Jag behövde grädda plättar för att skrivandet skulle ta fart

porträtt anna1Jag inbillar mig att de flesta skrivande människor har en sak gemensamt. Vare sig de är outgivna, debutanter eller mer erfarna författare, men ändå inte så pass rutinerade eller bästsäljande att de kan leva på författandet. Att få tid för skrivandet. Ändå finns det perioder i livet då man har mer eller mindre av det.

Man ska inte ångra saker eller val man har gjort. Sägs det. Men ibland kan jag inte låta bli att ångra att jag inte skrev som besatt när jag var singel, utan barn, inte hade ett hus att ta hand om och bodde inne i stan. När kvällar och helger bredde ut sig som ett hav av fri tid framför mig. När jag visserligen jobbade över en hel del. Satsade på karriären eftersom jag var precis i början av den och det krävdes för att komma någon vart. När jag tränade, festade (jo, ibland), reste och tog för mig av livet. Minuterna fylldes. Men jag hade lika gärna kunnat skriva i stället för att göra många av de sakerna.

Jag tänker mig att jag då skulle kunna haft år på mig att hitta min stil, och att laborera fram rätt berättelse och ton. Att jag kunnat frossa i skrivarkurser och författarcoachning. Att jag inte alls behövt känna någon brådska med skrivandet som jag alltid gör nu, utan i stället kunnat låta det ta plats. Jag föreställer mig att jag skulle gett det nästan oändligt med utrymme i tillvaron. För de andra sakerna jag gjorde då, var väl inte så viktiga? Eller?

Det kan också vara så att jag inte hade något att berätta vid den tidpunkten i livet. Att jag behövde leva innan jag skrev. Att jag behövde göra allt utom att skriva, för att ha något att skriva om, när jag väl kom på att det var det jag ville göra. Det kan vara så, även om det kommer ut fantastiska böcker av unga författare som knappt levt ett endaste dugg. Och då skaver det lite. Att jag inte gjorde som dem. Att jag inte bara hann lämna singellivet, utan dessutom bli mamma två gånger och starta ett företag, innan jag tog skrivandet på allvar. Tänk vad jag kunnat åstadkomma under tiden fram till dess!

Men så slår det mig att jag inte vet någonting om de unga författarnas liv, att jag inte känner dem personligen. Att de kanske levt massor utan att leva länge, och att det hur som helst inte spelar någon roll. Jag är jag. Och de är de. Och jag behövde tydligen fylla nästan fyrtio innan jag insåg att jag ville göra det här.

Kanske innebär den här texten att jag inte längre behöver ångra någonting? Jag ska åtminstone försöka tänka på den i kväll, när jag steker pannkakor med ena handen, skriver några ord i manuset med den andra, och däremellan hänger tvätt. Att jag behövde grädda några plättar för att mitt skrivande skulle ta fart.

P.S. För er som skriver i genrerna romance, feel-good och liknande med sikte på utgivning, kan kanske den här författartävlingen vara av intresse.

Advertisements

Om Anna Lönnqvist

I am a Swedish feelgood writer. My first novel "Tills kärleken skiljer oss" was published in 2014. The sequel "Tjugo år till dig" was released in June 2016.
Det här inlägget postades i Anna Lönnqvist, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Jag behövde grädda plättar för att skrivandet skulle ta fart

  1. Maria skriver:

    Jag har också alltid skrivit på något sätt, men först på sistone verkligen insett att jag vill skriva på allvar. Jag är nu fyrbarnsmamma och närmare 40 än 30 och har också tänkt så där som du. Varför kom jag inte på detta tidigare? Men då brukar jag trösta mig med att det är helt okej att vara gammal i det här yrket, till skillnad från om man vill bli fotbollsspelare t ex. Då ser jag mig själv plötsligt som riktigt ung med minst 40 år kvar att leva och skriva och inser att jag har oceaner av tid! 🙂

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Du har så rätt! En fördel med författandet är att man kan hålla på länge. Och många författare är äldre när de debuterar. Lycka till med skrivandet! Framtiden är vår. 🙂

