Två hattar, en kvinna

porträtt hanna2Jag, på ett café med långväga vänner på besök i stan: ”Jag är jätteglad att jag ger ut boken själv och får allting precis som jag vill ha det. Sen har jag ju haft redaktör, illustratör, sättare och formgivare att hjälpa mig fram, men det är fortfarande min bok på mitt sätt.”

Jag, sent på kvällen till mannen en annan dag: ”Alltså jag hinner ju inte skriva. När ska jag skriva?”

Vem har rätt? Båda, förstås.

Jag gillar att lära mig branschen, learning by doing. Jag gillar tanken på ett utveckla Vilse förlag på sikt. Jag gillar att öppna min nya hattask, plocka fram Förläggarhatten och veta att jag skulle kunna ge ut även andras böcker eftersom jag vet hur man gör och har rätt kontakter. Samtidigt går det ut över Författaren.

Sanningen är att det där med #skrivjuli blev det inte mycket med. Jag skrev några sidor i början av juli. Jag jobbade på synopsis och scener, karaktärer och vändningar maler fortfarande på. Men fritiden går åt till att fylla i databaser med uppgifter om boken, svara på mejl från tryckeri och gå på möten om releasefest.

Sakta inser jag att Nya Boken kommer få stryka på foten. Igen. Lite, lite ledsamt är det.

Men det är inte ledsamt att Ljus som varit dolt blir verklig. Det är inte ledsamt att hålla provtrycket i min hand och se förfrågningar om recensionsex ramla ner i inboxen. Jag genomför drömmar här borta. Det är vad jag gör i år. Förläggaren myser och gnuggar händerna över allt spännande som händer varje dag.

Men så händer sånt här.

Lillasystern i min soffa: ”Alltså, Hanna, jag har inte läst trean på FLERA ÅR! När får jag läsa den igen, egentligen?”

Jag: ”Jo, men du vet, jag håller ju på att lägga till en helt ny tråd till den. Den där om honom du vet. Sen har jag kommit på värsta supergrejen som jag ska lägga till efter det där händer, så istället för att detta händer med en gång efteråt, så ska först det HÄR hända! Fattar du?!”

Lillasyster blinkar. Chockad. ”Men vad HEMSKT! Jag måste få läsa!”

Mycket mer än så krävdes inte för att sätta igång Författaren. Ni förstår, tvåan är klar sånär som på en sista slutredigering. Fyran också. Men trean ska få ett större ansiktslyft och vem är jag att hålla allt detta underbara från min syster i flera år?

Det är bara att inse. Tills de här fyra böckerna är publicerade kommer jag inte ha tid med ett nytt projekt. Jag kommer vara Förläggare varvat med Lianne-redigerare i ett antal år och så länge som jag har att göra med det är det svårt att lägga tid på något nytt.

Därför blir det Berättelsen om Lianne Del: III som jag plockar med mig under skrivarresan nästa vecka. Och den resan, den ser jag fram emot! Då ska jag vara Författare igen och lägga Förläggarhatten i sin låda.

(Ledsen att inlägget inte kom upp när det skulle. Befann mig på camping utan möjlighet att fixa tidsinställningsproblemet.)

Annonser
Det här inlägget postades i Hanna Höglund, Ljus som varit dolt. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Två hattar, en kvinna

  1. Ann-Charlotte skriver:

    Sitter på bibblan i Kungsbacka och försöker ‘skapa’. Vad kul att du ska ha ditt boksläpp här! Jag firade mina böcker om Tage på camping här i juni och det blev jättelyckat.

  2. Som du jobbar! Heja dig! Det är verkligen inte lätt att få till det här med att göra det man önskar just nu kontra det som verkligen behöver göras just nu. Det är livet som egen företagare! Men du bäst så det kommer gå så bra så.

    • Hanna Höglund skriver:

      Jag kan förstå dem som drar sig för indieförfattarskapet pga av att det går ut över skrivandet. Tiden till skrivandet blir ju mindre, men å andra sidan får man se sitt livsverk komma till liv på sitt eget vis och sen när boken är ute finns tiden att skriva igen (eftersom jag inbillar mig att författare på större förlag också är engagerade i marknadsföringen på samma sätt som en indieförfattare är). Tack för alla påhejningar!

  3. Anna Lönnqvist skriver:

    Så imponerad att du kör hela racet själv – och är både förläggare och författare! Och det är ju fantastiskt att du redan har skrivit större delen av uppföljarna, även om jag förstår att det lockar att skriva helt nytt. Trevlig skrivresa!

    • Hanna Höglund skriver:

      Att skriva nytt lockar och är givande även om det bara är på synopsis-stadiet. Men Lianne kommer inte lämna mig ifred förrän allt som finns skrivet är publicerat – och det blir extra svårt att lämna henne när jag sitter hela dagarna med förläggarjobb som rör hennes berättelse. Och tack, skrivarresan kommer bli absolut sagolik!

  4. Kära Syster skriver:

    Den som väntar på nåt gott… 🙂
    Härligt inlägg! Tycker du är så modig som ens vågar prova den där förläggarhatten, själv undrar jag om den görs i min storlek. Och myser över alla läsare som kommer att upptäcka Lianne och att de inte behöver vänta särskilt länge för att läsa fortsättningen i äventyret!

    /Anna

    • Hanna Höglund skriver:

      Ja! Som jag längtar efter att tillkännage releasedatum på tvåan!! Men vet ni, vi får faktiskt ha boksläpp för ettan först. (Fast det hindrar mig inte från att planera utgivning av tvåan och uppenbarligen redigering av trean, samt bokomslag på alla fyra och …)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s