Jag cirklade som en krokodil innan attack

porträtt anna1Vissa saker blir inte av. ”Det får bli sen”, mumlar man. ”När jag har tid.” Men sen inträffar aldrig även om tid finns, och ju mer man skjuter det framför sig desto svårare blir det att ta tag i det.

Så har det varit med biblioteket för mig. Det har varit ett dåligt samvete ända sedan debuten i våras. Redan innan Tills kärleken skiljer oss gavs ut planerade jag att ta kontakt med ”mitt” bibliotek, men annat tycktes alltid komma emellan. Först fullt fokus på att boken skulle ges ut. Sedan allt som hände kring lanseringen. Radio- och tidningsintervjuer, författarsamtal, nätbokcirkel och det nervösa mottagandet av de första recensionerna.

Ändå fanns biblioteksbesöket hela tiden i bakhuvudet, men jag lyckades gång på gång urskulda mig att inte gå dit, fastän jag egentligen ville. Våren blev till sommar som till stor del spenderades på annan ort, och med ens var det augusti och skolstart. Elvaåringen behövde en ny bok och ville åka till bibblan och låna. Jag nickade entusiastiskt – som den läsande författarmamma jag är tycker jag förstås att all läsning ska uppmuntras. Det var ända tills magen knöt sig, och jag insåg att det inte gick att komma undan längre. Med darrande händer packade jag ned ett exemplar av Tills kärleken skiljer oss och tog med mig sonen till biblioteket. Först cirklade jag runt bibliotekarien som en krokodil innan attack. Tveksam om jag skulle våga prata med henne trots att jag bara var meter ifrån. Som om tiden som flutit mellan april och augusti blivit till ett oöverstigligt hinder. Sen tog jag mod till mig och klev fram. Hasplade ur mig mina inövade fraser och höll andan.

TKSO_bibblan

”Tills kärleken skiljer oss” som nyhet på bibliotekets startsida

Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, men inom mig molade nog rädslan att de skulle avvisa mig för att jag var en simpel debutant. När bibliotekarien i stället glatt sken upp och i sprudlande ordalag berättade att hon försökt komma i kontakt med mig ända sedan jag debuterade i våras, men haft fel kontaktuppgifter, löstes knuten i magen långsamt upp. När hon fortsatte med att säga att hon gärna vill boka in mig på författarsamtal och annonsera Tills kärleken skiljer oss som nyhet på bibliotekets startsida, glittrade även jag.

Jag gick leende därifrån och undrade vad jag oroat mig för. Framförallt fylldes jag av en visshet starkare än någonsin. Det är sakerna vi drar oss för att göra som vi bör göra. För de är ofta särskilt viktiga för oss. Ibland utan att vi förstår det själva.

Annonser

Om Anna Lönnqvist

I am a Swedish feelgood writer. My first novel "Tills kärleken skiljer oss" was published in 2014. The sequel "Tjugo år till dig" was released in June 2016.
Det här inlägget postades i Anna Lönnqvist. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Jag cirklade som en krokodil innan attack

  1. Kära Syster skriver:

    Men å vad härligt att det blev så bra tillslut! Underbart att din bok finns på bibblan nuförtiden!

    /Anna

  2. Hanna Höglund skriver:

    Härligt att läsa att jag inte är den enda som våndas inför saker som att ta kontakt med folk. Just biblioteket var väldigt naturligt för mig, men jag vet inte hur många gånger jag gått in på stans bokhandel och gått ut igen, utan att fråga om de vill ta in min bok. Trösterikt att höra om hur du vågade och att det föll ut så väl. Heja!

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Det är lite jobbigt att göra sådana här saker, men när man vågat, känns det så mycket bättre efteråt. Och det värsta som kan hända på ex. en bokhandel är att man får ett nej … Jag var inne på min ”lokala” akademibokhandel i juni och de var också väldigt tillmötesgående och positiva. Heja dig också!

  3. Pia skriver:

    Visst är det svårt att få tummer ur ibland, men det känns desto skönare när man genomfört det man ska. Ju förr desto bättre!

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Verkligen ju förr desto bättre. Och det vet man egentligen, och ändå skjuter man det framför sig. Ska bli bättring på det nu!

  4. Manuskt skriver:

    Bravo! Jag har också fått väldigt bra bemötande på biblioteket – och då har inte ens min bok kommit ut än. De är glada åt lokala förmågor 🙂

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Tack! Precis. De sa just det: att de är väldigt intresserade av lokala författare. Bra att du gjort slag i sak redan innan boken kommit. 🙂

  5. Anna/notonmusic skriver:

    Hej Anna! Vilket bra exempel på hur man kan oroa sig i onödan! Känner väldigt väl igen mig måste jag säja!

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Ja men det är ju så. Man oroar sig ofta innan, och efteråt undrar man vad det egentligen fanns att våndas för. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s