Inget har löst sig, allt har blivit värre…

porträtt åsa1”Varför kan jag inte kopiera och klistra in? Siiigge? Hjäälp!”

Sonen travar fram. Jag pekar på skärmen. Han trycker kortkommandon, testar, funkar inte. Han rycker på axlarna.

”Jag vet inte. Du kan väl skriva direkt på sidan?”

Jag suckar. ”Jaa. Joo. Men jag vill helst skriva här och klistra in i efterhand.”

Han rycker på axlarna igen och går. Jag sitter kvar och stirrar irriterat på skärmen. Han har rätt såklart. Det gör ingen skillnad om jag skriver direkt eller kopierar och klistrar in i efterhand. Men jag vill. Göra på mitt sätt. Dessa små ticks. Dessa små farthinder på vägen. Dessa små påhitt som man klamrar sig fast vid. Varför? För att slippa sätta sig ner och göra det man vet att man måste?

Jag måste ha ordning. Jag måste få struktur och överblick. Det blir post-it metoden. Förra gången gjorde jag en sorts tidslinje på en remsa papper som löpte över halva väggen. Papperslappar tejpades sedan fast längs med för att markera tidshopp eller  små utläggningar. Det kändes lugnande minns jag, som att jag fick lite kontroll. Nu är jag proffsigare tänker jag. Den här gången kör jag post-its. En gång när jag och min skrivpartner Gertrud körde fast i skrivandet av en föreställning sprang vi ner på Clas Ohlson och köpte post-its i olika färger för att ”komma på bana igen”. Sedan dess är det universallösningen. Den här gången kör jag genomgående ljusgult. Klistrar upp alltsammans på ett skrivbordsunderlägg som jag ställer på högkant på skrivbordet framför mig.

Amen nu vart ju allt solklart. Not.

Amen nu vart ju allt solklart. Not.

Å herregud, tänker jag och stirrar på lapphavet framför mig. Så fort jag rör mig singlar dessutom några lappar ner likt ledsen confetti på en misslyckad firmafest. Allt som hände var att jag blev plågsamt medveten om det monumentala arbete som ligger framför mig. Jag skrev icke mer den dagen.

Samtidigt. Det ger ju en överblick. Samtidigt. Jag måste ju få klart för mig exakt hur monumentalt arbetet som ligger framför mig ändå är. För att kunna genomföra det. Nästa dag sätter jag mig vid datorn igen. Framför havet av blekgula post-its. Jag tittar upp mot den och blicken fastnar på en lapp som råkar befinna sig i ögonhöjd.       inget har..

Annonser

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Inget har löst sig, allt har blivit värre…

  1. oskaredvinsson skriver:

    Haha! 🙂 Känner också igen mig mycket, även om jag inte använder post-it. Men igår lyckades jag lösa ett enormt kronologiproblem med en mening. Jag har tre karaktärer som ska mötas efter 6-7 år på olika håll, men upptäckte att det saknades några år på den ena personen. Jag löste genom att skriva något i stil med: ”sen var hon ute och reste i några år”. Vi får se om den lösningen håller 🙂

    • asptjarn skriver:

      Låter som en lysande lösning om du frågar mej. Folk gör ju det, är ute och reser. Sitter med ett liknande problem. Något som ska inträffa ett visst datum, men det funkar liksom inte med allt som måste ha hunnits med innan. Ändå underbart när det lossnar så jag gläds med dig så länge.

  2. Manuskt skriver:

    Ha ha, förlåt men blir full i skratt när jag ser dina gula lappar. ”It’s funny because it’s true” 🙂 Stor igenkänning och klockren slutkläm.

  3. Ethel skriver:

    Har ni tänkt på att använda ”Cork board” i Scrivener istället :-)? Jag ska prova.

    • asptjarn skriver:

      Hmmm, låter spännande. Kan var något med att post-its är verkliga, att man kan ta på dem och flytta runt dem AFK (away from keyboard) så att säga. Att man liksom behöver något synligt utanför datorn när man sätter sig vid skrivbordet. Fast det är kanske bara ännu ett litet ticks, en liten grej som måste vara på ett visst sätt för att man ska kunna skriva. Det är väl värt ett försök!

  4. asptjarn skriver:

    Ja när klistret inte håller faller konceptet. Bokstavligen.

  5. Johannes Pinter skriver:

    Arrgh! Igenkänning! Såå jobbigt när man köpt postitlappar som inte har bra klister, och hittar dom i en enda röra på golvet nästa morgon! 😦 Vet faktiskt inte riktigt vilket fabrikat som är bäst där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s