Novellsöndag

Idag är det dags för den sjunde novellen av tio som ni kommer kunna ta del av här på Debutantbloggen på söndagar hela sommaren. Dagens tematik är Efter undergången, och novellen är skriven av Moa Johansson. Kommentera gärna i kommentatorsfältet.

Att sova i snö

Sängen blev symbol för allt det som aldrig fanns, på något vis. Eller snarare en symbol på det som faktiskt fanns, existerade bara ett andetag bort, nära på ett sätt som var så mycket mer smärtsamt än om ett världshav skilt oss åt.

Det som fanns, levande och varm som en sol, men gick under.

I början var det inte ens en säng. I början var det en sovsäck på golvet. I början var det lågmälda fniss mitt i natten och delad kroppsvärme för att inte frysa och dina andetag i mitt hår. I början var det bara tillfälligt, oseriöst. En bot mot ensamheten, inget mer.

När vi köpte lägenheten, den risiga hemligheten som luktade mögel och var det vackraste jag någonsin sett, hade jag fortfarande privilegiet att vakna med minnen av dig överallt på kroppen. Din lukt i håret.

Vi köpte en säng. Stor, viktoriansk. Gnisslande fjädrar. Du köpte en kudde åt dig själv en dag. Sedan en ny madrass. Jag vågade inte fråga om jag var välkommen där.

Under oss bodde grannar som brukade slå en kvast i taket när vi skrattade för högt där, mitt i natten när universum hade krympt till att bestå av den där skitiga sängen vi delade, en ensam planet i ett vakuum av värme. Jag brukade tänka att de kanske slutade för att deras kvast gick sönder, inte för att lägenheten ovanför plötsligt blev tyst.

Ingenting har någonsin varit så tyst. Det fanns bara ett rum, och du sov fortfarande alldeles nära, och vi betalade räkningen för värmen varje månad, men det var så kallt. Isen spred sig som spindelväv över lakanen. Jag lovar att jag hade försökt hålla dig varm om du hade låtit mig. Jag låg bland spindelväven och kylan och såg mina andetag forma moln av kondens och undrade om du frös lika mycket som jag. Undrade om du skulle låtit mig komma nära om jag frågat. Undrar fortfarande.

Du flyttade längre bort i rummet med motiveringen att jag nuddat dig i sömnen. Is föll från taket och krossades till glasbitar mot golvet när du vände dig för att sova mot väggen. Vi lever i omloppsbana runt varandra, men passerar alltid varandra med ryggen vänd, och jag är så trött och så kall.

Sängen vi en gång köpte rostar, precis som allt annat vi aldrig rör vid. Varandra. Jag förfryser.

En dag kommer våra gravstenar stå bredvid varandra för att de, precis som vi, inte har någon annanstans att stå, men vi kommer fortfarande inte vara nära. Stela och kalla sida vid sida mil ifrån varandra, precis som alltid. Ensamma alldeles nära. Jag kommer vilja fråga dig varför vi frös till is. Jag kommer vilja fråga dig varför solen slocknade och sängen rostade, och du kommer vilja säga att du skulle svarat om jag bara frågat.

Vi kommer båda vilja så mycket, men snö kommer falla, vi kommer fortsätta frysa, och jag har sedan länge drunknat under isen.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Novellsöndag

  1. Charlotte skriver:

    Åh, så fint, så bra och rörande. Vilka fina, och sorgliga, bilder du målar. Känslosamt och intimt.

  2. Kära Syster skriver:

    Hej Moa! Vilken otroligt känsloladdad berättelse, samtidigt som jag uppfattar huvudpersonen som fullständigt apatisk. Lika intressant är det med motsatsförhållandena värme – kyla, närhet – avstånd. Ett effektivt grepp.

    Tack för ryslig måndagsläsning!
    /Anna

    • Moa Johansson skriver:

      Hej! Vad roligt att du tyckte om det – har övat på att förbättra min ”show don’t tell”-förmåga, så det var trevligt att lite av det verkar ha lyckats! Min måndag blev genast mycket bättre, tack!

  3. Ylva Åkerstrom skriver:

    Vackert! Och sorgligt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s