Att välja ett kontroversiellt ämne

porträtt johannes2

Jag går omkring och funderar på en sak.
Vågar man vara kontroversiell?

Så här: jag samlar uppslag till en tematisk novellsamling som ska komma ut på Eskapix under 2015. Till denna samling har jag kommit på en idé som jag fastnat för. Både temat och huvudpersonens ”resa” i novellen är starka, och jag tror att läsarna kan finna den intressant. Men grejen är den att historien dessutom rör sig inom ett rätt kontroversiellt ämne. Så jag tvekar. Ska jag skriva den eller inte? Finns det en risk att vissa läsare kommer att ogilla inte bara novellen utan även mig som författare och (hemska tanke) person?

När jag grunnar på detta uppstår följdfrågor.

”Vad är kontroversiellt?” är givetvis den första.

Denmark Eurovison Song Contest

Conchita Wurst. Vinnare av eurovisionsschlagern 2014. Medvetet kontroversiell.

En Lolita. Ett Scum-manifest. Några Satansverser eller Det mest förbjudna.

Olika ämnen upprör i olika tidsperioder, samhällsklasser eller kulturer. Olika människor är känsliga för olika ämnen. Olika människor har dessutom olika hög acceptansnivå: om de tycker att ett ämne är upprörande så kanske de ändå tycker att det är intressant att ämnet läggs upp på bordet för diskussion.

Strävar man efter att vara kontroversiell? Har man läggningen att vilja röra om i grytan, och längtar man efter att få kavla upp ärmarna och gå clinch med meningsmotståndare?
Eller har man bara ett barnsligt behov att provocera? Och är man i så fall redo om det skulle blåsa upp en massiv shitstorm?

Är det inte lika svårt att vara ”kontroversiell” som exempelvis ”kommersiell”.
Det krävs ju mer än att bara ta upp ett laddat ämne för att man ska bli the talk of the town och sälja lösex. I grunden är nåt ”kontroversiellt” något som gemene man brukar bli intresserade av och åtminstone vill ta en titt på för att se om det är något att uppröras över. Helst bör det kontroversiella då framföras med ett visst mått av talang och finess. Att exempelvis kombinera ord som statsråd och kn*lla och småflickor i en text blir inte per automatik hett stoff.

zara-tröja

Klädkedjan Zaras ”tröja med sheriffstjärna”, och ett judiskt barn i Auschwitz. Omedvetet kontroversiellt.

Vad händer om man omedvetet råkar vara kontroversiell?
Man kanske snubblar över ett ämne där man tänker ”wow, det här har det inte skrivits så många böcker om!” Och först efteråt upptäcker man varför det inte har skrivits så många böcker i ämnet – det var ju för kontroversiellt!
Kan inte låta bli att exemplifiera med klädkedjan Zaras ”randiga tröja med sheriffstjärna” som de snabbt drog tillbaka från affärerna efter massiv kritik.

Det är en knepig balansgång, det där med att välja ett kontroversiellt ämne.

Men om man är medveten om att ämnet man valt är kontroversiellt, och väljer att gå vidare och skriva en text om det. Då är det nog smart att ”mellan raderna” försöka förmedla att man tycker moraliskt rätt i frågan (om man gör det). Och inte vara för explicit (för att undvika att den provocerade läsaren får ytterligare något att uppröras över). Och bemöda sig om att uttrycka sig på ett respektfullt sätt, och hålla rätt ton och nivå. Då är det värt ett försök.

Men. Å andra sidan.

Är det inte risk att det blir en väldigt urvattnad text om man med alla medel försöker hålla sig på rätt sida om PK-stängslet? Varför ska man skriva kontroversiella saker om man ska fila ner alla vassa kanter? Är det inte lika bra att ge fan i hela grejen om man inte vågar rusa med huvudet före in i kaklet?

Dessutom: jag skriver skräck. Då är det en bra grej att ta upp ämnen som klappar mothårs (men fortfarande: med finess). Skräck ger en möjlighet att utforska teman som är svåra att ta tag i inom andra ”ljusare” genrer, som chiclit eller komedi.

Så hur ska jag göra då?

Efter att ha dissekerat frågan så tror jag att jag har kommit på hur jag ska göra med min novell. Men det tänker jag inte tala om här. Eventuellt får du läsa den i den kommande novellsamlingen. Och då får du bestämma om jag gjorde rätt eller inte.