  2. Moa Johansson skriver:

    Jag är nog lite tvärtom – jag har inte ens lämnat tonåren än, men istället skrivit i princip sedan jag kunde hålla i en penna. Det är väldigt intressant, för ibland har jag känt att det är vissa saker jag inte förstår mig på tillräckligt bra för att skriva om, just för att jag inte levt mer än nitton år och knappt sett världen ordentligt än. Tror det kan vara därför jag mest skriver åt sci-fi och fantasy-hållet och sällan skriver berättelser som utspelas i verkligheten – när man inte har så mycket erfarenheter att inspireras av från sin verklighet får man kanske hitta det i sitt eget huvud istället! 🙂

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Intressant med din input! Du gör precis som jag önskade att jag gjorde då. Jag har också alltid skrivit, men först på senare år ”på allvar.” Och även om man inte har levt lika länge har man förstås saker att berätta. Det beror på hur man har levt, och även som du säger att man kan få inspiration genom fantasin. Vilken historia man vill berätta. Det finns många bra unga författare. Stort fortsatt lycka till med ditt skrivande! 🙂

  3. Manuskt skriver:

    Ja, vilka oceaner av tid man slösade bort på tv och ingenting. Undrat också varför jag inte passade på att ha det riktigt fint och städat när jag faktiskt hade chansen 😉

  4. Ethel skriver:

    En till här :-)! Jag har kommit fram till att jag inte hade kunnat börja skriva på allvar förrän jag tanken slog mig och jag gjorde slag i saken: NU ska jag börja skriva! Och utan att ens ha kunskap i det mest basala i att skriva skönlitterärt. Men jag var inte mogen för det innan den speciella tidpunkten. För mig kom insikten långt senare än din Anna :-).

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Insikten kan aldrig komma för sent. 🙂 Ibland är det just så, plötsligt vet man: det här ska jag göra. Och vill man något tillräckligt mycket, orkar man också lära sig det från grunden.

  5. Pia skriver:

    Jag har inga barn men jag ångrar också att jag inte börjat skriva tidigare. Det är otroligt berikande och roligt. Vad det gäller den biten är det faktiskt så att vissa saker måste man vara med om livet innan man ens kommer på att man kan skriva om dom. Man vet en hel del när man är 20 år men mycket mer när man är dubbelt så gammal.

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Så sant! Om jag hade börjat skriva tidigare hade det inte varit samma typ av berättelser. Det handlar ju om det också, vad man vill berätta för sorts historia och att den blir trovärdig.

  6. Åh, har tänkt som du! Jag började visserligen gå skrivkurser innan jag fick barn, faktiskt i väntan på att lyckas bli gravid. Det tog många år och blev många kurser men det var ändå först när barnen kom (två på en gång) som mitt skrivande verkligen tog fart. Det känns märkligt att jag har skrivit mer mellan mina barns första och andra födelsedag än jag sammanlagt gjorde mina första 35 år. Men nu är det som det är. Och förhoppningsvis har vi många år kvar att skriva, skriva, skriva.

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Ja visst är det lustigt att man börjar skriva när barnen kommer, men ibland krävs det nog större händelser för att man ska förstå vad man vill och ha något att berätta. Behöver inte vara en nackdel. Och som du säger; förhoppningsvis har vi många år framför oss att skriva. 🙂 Det låter spännande med skrivarkurserna du gått!

  7. Ylva Åkerstrom skriver:

    Tänker exakt som du!! Varför har jag inte använt tiden bättre tidigare?!? Och det är hela tiden en balansgång; nu till exempel; sitter jag och kollar bloggar och tänkte lägga in något i min egen; borde jag inte istället fortsätta med något av alla dom oavslutade manus som ligger och väntar?!?? Men du har i alla fall gett ut en roman, det är STORT!!!!! :))) Och jag håller med, man måste leva för att ha någonting att skriva om och jag reflekterar på ett helt annat sätt nu än när jag var tjugo… 🙂

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Den eviga balansgången. 🙂 Ja, det är stort att ha fått ut en roman, det är jag tacksam för. För mig har det också varit så att jag är betydligt effektivare sedan jag blev förälder. Den lilla tiden jag har, tar jag hand om på ett annat sätt. Många små minuter här och där blir till slut ganska många, och jag prioriterar manusskrivande framför annat skrivande. Förutom blogginläggen här förstås. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s