Hur berättelsen kom till

porträtt hanna2Två flickor lekte i skogen. En var fem, en var åtta. De var systrar och likt alla andra systrar älskade de att leka tillsammans utom när de inte gjorde det. Då bråkade de. Dörrar smällde, fötter stampade och ord skreks innan de blev sams igen.

Men den här dagen bråkade de inte alls. De lekte.

Mitt i skogen fanns ett omkullfallet träd. Stocken förvandlades till en magisk portal och över den fick lillasyster sätta sig. Bakom satt storasyster och höll om lillasysters axlar. Kropparna skakade medan de for genom universum, till ett okänt land de aldrig besökt förut.

Landet hette Kändo.

Så fort de kommit dit var storasyster inte storasyster längre. Hon blev lillasysterns mamma. Och skolfröken. Och klasskompisar. Faktum är att storasyster tog hundratals olika skepnader och spann på så vis en magiskt berättelse kring sin syster. Berättelsen innehöll skoldagar, kungliga baler och krig. Den hade surrande hissar, spöklika platser och flygande väsen. Allt skapades åt lillasyster, till bådas förtjusning, medan lillasyster alltid förblev sig själv.

Fast ändå inte. Lillasyster blev lite modigare, lite vildare, lite kavatare.

Åren gick och leken levde vidare. Överallt kunde de ta med sig sin hemliga värld. På stranden, i bilen, på semestern. Helst lekte de hemma. Lekrummet förvandlades till en överdådig våning, snedgången intill hyste mörka hot och nedanför trappan väntade vad som helst. Ibland folkets jubel, ibland ondska. Dag efter dag lekte de sin favoritlek och fastän kompisar kom och gick, inkluderade de aldrig någon i sin hemliga värld. Medan de växte från flickor till unga kvinnor, växte karaktärerna i leken också. Leken flätades i verkligheten.

Till slut blev systrarna för stora för att leka, men världen ville fortfarande ha deras sällskap. De kunde prata om vilka som gift sig, fått barn eller bytt jobb medan de diskade eller gjorde läxor. Lillasyster fortsatte lyssna på storasysters berättelser om deras älskade, påhittade vänner. Världen ville inte låta sig glömmas. Den var för stor, för vacker och bara deras.

Men det skulle komma att förändras.

“Får jag skriva ner berättelserna från vår lek?” sa storasyster en dag. “Jag tror det skulle bli en bra bok.”
“Javisst”, sa lillasyster, “om du dedikerar boken till mig.”
“Självklart skulle jag göra det”, sa storasyster.

Ett par år senare började hon skriva och hon kunde inte sluta. Men det blev inte en bok.

Det blev fyra.

hannaanneli

Advertisements
This entry was posted in Debut, Hanna Höglund, Ljus som varit dolt. Bookmark the permalink.

15 Responses to Hur berättelsen kom till

  1. Anna Lönnqvist says:

    Så fantastiskt fint och rörande! Tänk att er lek blivit inte bara en utan flera böcker. Helt otroligt! Hurra!

  2. Det var fint det. Är svag för de där nostalgiska minnena. Det finns så mycket av sig själv i dem. Känslor som liksom ligger till grund för den man är.

  3. Vackert, lockande, magiskt… Och vilket underbart foto!

    • Tack snälla! Fotot är taget på campingen i Älvdalen 1980-nåt och den där semestern är en av barndomens ljusaste bilder. Antagligen därför jag är så svag för Dalarna än.

  4. Kära Syster says:

    Blir lika imponerad och fascinerad varje gång jag hör om hur dina böcker kommit till. Och jag slås av hur många vi antagligen är som lekt fantasifulla lekar som skulle kunna bli bra böcker, men som inte har förmågan att ta ett steg tillbaka och faktiskt konstruera en berättelse av dem. Du har verkligen tagit ett gigantiskt kliv och det är så modigt att låta alla oss andra komma in i din och lillasysters värld!

    /Anna

    • Jag kan ju vara världens mest enformiga människa som dagdrömmer om samma värld år ut och år in istället för att flyga iväg någon annanstans, men det har gjort att världen växt och pyst över alla breddar. Ibland ångrar jag att jag delat den, min egen trygga hamn, mitt gömsle, men samtidigt är det en historia som kräver att få leva och möta andra. Förhoppningsvis kommer jag förbli glad över beslutet att öppna portarna och släppa in efterlängtade läsare.

  5. Det är så fantastiskt hur ni har gjort leken levande och hur du har skrivit ner den för mig och alla andra att läsa. Det är en av de mest fantastiska av världar och jag älskar varje liten person och varelse.

  6. Charlotte says:

    ÅH, SÅ FINT. 🙂

  7. Anja Höglund says:

    Fjunen på armarna reser sig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s