Lördagsenkät: Politik i litteraturen

I dagens lördagsenkät ger debutantbloggarna sin syn på vad de tycker om politik i litteraturen.

porträtt åsa1Åsa Asptjärn

Jag som gammal Sjöwall-Wahlöö fantast har absolut inget emot politik i litteraturen, speciellt tycker jag det är en omistlig ingrediens i just deckare. Men det bör uttryckas med viss finess för att inte bli trist. Gestaltning är a och o (vilket kanske inte just Sjöwall Wahlöö alltid lyckades med speciellt inte i de senare böckerna). All litteratur är mer eller mindre politisk(”ingen kommer undan politiken” som det heter i visan),  i den meningen att den är ett uttryck för sin samtid. I min egen bok, Konsten att ha sjukt låga förväntningar, vars huvudperson är en grubblande femtonåring finns politiken med. Det skulle inte vara trovärdigt att gestalta en tänkande femtonåring utan att beröra politiska spörsmål.

porträtt oskar1Oskar Edvinsson

Jag tror att man kan utläsa politik i all litteratur, även i den litteratur som både på yta ett, två och tre, inte verkar ha någon politisk underton. Allt kokar egentligen ner till vilken syn man har på politik i stort. Personligen ser jag politik i väldigt mycket, så även om du skriver en roman som på ytan handlar om något apolitisk, där även författaren ämnar hålla sig utanför politiken, så kan man alltid läsa in politiska undertoner. Det är jag övertygad om. Inte minst har författaren en bakgrund som många gånger påverkar innehållet i texten, och inga människor står utanför politiskt inflytande. Om jag får snöa ut lite i denna lilla lördagsenkät så är jag faktiskt lite irriterad på människor som säger att de inte är intresserade av politik. Är man inte intresserad av hur ens eget liv ter sig? Skolan man går i? Skatten man betalar? Vilken sjukvård man får om man blir sjuk? Om vägen utanför huset blir lagad eller inte? Om barnen får en bra tid på dagis? Skärpning! Allt är politik (nästan) och på söndag får man fan gå och rösta! Sedan går man hem och läser en bok och analyserar de politiska undertonerna i den boken.

porträtt anna1Anna Lönnqvist

Jag tycker det är okej med politik i skönlitterär text om det behövs för berättelsen. För att förstärka en karaktär, en dialog och naturligtvis om historien handlar om politiker. Jag tror det är svårt att skilja politik och litteratur åt helt. Åtminstone om man vill skapa en trovärdighet hos sina karaktärer och i storyn.

IMG_4952Hanna Höglund

Historiskt sett har politik och litteratur ofta varit detsamma: de som kunde läsa och skriva var de som gjorde revolutioner och spred nytänkande budskap. Numera kan vi inte förneka att litteratur handlar till stor del om underhållning och jag vill tro att det finns många böcker utan några som helst politiska baktankar.

Samtidigt är litteraturen fortfarande ett politiskt forum. Här kan vi presentera åsikter och idéer på massvis med olika sätt: politiken kan återfinnas lika mycket i en reportagebok skriven av en journalist som i en sci-fibok där författaren skildrar en dystopi genom vilken det nutida samhället kritiseras.

Själv uppskattar jag politiska undertoner i lagom mängd. Men det måste göras på rätt sätt. Ibland blir det fel när avsikterna är genomskinliga, ibland tvärtom. Jan Guillou har fått en del kritik för att hans åsikter i Palestinakonflikten lyser igenom för mycket i Arnböckerna. Själv vet jag inte om jag tyckte att det störde, snarare gav en dimension till.

porträtt johannes2Johannes Pinter

Oj, vad svårt. Först: vad är ”politik i litteratur”? Och är man enfaldig och världsfrånvänd om man inte är intresserad av politiskt färgad litteratur? Det mesta kan väl vändas till politik om man vill. Att en författare väljer att ta ställning för eller emot nånting. Litteratur (och alla annan konst) blir ganska tråkig om det inte finns en fråga som dissekeras. Men jag skulle nog vilja säga att det för min del inte är ett primärt mål, att ta upp och diskutera ett ”politiskt laddat” ämne. Jag är ute efter att skriva (och läsa) intelligent och berörande underhållning – att det sen oftast innebär att det finns viss ”politik” insnärjd i historien, någon form av ståndpunkt för eller emot nånting, eller förmedlandet av en viktig fråga, är väl mer en tillfällighet. Så: jag strävar inte efter ”politiskt” laddade texter, men jag uppskattar när det finns med som en extra dimension i historien.

Advertisements
Det här inlägget postades i Debut, lördagsenkät. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s