Skrivandet och resten

porträtt åsa1Jag tänker på skrivandet och resten. Och med resten menar jag livet. För det pågår ju liksom parallellt.

Idag börjar ett av mina barn skolan i den mening att han påbörjar det första året i sin skolgång som kommer ett pågå tills han är sisådär 19 år. Ett annat av mina barn flyttar i övermorgon, i den mening att hon flyttar ut ur vår lägenhet och kommer säkert att göra en del inhopp under jullov och liknande, men i princip flyttar hon och kommer att vara utflyttad i tja, resten av livet antar jag. Ni hör, det är stora grejer på gång. Milstolpsstora.

Och här sitter jag och skriver.

Min fundering: hur påverkar det mitt skrivande? Får det påverka? Eller är det oproffsigt?

Min femtonåriga karaktär kan väl inte plötsligt drabbas av tankar på hur snabbt livet rusar förbi? Ibland märker jag att han kanske gör det. Vissa saker kan få stå kvar. Annat måste bort. Vissa tankar dyker upp oavsett om man är femton eller fyrtiotvå och de kommer tillbaka om och om igen. I kärnan förändras man inte så mycket som man vill tro. Men andra saker tänker man helt enkelt inte på när man är femton. Det måste respekteras. Man oroar sig inte för kommande pension och att barnen flyttar hemifrån. Men kanske för att börja en ny klass, att inte kunna betala en tusing extra till klassresan. Och det är väl samma egentligen?

En annan sak med skrivandet och resten, a.k.a ‘livet’ är att det är svårt ibland att tillåta sig att gå in i skrivarbubblan när livet rusar på så obarmhärtigt utanför. Att tillåta sig att sitta där och fantisera och småfnissa i godan ro i sin egen lilla värld när verkligheten gör sig påmind hela tiden. Hur gör man då? Om man inte har en egen skrivarlya i utkanten av stan utan måste sitta bland smutstvätt och flyttkartonger? Ouppackade gympapåsar och överfulla diskbänkar.

Kanske är det så att jag brutalt har vaknat och insett att sommaren är slut.

På så många sätt.

Advertisements

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skrivandet och resten

  1. Hanna Höglund skriver:

    Tror det är oundvikligt att fragment av våra liv följer med in i våra texter, men det får naturligtvis inte gå emot karaktärernas natur. Ibland har jag gjort en upptäckt år senare och hittat en liten del av mig själv någonstans där jag fullständigt omedvetet pyttsat ut mig. Att fundera på hur det blev så måste vara någon sorts superproffsig psykoanalys. =)

    Men vilka milstolpar! Barn som flyttar ut! Det där måste väl processas en del? Skriv vad du behöver, säger jag och stryk sen. Så kan man väl göra? =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s