Vad jag lärt mig av Boktjuven

porträtt hanna2Vi såg Boktjuven igårkväll. Jag har längtat l ä n g e. Faktiskt ända sedan jag rundade ett hörn på bokmässan förra året och vips stod öga mot öga med Liesel själv. Trailern spelades om och om igen i Damm förlags monter och där stannade jag tills jag sett den tre gånger på raken. Redan då såg jag hur magisk den skulle bli, men det var först nu som jag fick sett den. Full av dess skönhet får det bli ett inlägg om både bok och film och vad jag tagit med mig. Boken först.

Berättarperspektivet är minst sagt oförglömligt. Dödens tankar kring att han aldrig varit så upptagen som ”just nu” (andra världskriget), hans sätt att presentera karaktärer med hur de ska dö, allt bidrar till känslan inför livets skörhet och hur absolut meningslös döden är i krig. Det mänskliga står ut och skildras naket och nära i Dödens skugga.

Fråga dig: vilken funktion fyller berättaren i din historia? Vad bidrar hen med till historien/ spänningen/ läsdrivet?

Språket är i det närmaste poetiskt och bidrar till känslan av att boken i min hand är en konstskatt. Bokbålen, den brinnande önskan att lära sig läsa och hitta de rätta orden lever i samklang med språket och det ena förstärker det andra.

Fråga dig: är språket i din bok anpassat efter mottagare och syfte?

Balansen mellan miljön och karaktärerna är nog det som jag älskar allra mest. Det här ingen bok om andra världskriget. Sådana finns det många. Det här är en bok som berättar historien om kraften i orden och hur de påverkar människor. Att den utspelar sig i Tyskland mellan 1938 och 1945 gör budskapet tydligare och blir på så vis ett medel att förmedla budskapet. Tiden och platsen hjälper läsaren nå målet istället för att vara målet. 

Här måste jag, om jag får, lägga in att det är just vad jag själv tycker om med mina egna böcker. Det är inte fantasy för fantasyns skull, utan det är en berättelse om kvinnor, män och barn och hur deras liv ställs på sin spets, deras kärlek, vänskap, tro på sig själva – och allt detta är möjligt att skildra genom den världen som jag har satt dem i. Att bara bygga en värld och sen berätta om den hade inte alls haft samma effekt.

Fråga dig: Hur ser balansen ut mellan din miljö, dina karaktärer och ditt budskap? Vad förstärker vad? Vilka fördelar finns i din miljö (politiskt klimat/ atmosfär/ plats i tiden osv) som du kan utnyttja för att förmedla ditt budskap bättre?

Filmen då? Jag hade skyhöga förväntningar och jag kan ärligt säga att de infriades. Filmistiskt sett är den ett konstverk: varje scen, varje tagning dryper av skönhet. Liesels ansikte är löjligt vackert (och fungerar förbluffande bra genom filmen från barn till nästan vuxen, utan att ändra något mer än håret), sceneriet är fulländat och kompositionen i vareviga bildruta är så utstuderad perfekt att det nästan blir för perfekt ibland. Geoffrey Rush som min favorit Hans Hübermann är lysande och detsamma kan sägas om Emily Watson och övriga skådespelare. Därtill är musiken skriven av John Williams. Det blir inte bättre än så. Jo, den följer boken alldeles utmärkt dessutom. Det enda filmen hoppat över var de bitar som jag tyckte var sega i boken.

Kort sagt: Se den. Läs boken först.

Avslutningsvis vill jag nämna ett ögonblick i filmen när en ung man får en väska i handen. Hans öde är obestämt, var han ska gå med sin väska är det ingen som vet, inte ens han själv. När jag såg den där väskan i den unga mannens hand, fördes mina tankar till en annan väska och en annan ung man i en liknande historia som jag hört berättas av min bästa vän. ”När kriget började, packade farfar sin väska och sen gick han bara.” Min mentala bild av denna farfar som promenerar längs ryska gränsen under hela andra världskriget, är så tydlig att den flög upp ur minnet igår och orsakade omedelbara tårar.

Så tacksam jag är för den väskan. För modet. För att han fick leva så att min bästa vän fick finnas och mitt liv berikas av henne. Så mycket sorg jag känner för alla dem som inte fick leva och vars barnbarn ingen av oss mött.

Jag hoppas Europa aldrig glömmer. Jag hoppas alla människor får förbli människor i allas ögon. Det är vad jag lärt mig av Boktjuven. Det, och makten i att finna de rätta orden, för om det är något budskap Boktjuven förmedlar, så är det att ord räddar liv och alla liv är värda att räddas.

THE BOOK THIEF

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker, Hanna Höglund, karaktärer, Språket. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Vad jag lärt mig av Boktjuven

  1. MarveW skriver:

    Tack för dina tankar och dina analys. Jag har sett filmen men nu måste jag även läsa boken. Boken har gjort stort intryck på mig.

  2. Skriviver skriver:

    Jag måste uppenbarligen både läsa boken och se filmen! Har länge tänkt att jag borde, men det har inte blivit av, som så mycket annat i läsväg.

    Tackar jag också, för intressanta frågeställningar. Särskilt den om balansen mellan karaktärer, miljö och budskap, den satte verkligen igång min hjärna 🙂 Det blir ju också så mycket mer att fundera över när man skriver om en påhittad värld, eller som i mitt fall, en påhittad stad, eftersom allting går att påverka. Ska fundera mycket mer på det!

    • Hanna Höglund skriver:

      Ja, det är en intressant balansgång och det kan vara fiffiga krokar att röra sig i för att komma fram till vad man egentligen vill ha sagt och hur man bäst säger det. Vad kan förstärka vad?

      Boken är som sagt lite seg i vissa delar, men den är ändå en av de bästa böcker jag läst.

  3. Ethel skriver:

    Jag tackar också för jättebra analys! Den har jag hjälp av nu när jag har satt tänderna i ett nytt manus. Har under några veckor inte vetat hur jag ska komma vidare. Bara en massa förvirrade tankar har virvlat runt i skallen och det har varit stört omöjligt att få struktur på grejerna. Nu kanske jag ser en smal öppning…

    Boken har jag läst, en av de bästa böcker jag någonsin läst. Nu måste jag ju se filmen!

  4. Kära Syster skriver:

    Hade jag haft en aning om att filmen är SÅÅÅ bra hade jag redan sett den! Tack för de tydliga frågeställningarna, de kommer jag ha stor nytta av nu när jag ska redigera…

    /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s