En bra idé minns man

porträtt åsa1 ”En inställd spelning är också en spelning.” lär Ulf Lundell ha sagt en gång på det glada nittiotalet. Well…det är den ju inte.

Inte heller är ett uteblivet blogginlägg ett blogginlägg, hur gärna man än vill. Mitt blogginlägg i förra veckan uteblev. Det är vad jag vill ha sagt och be om ursäkt för. På grund av utebliven uppkoppling och överdriven avkoppling så upptäckte jag det alldeles för sent. Sorry.

Vän av ordning, eller rätt och slätt person med rimlig framförhållning, tänker kanske att man borde förbereda sig lite, tänka ett några steg fram, skriva ett par blogginlägg i förväg och tidsinställa. Men si så jobbar inte jag. Jag tar det efter hand, så att säga. Har ingen pärm full med uppslag som jag kan gå till, bläddra i, välja och vraka ur. Har ingen pärm, knappt ens ett anteckningsblock.

För jag tänker så här: är det tillräckligt bra så kommer jag ihåg det. Glömmer jag så var det inte bra nog (detta är ett win-win resonemang då jag ändå inte kommer ihåg exakt hur bra idén var eftersom jag har glömt den. Typ). Har just nu en, säger en, icke uppskriven, endast i hjärnan omkringflytande idé. Genial än så länge EFTERSOM JAG INTE HAR BÖRJAT SKRIVA PÅ DEN ÄNNU. Däri ligger alltså hemligheten: en idé kan vara precis hur bra som helst så länge man inte gör allvar av den. Som en skimrande pärla som man kan plocka fram och titta på ibland innan man lägger tillbaka den i det utsökta sammetsbeklädda etui (a.k.a ”min hjärna”) man vanligtvis förvarar den i.

Så nu plockar jag ut den.

Är ni beredda?

Är världen redo för genialitet i dess renaste form?

Får jag presentera: Mitt uppslag för eventuellt kanske kommande krönika eller liknande (trumvirvel…)

AIR-CONDITION I BILAR OCH HUR DET PÅVERKAR FOLK SOM BEFINNER SIG UTANFÖR BILEN…

Ta daa…

Ni kände det? Ni bevittnade en genial idé vackla ut i dagsljuset, falla ihop i en hög och gå upp i rök. Den bar inte. Den dog i samma sekund som mina fingrar vidrörde tangenterna, bokstav för bokstav.Den var inge’ bra. Jag offrade den. Så här i efterhand kan jag inte fatta att jag någonsin kunde tro att den var genial. Pinigt.

Å andra sidan (ständigt) så blir det ingenting alls om man inte tvingar ut dem. Och det värsta av allt: någon annan har en liknande idé och nöjer sig inte med att låta den glimra instängd i ett etui. De släpper fram den och ibland, inte så ofta, så visar det sig att den inte bara vacklar, den joggar, springer, spurtar och slår världsrekord och tar OS-medalj (What with the idrottsliknelser? Vet inte. Värmen kanske).

Nåväl, ibland har man ju tyckt sig känna igen något när man läser baksidestexten på en internationell bästsäljare. Det liksom fladdrar till i magen och man bara ”Var det inte precis samma som jag tänkte…” men lika snabbt är det borta igen.

För är det bra så glömmer man inte.

Och har man glömt så kommer man ändå inte ihåg hur bra det var.

Typ.

 

 

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En bra idé minns man

  1. Kära Syster skriver:

    Fenomenalt, exakt sådär är det. Typ.

    /A

    • asptjarn skriver:

      Tack! Tänkte på en annan grej med ideér: ibland får man en strålande idé och känner att man förmodligen inte är rätt person att förvalta den. Också jobbigt. Nåväl. Tur att man får lite ideér ibland hur det än går med dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s