Jag förlorade oskulden i Osby Bokhandel

porträtt oskar1I lördags genomförde jag min första boksignering. Bokhandeln i Osby stod för evenemanget och det blev på det hela taget en lyckad tillställning. Det var alltså den oskulden jag syftade på i rubriken.

Men vi tar det från början.

Redan när Klubb Hjärta släpptes, i början av sommaren, var min tanke att den lokala morgontidningen i norra Skåne (som lämpligt nog heter Norra Skåne) skulle göra en grej av boken. Kanske en recension eller någon form av artikel/intervju. I samband med detta skulle jag kontakta bokhandeln i Osby och få till en boksignering som kunde rida lite på själva artikeln. Men Norra Skåne hade mycket att göra och prioriterade inte en okänd debuterande författare, vilket man kan förstå. Först för några veckor sedan fick jag ett mail som mynnade ut i en telefonintervju. ”Kan ni publicera artikeln i samband med en boksignering i Osby Bokhandel?” frågade jag, som lite gratis reklam liksom. Ja, det kunde de, och därmed var det boksigneringsdags.

Att stå inför människor och prata är inte min starka sida. Jag har funderat en del på det nu när jag fått släppa en bok. Vid vilka tillfällen kan man tänka sig att jag hamnar i en situation där jag ska leverera något oralt, så att säga? När förväntar sig en publik att jag ska leverera något? En författarträff? Ja! En föreläsning? Ja! En boksignering? Nja. Jag kom fram till att om man sitter i en bokhandel och signerar sina egna alster, så är det inte samma sak som att stå i en föreläsningssal och tala. Vid en boksignering kommer publiken till dig, DE frågar dig om saker, som det bara är att svara på. Vid en föreläsning ska JAG leverera något, och osäkerheten om publiken verkligen vill höra det du säger kan lätt infinna sig, om man inte har Zlatans självförtroende. Och varför är detta viktigt för mig? Jo, av nervositetsskäl. Jag blir jättenervös när jag ska tala inför folk och mår riktigt dåligt flera dagar innan tillställningen, men i det här läget var det DE som skulle fråga mig, vilket gjorde att jag inte var ett dugg nervös. Tills…

…jag satt hos min goda vän David, tillsammans med god vän nummer två och tre, Tobbe och Jonas, och drack några öl och lyssnade på musik. Då började det pirra lite i magen. Tänk om ingen kommer? Tänk om jag blir helt tom i huvudet när någon frågor något? Jag tog några öl till för säkerhets skull och lyckades sova ordentligt på natten.

DSC_0038

Härlig känsla att cyklar runt i ett öde Osby under fredagskvällen och sätta upp lite posters. Mest för att…

Inför evenemanget hade jag och Bokhandeln i Osby marknadsfört det hela så gott vi kunde. Artikeln i Norra Skåne gjorde sitt, skyltar var utställda (se bild), lappar var uppsatta (se bild) – vilket i sin tur innebar att jag numera vet att anslagstavlan på Konsum är Osbys sämst placerade anslagstavla, insprängd i en anonym vägg bredvid pantstationerna – och Facebook var konsulterad och svämmade nästan över av tjatiga inlägg i stil med ”På lördag signerar jag böcker i Osby Bokhandel…” och så vidare.

Jag hade tagit på mig den finaste skjortan jag ägde och promenerade ner till bokhandeln runt halv elva tiden, jag kände mig stilig som bara den. ”Nu jävlar”, tänkte jag. Nu skulle jag signera av bara h-vete, och även om jag innerst inne visste att jag skulle få vara mer än nöjd om tio böcker gick åt, så fantiserade jag om Neil Gaiman-hysteri (läs mer här).

”Det var några här igår som hade tagit fel dag. De skulle komma idag istället”, var bland det första Els-Margret sa åt mig när jag kom dit, vilket var en bra start (naturligtvis hade Norra Skåne skrivit fel dag på ett ställe i artikeln). Då kommer åtminstone någon, tänkte jag. Sedan satt jag plötsligt där, på en stol som kan kännas väldigt obekväm och ensam. Det är inte konstigt att både film- och tevevärlden har använt just ”ensammaförfattarepåstoliaffärutanattnågonkommerframochvillhaboksignerad”-temat för att symbolisera exempelvis ett misslyckande. Få stolar kan kännas så obekväma, men samtidigt så förväntansfulla.

Det började bra. En man kommer in och köper en bok som jag signerar, precis som det ska gå till, och tro det eller ej, jag känner honom inte. Det roliga med det här är att min mamma senare på dagen träffar honom och kommenterar boken i hans hand. Hans svar till henne blir: ”Ja, han såg så ensam ut”. Det som är ännu roligare är att jag över huvud taget inte minns denna man, det verkar vara så att jag hamnade i någon form av koncentrerad bubbla, och i ett vakendrömskt tillstånd signerade hans bok. Det är som om förvåningen över att någon som jag inte känner var intresserad av min bok raderade allt vad minne heter ifrån min hjärna. Mycket underligt, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg denna man. Frågan är vad jag skrev…

1908406_10153067625757678_1560064253946934419_n

Vilken fin skylt!

Sedan fortsätter det bra. En hel del personer, även sådana jag inte känner visar intresse för boken, även om det inte blir något köp. Det är istället släktingar och vänner som ännu inte införskaffat Klubb Hjärta som kommer in och handlar eller bara gratulerar. Fantastiskt kul! Det hela slutar med en sju-åtta böcker som säljs och en nöjd butiksinnehavare. ”När Dick Harrysson var här så sålde han bara tre böcker”, säger hon, och jag sträcker lite på ryggen. Då var det inte så pjåkigt ändå. Framför allt är jag en erfarenhet rikare och det kan bara bli bättre.

