Vi styr hur pendeln svänger

porträtt åsa1En sak lärde jag mig på Tekniska museét i Berlin i våras. Det handlar om när man håller en penna i ett snöre och den snurrar för ‘ja’ och gör en pendelrörelse för ‘nej’. Man ställer frågor av typen ‘Kommer jag att få en kille den här terminen?’ typ. Ni vet det?. Okej, här kommer en SPOILER ALERT.

Ni som inte vill ha en fysikalisk, biologisk, vetenskaplig förklaring på detta fenomen ni slutar läsa nu.

Ni andra: håll i hatten nu kör vi!

Vi har en massa mikromuskler i våra händer. När ögonen ser att pennan hänger stilla i snöret, men kanske gör en minimal rörelse som kan tolkas com en cirkel- eller pendelrörelse så bestämmer sig helt enkelt hjärnan för det ena eller det andra. ‘Aha, pennan pendlar’ tänker hjärnan och fullföljer rörelsen genom att skicka signaler till mikromusklerna i handflatan. Det blir en pendling. Amazing! Tycker jag som inte för mitt liv kunnat begripa detta fenomen tidigare. Jag har tänkt att här får man väl ändå resignera och medge att det finns krafter och energier som vi inte förstår. Andeväsen och dimensioner, Portaler och poltergeistar.

Men icke! Vi styr.

Tänker på det när jag skriver. Det är tänkt att det ska gå på ett visst vis. Att ens karaktärer ska bete sig på ett visst sätt. Synopsis och stapeldiagram. Dramatiska kurvor och manicker och mojänger. Men så börjar det plötsligt hända grejer. Eller gör det…

Är det i själva verket så att vi ser varthän det barkar, kanske genom en replik, en suck, en obekväm tystnad och historien tar en annan vändning. Biologiska och kemiska synapser i hjärnan styr in oss på en väg som vi inte visste fanns men som var oundviklig eftersom vi satte ett komma i texten just där. Varför gjorde vi det?

Men det kanske blir onödigt trist att tänka så? Och spelar det någon roll? För i så fall kanske ögat uppfattade en pendelrörelse hos pennan för att vi just då behövde ett nej som svaret på en fråga. På grund av att vi uppfattade en energi. Som strömmade från en portal. Som vi inte visste fanns.

Ingen mening att överanalysera varför det blir som det blir. Varför karaktärer plötsligt får eget liv. Vill vi styra så kan vi. Vill vi tänka att karaktärerna får eget liv så får de det.

Vackert så.

 

P.S

Jag väntar på den här.

Ellroy

 

 

 

 

Ny bok av James Ellroy. Vad väntar ni på?

 

Advertisements

About asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

8 Responses to Vi styr hur pendeln svänger

  1. Ethel says:

    Vad jag väntar på? Jo, testläsares reaktioner och kommentarer på mitt manus. Otäckt.

    • asptjarn says:

      Ja… Mycket jobbig väntan. Och tillfälle för monumental överanalysering (“Varför tar det så lång tid?” “Varför sa han/hon inget när vi sågs.” “Vad menas med bra?). Sådant.
      All lycka

  2. Ethel says:

    Det är väl inte trist, bara fantastiskt vad våra hjärnor kan göra!

    • asptjarn says:

      Absolut. Tänker bara att det är lite trist ibland när man vill tänka att ‘karaktärerna får eget liv jag vet inte vad de ska hitta på härnäst. Jag bara sätter mig vid tangentbordet och så börjar det hända massa saker’ och sådant i den stilen. Medan man i själva verket liksom får jobba fram hela skeendet själv. Alltså jag menar, man hör ju om folk som blir helt hänryckta och kommer in i ett neverending flow med levande karaktärer som liksom väcker dem mitt i natten och ber dem att skriva. Det händer inte mig. Det var lite så…

  3. Pia says:

    Intressant, jag har också funderat på vad det är som styr ibland. Nån gång tänkte jag att jag skulle använda mig av krona eller klave…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s