament bygger på att läsaren ska må bra av det lyckliga slutet, bygger på en konflikt som de två älskande ska överbrygga. Eller för den delen en barnbok, vars mottagare inte bör mötas av en allt för allvarlig konflikt, såsom ond bråd död, till exempel, bygger på en konflikt. Jag menar, vad hade ”Nöff nöff Benny” varit utan den dumma Rulle, som puttar ner lillebror i pölen?

Jag kan bara komma på en historia som bygger på en handling där inga konflikter uppstår: Familjen Bra, en pjäs skriven av den svenska serietecknaren/allkonstnären Joakim Pirinen. Pjäsen handlar om en familj som lever ett liv utan konflikter, där allt negativt som händer snabbt omvandlas till något positivt. Men något som på ytan tycks vara en berättelse utan liv och som borde vara helt ointressant, blir för mottagaren en absurd upplevelse. För Familjen Bra finns inga nivåer, de diskar med samma entusiasm som de räddar Jordens elförsörjning. Det ironiska tycks vara att en berättelse som tycks vilja poängtera att det inte går att leva ett liv där allt är Bra, ett liv utan konflikter, skapar en konflikt mellan mottagaren och pjäsen i sig självt. Mottagaren går ifrån pjäsen med en känsla av att något inte stod rätt till, att pjäsens karaktärer sagt något om deras eget liv som känns obekvämt att konfrontera.

Så, nej, en berättelse utan någon av alla livets konflikter blir en berättelse som handlar om något annat än livet. Och det är ju det vi skriver om.

Advertisements

About oskaredvinsson

En 34-åring som jobbar på det där med att så småningom skriva på heltid. Debuterade förra året med den skönlitterära boken Klubb Hjärta.
This entry was posted in Debut, Klubb hjärta, Oskar Edvinsson. Bookmark the permalink.

6 Responses to Ett liv utan konflikter?

  1. asptjarn says:

    Min goda vän hade planer på en tv-serie som skulle utspela sig på landet befolkad av lesbiska bönder och rosa traktorer som skulle vara helt igenom lycklig, rofylld och utan konflikter. Jag skulle vilja att det fungerade… Och i Norge finns det en tv-serie där de har filmat rakt av från Hurtigrutten (väl? jag sprider väl inte stereotypa myter om vårt grannland nu).
    Åsa

  2. Manuskt says:

    Ha ha, så sent som igår kväll försökte jag förklara jag för sonen (7) som brutit ihop över att alla var så dumma i ett Clone Wars-avsnitt och att Amidala var tillsammans med fel person, att det måste hända “jobbiga saker” i en berättelse för att man ska vilja veta hur det går. Han var inte helt övertygad. Till sist gick han med på att det fick hända lite jobbigt, men inte “helt fel saker” 🙂

    • Ja, det är inte lätt att förklara för ett barn att hans reaktion är precis vad upphovsmännen är ute efter, både ut ett kommersiellt och underhållande syfte. Tur att han gick med på att det fick hända lite jobbigt, i varje fall…

  3. Skriviver says:

    Roligt inlägg 🙂

    Jag har funderat en hel del över det här, måste jag erkänna. Jag har alltid skrivit väldigt mycket, men innan jag fyllde trettio lyckades det inte bli någonting av något jag skrev. Och gissa varför? Jo, jag lyckades inte få till en enda konflikt, eftersom jag led av något slags klokhets/snällhetskomplex som alltid gjorde att jag alltid tänkte: “Neej, så här skulle väl ingen vettig människa agera” och “varför skulle någon vilja bråka eller bli arg eller missförstå någonting?” “det bästa är ju alltid att alla är överens och hela tiden väljer rätt”, och så vidare. Ja, du förstår. Det blev alltid total pannkaka, jag kunde ju själv inte ens hitta motivation att skriva färdigt någonting, eftersom allting jag tänkte ut bara blev så sjukt ointressant.

    Så jag skulle nog vilja säga att det är extremt svårt att skriva en berättelse som inte innehåller konflikter. Jag skulle nog hävda, precis som du skriver, att det inte är möjligt. Det är konflikterna som är hela grejen. Och även om jag fortfarande inte är någon mästare av konfliktbyggande så börjar jag åtminstone lära mig. Tack och lov!

    /Linda

    • Ja, det gäller att hitta sina inre demoner och låta bråket komma fram. Sen behöver ju inte alla konflikter handla om liv eller död, det kan nog vara småsaker också. Igenkänningsfaktorn är nog viktigt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s