Lite reflektioner efter en boksignering

Att jag kom på mig själv att tänka mycket på hur jag satt på stolen. I vilken position såg jag mest avslappnad ut? Jag föredrar att sitta med benen i kors och provade först den manliga poseringen med vänster bens ankel på höger bens knä. En pose som talar om för mottagaren att ”här sitter jag och jag är avslappnad som fan och lite tuff och sådär.” Tyvärr har jag problem att hålla denna pose, då jag är lite stel, så vänsterbenet tenderade att glida ner längs med högerbenets utsida, till den lite mer kvinnliga posen där vänster ben ligger över höger ben, men tät sammanslutning mellan vänster bens baklår och höger bens ovanlår. Jag kämpade för att hålla ursprungspositionen, men till slut orkade jag inte längre och nöjde mig med budskapet att ”jag är en något känsligare man, men är ändå avslappnad som fan”.

Att det var trevligt sällskap och gott te.

Att det man skriver i boken oftast löser sig, som till exempel när min gladlynte farbror kom förbi och förklarade för mig att han bara godkände: ”Till min älskade farbror”, vilket medförde att jag inte behövde tänka på vad jag skulle skriva. Skönt.

Det absolut mest positiva med erfarenheten var att jag blev taggad som bara den. Nu ska det bli fler boksigneringar.

Vi ses nästa gång!

Om oskaredvinsson

En 34-åring som jobbar på det där med att så småningom skriva på heltid. Debuterade förra året med den skönlitterära boken Klubb Hjärta.
Det här inlägget postades i Klubb hjärta, Oskar Edvinsson. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Jag förlorade oskulden i Osby Bokhandel

  1. Anna Hansson skriver:

    Det låter som en mycket trevlig signering!

  2. Hanna Höglund skriver:

    Tusen tack för denna gedigna och ljuvliga rapportering från signeringsfronten! Grattis till positiv erfarenhet (bättre än Dick Harryson! yeah!), sålda böcker och tack för förslag på sittställningar. Måste fråga: satt du på barstol eller vanlig stol? I min bokhandel här i stan är det barstol och alltså… det funkar ju inte med kjol, det fattar de väl?

    • oskaredvinsson skriver:

      Bisarr miss med barstol, det funkar inte för män heller. Då måste man ha en bardisk att luta sig emot. Jag satt på en vanlig stol med skön mjuk sittdyna – 5 plus. Tack!

  3. amaliavilde skriver:

    Grattis till din första signering och sålda ex! Helt underbart att läsa 🙂

  4. Elinas bokliv skriver:

    När jag någon gång blir klar med min bok har jag redan gjort en deal med min lokala lilla bokhandel att jag ska ha min första signering där! Att läsa om hur det var för dig var riktigt roligt, och grattis till dina sålda böcker! Nu blir det full fart framåt!

  5. Manuskt skriver:

    Tack för inblicken i signeringslivet 🙂

  6. Ann-Charlotte skriver:

    Har ännu inte förlorat min signerings-oskuld. När tillfället kommer och jag kanske står där ensam och olycklig ska jag pigga upp mig med det här blogginlägget 🙂 Grattis till dig!

  7. Pia skriver:

    Lite tips inför att hålla föredrag. Tänk på att dom kommit för din skull, du är intressant och dom är nyfikna på just dig och ditt förfttarskap. Förberedelse är A & O. Börja med en kort presentation av dig själv, hur djup den blir avgör du själv. Speca upp vad du vill berätta om. Kanske hur idén till boken kom till, hur du gjorde research (kanske pratat med nån intressant person), hur du byggde upp ditt synopsis och hur du började skriva. Du kan även berätta om vad du gör när du får skrivkramp eller hur du förenar familj och skrivande. Det kan även vara intressant att få reda på hur du valde ut förlagen du kontaktade, hur mycket du fick omarbeta boken och hur lång tid det egentligen tar innan boken ligger färdig på disken.
    Det är tillåtet att både titta i sina anteckningar och dricka vatten under en föreläsning. Publiken kan tycka det är skönt med ett par sekunders tystnad och det känns oftast längre för dig än för dom. Ett sista tips är att prata högt för sig själv när du tränar, precis som en skådespelare som ska öva in sina repliker. Kan du stå framför en spegel när du tränar får du även med kroppsspråket. Betoningar och pauseringar kan göra underverk. Hoppas detta kan vara till någon hjälp om du någon gång ska hålla föredrag. Lycka till!

  8. Kära Syster skriver:

    Tack för målande och ärlig beskrivning och grattis till signeringsdebuten! Ser fram emot att komma på någon av alla dina framtida signeringar.

    /Anna

  9. Mattias skriver:

    Du naglar verkligen the ups and downs av signeringar. Allt från förkrossande ensamhet till det euforiska flödet som plötsligt infinner sig när böckerna börjar gå åt. Har gjort åtta-tio signeringar nu och det är ungefär samma berg- och dalbana varje gång. Men ack så kul och nödvändigt för att (ursäkta mig) ”bygga varumärke”.

    • oskaredvinsson skriver:

      Ja, det är ju så. ”Bygga varumärke” låter hemskt, men en boksignering i sig var, summa summarum, fantastiskt kul! Visste faktiskt inte att det var så kul att ”bygga ett varumärke”. Vad har du skrivit för böcker?

  10. Eva skriver:

    Åh så underbart skrivet. Jag ar njutit av din text två gånger. Och grattis till dina sju-åtta sålda böcker.

  11. Johannes Pinter skriver:

    Tack för mycket nyttiga tips (och skratten medan jag tog dem till mig). ”Cross strategy” mellan olika medier. Sittställning. Skrivfraser. Nu vet jag vad jag har att grunna på tills det är min tur!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s