saker kommer emellan

porträtt åsa1Jag vill knappt säga det högt men jag skriver på en uppföljare till Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Kanske är jag rädd att jag jinxar till alltihopa om jag börjar prata högt om det. Mitt minne sviker då jag försöker tänka tillbaka på hur det var förra gången. Berättade jag för folk att jag skrev? Jo, för en och annan kanske.

Det är för och nackdelar det där med att berätta. Å ena sidan sätter det lite yttre press, vilket kan vara positivt. När man uttalar orden ”jag skriver på ett manus till en bok” så erkänner man för sig själv och andra vad det är man faktiskt håller på med. Dessutom är det svårt att smussla i längden om det nu ska bli något av det. Det tar liksom tid, det där skriveriet. Från annat.

Det känns ibland som min tillvaro är fylld av en massa saker som kommer emellan, så när någon frågar hur det går med skrivandet så svarar jag undvikande att ”Jo, det går väl bra men…”

”Det skulle vara skönt att få sitta en i lite mer sammanhängande perioder och bara skriva…” och med skriva menar jag då tänka och ibland duscha och rätt så ofta sova.

För mycket av mitt skrivande föregår nämligen i de där mellanrummen, en bit ifrån tangentbordet.

Men mitt i allt det där beklagandet över att jag inte ges utrymme att tänka, duscha eller sova så mycket som jag inbillar mig att mitt skrivande kräver så brukar jag faktiskt hejda mig. För vem i hela världen har det så? Vem har en tillvaro som är helt anpassad för skrivandet 24/7? Om man inte är säg Winston Churchill som har retirerat till Reids Palace Hotel på Madeira efter en lång karriär som premiärminister för att få ägna sig helt åt skapande. Och det är jag ju inte.

Nackdelen med att berätta då? Tja, att förväntningarna väcks. Det blir allvar. Det finns något berusande med att ha sin egen lilla hemliga bubbla, det kan inte förnekas. Och det som kommer emellan kommer emellan oavsett om man berättar eller ej. För det är ju livet som ”stör”.

Saker som kommer emellan: simpsonsgubbar på tangentbordet.

Saker som kommer emellan: simpsonsgubbar på tangentbordet.

 

 

Alla andra pusslar och pysslar för att förena jobb, vardag och intressen. Kanske är det en annan typ av mellanrum som blir problematiskt när man har debuterat, när ens skrivande har övergått från någon sorts fritidsintresse till ett något som mer liknar ett jobb men som ändå inte är det eller i alla fall inte ens enda jobb.

Sanningen är naturligtvis att de allra flesta som skriver och ger ut böcker i Sverige idag befinner sig just där. Med en massa som kommer emellan. Somliga kanske är bättre på att hantera det helt enkelt.

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till saker kommer emellan

  1. Manuskt skriver:

    Det är det där att alla ens liv envisas med att pågå parallellt. Tänk om man kunde säga till jobbet, föräldramötena, släkten och simskolan att ”vänta här, jag ska bara leva författarliv ett tag. Jag kan tänka mig att hämta och lämna på dagis, men resten kan ni väl skjuta på?”
    Lycka till med nyskriveriet.

  2. riktigare skriver:

    Dina tankar om för- och nackdelar fick mig att tänka på hur jag tänkt. Först sa jag ingenting till omgivningen. När jag sedan gjorde det kändes det befriande att få pladdra om sitt älsklingsämne. Men ibland när jag får den där minen ”men Eva det blir ju aldrig något” kan jag ångra mig. Men det är ingen ide att försöka göra saker ogjorda, jag får se till att det blir något i stället. 😉

    • asptjarn skriver:

      Ja, det känner man igen den där ”det blir aldrig något gjort minen”. Man är så känslig för sådant också. Tricket är kanske att berätta i rätt läge av sitt skrivande och med det menar jag inte för tidigt. När man har kommit igång och litar på sin historia så överväger nog fördelarna.

  3. Pia skriver:

    Man tar ju ett beslut när man berättar om sitt skrivande. Men som du själv konstaterar blir det en liten puff i ryggen när man kommer i kontakt med nadra som skriver och dom undrar hur det går. Dessutom vet vi som skriver att det taaar tid, lååån tid, och sen lite tid till. Innan man blir klar om man blir det någon gång!

  4. Anna/notonmusic skriver:

    Vad härligt det låter, känslan att börja med något nytt! Känner för övrigt igen hela ”dilemmabeskrivningen”, utom gubbarna på tangentbordet som bytts ut mot nån sorts taxirörelse och flyttfirma:-)

    • Åsa skriver:

      Jo, det är verkligen härligt. Och mitt i allt finns ju också den sidan av saken att jag vet att det jag läser kommer att bli läst och bedömt. Det privilegiet har man inte innan man har debuterat. Men tids-dilemmat kvarstår.
      Taxirörelse och flyttfirma är lite mer grovjobb än små legogubbar som stör 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s