Gästinlägg: den svåra starten

rfredsv1

Rebecka Fredriksson är journalist, lärare och debutant. Hon har jobbat med text i många år, men ändå finns det en sak som aldrig verkar bli lättare: textens inledning.

Jag måste erkänna en svaghet som jag har. Jag har jättesvårt att få till en bra start på en text. Som journalist har jag tvingats skrota många ingresser genom åren, sedan någon mer driven journalistkollega fått ögonen på dem och kritiskt konstaterat: För långt! Ingressen ska vara kort, snärtig, fånga kärnan i artikelns innehåll och samtidigt inte spoila utan väcka intresse för att läsa vidare. På max tre meningar. Pust.

Ännu värre då med första kapitlet i en bok! Helst vill jag måla upp hela scenen, fånga viktiga karaktärsdrag hos de viktigaste personerna, låta storyn börja och samtidigt skapa nyfikenhet. Allt i ett ynka litet kapitel. Det går ju verkligen inte. Eller?

Jag skrev och skrev. Gick en skrivarkurs på universitetet. Kompisar och kurskamrater läste manuset och gav kommentarer. Många tjocka gula streck i början, betydligt färre längre fram. Du har visst svårt att hitta flytet i början. Skriv om första kapitlet nu när du fått lite mer schwung, skrev någon. Men hur? Jag visste inte. Och till slut fick det vara. Jag skickade manuset ändå. Och Pärlan förlag ville ge ut det! Men jag fick tillbaka – vaddå, tror ni, för att skriva om helt? Jo, första kapitlet förstås. Utan att överdriva har jag nog skrivit om det helt från grunden tio gånger sedan dess.

När jag hade kört fast som värst samlade jag femton kända romaner på mitt nattduksbord. Jag läste första kapitlet i alla och försökte få inspiration. Om något så ökade det väl prestationsångesten. Jag noterade också att fastän det (enligt regelboken) bara finns ett eller två sätt att skriva en riktigt bra ingress till en nyhetstext så finns det ett oändligt antal sätt att börja en roman. Friheten i formen gör det så mycket svårare. Om man får göra nästan vad som helst så känns det ju så viktigt att hitta exakt rätt i både tilltal, form och nyanser.

Så kom det sig att första kapitlet blev kvar till allra sist att skriva. Det var bara någon dag kvar tills vi skulle skicka boken till tryck och jag var fortfarande inte nöjd. Jag bad till Gud och ville samtidigt nästan dunka huvudet i väggen av frustration. Men i allra sista sekund fick jag en idé som förändrade något. Som gjorde att historien liksom kom igång av sig självt. Och nu när folk har köpt boken och läst den så är en av de vanligaste kommentarerna ”Jag sträckläste den! När jag väl hade börjat kunde jag inte sluta”. Jag vet att jag låter lite skrytsam nu, men det jag vill säga är att ansträngningarna inte var bortkastade. Första kapitlet blev nog rätt okej ändå. Till slut.

SkaViSlåVadOmslag (443x640)
Rebecka Fredriksson är journalist, men jobbar just nu som lärare. ”Ska vi slå vad” är hennes första bok och hon hoppas att den ska få tonåringar och även vuxna att fundera och diskutera.

Läs mer på hennes blogg fickspegeln.se

Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gästinlägg: den svåra starten

  1. Pia Widlund skriver:

    Första meningen och första kapitlet tycker jag också är det svåraste. Man kan skriva om ända tills bläcket tar slut. Men, nån gång måste man bli nöjd. Annars blir det ju ingen fortsättning heller!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s