Advertisements

Om Johannes Pinter

Författare, filmmanusförfattare, regissör, filmklippare. Det är roligt att vara en kreativ människa med flera strängar på lyran!
Det här inlägget postades i Johannes Pinter. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Att välja ett kontroversiellt ämne

  1. Tommy Söderberg skriver:

    Jag gillar definitivt historier som är provocerande. Det väcker liksom en nerv i mig som inte kommer fram om det är allt för slätstruket. Men det är klart, det måste finnas en tanke bakom. Bara lösrykta meningar utan annan substans än att chocka är inte så intressant. Med det sagt kan jag avslöja att jag har haft mycket god erfarenhet av Markis De Sades författande. Det är onekligen kontroversiellt men det finns ändå någon substans bakom. Åtminstone tycker jag mig kunna utläsa en samhällsironi mellan raderna i de tre eller fyra böcker som jag har läst av honom.

    • Johannes Pinter skriver:

      De Sade ja. Har ju tänkt läsa honom, men aldrig kommit till skott. Tack för påminnelsen om att han finns – kanske kan man få inspiration 🙂

  2. Manuskt skriver:

    Man blir ju onekligen nyfiken av bara tanken på vad det kan vara som är så kontroversiellt, så på det viset verkar det ju vara en framgångsfaktor 🙂

  3. Pia skriver:

    Så länge man står för vad man skriver så är det ok tycker jag. Sticker man ut hakan för mycket kan man slå sig…

    • Johannes Pinter skriver:

      Ja, där har du nog nyckeln till det hela. Så länge man verkligen kan stå för det man skriver, och tycker att det är värt att få en smocka om man sticker ut hakan för att få skriva det, då är det ingen tvekan om att det bara är att köra.

  4. Maja Britzelli skriver:

    Tack för intressant inlägg, ska bli spännande att läsa din novell sen.
    Jag tror att även om man skriver kontroversiellt är det okej så länge man håller sig inom ramen för vad som är politiskt korrekt. Det är en frisk fläkt, men Gud nåde den som går utanför åsiktskorridoren. I min första roman, som numera ligger längst in i byrålådan, skrev jag inte bara kontroversiellt om ett ämne utan också utanför ramarna vad gäller PK. Tyvärr vågade jag inte ta ut svängarna som jag skulle ha gjort, utan var rädd för hur den skulle tas emot. Sen var det förstås en massa nybörjarfel. Men det är en annan historia.
    I maj i år debuterade jag med Som om inget hade hänt, som också handlar om ett kontroversiellt och (ännu) inte riktigt PK ämne, nämligen kvinnors våld mot män i nära relation.
    Den enda bok (en självbiografisk) som fanns, kom strax innan min. Den heter När mardrömmen blev sann av Glenn Forrestgate. Nu på bokmässan släpps nästa roman i ämnet, I ditt kvarter händer saker du inte ser av Jenny Jacobsson.
    Jag gläds åt att vi är flera som höjer våra röster!
    Så min åsikt är nog att ska man ta sig an ett kontroversiellt ämne är det bättre att ta ut svängarna ordentligt, så att det märks vad man vill säga/berätta, istället för att hålla tillbaka och det blir varken hackat eller malet!

    • Johannes Pinter skriver:

      Vad bra att du till slut hittade fram till något kontroversiellt som du ändå vågade visa upp! Hoppas att du/ni får god respons på romanerna i detta ämne. Det ÄR ovanligt att läsa om och väldigt skambelagt.

  5. Ethel skriver:

    Nej att försöka vara moralisk och mellan raderna tala om vad jag själv anser och läsaren borde, funkar inte, tror jag. Då förminskar jag läsaren, ger inte denne förtroendet att ta ställning själv.

    Det där du säger att skräckgenren ger utrymme för att utforska kontroversiella teman, var intressant. Har inte tänkt på det.

    För mig, som just nu skriver ett manus som utspelar sig i slutet på 1960-talet, finns inte den rädslan, men däremot är det min närmsta familj och släkt som ”hindrar” mig ibland från att skriva vissa saker. Vad ska de säga? Tänk om de blir chockade och förskräckta, eftersom de kommer att tro att det är min egen historia? Jag försöker att bortse från detta, men det är väldigt svårt. Det sitter i bakhuvudet hela tiden.

    • Johannes Pinter skriver:

      Eller hur! Det jobbigaste med att skriva kontroversiella saker är att det inte bara är man själv som måste stå för det – ens familj och vänner kommer kanske bli tvungna att göra det mot sin vilja.

      • S. skriver:

        En tanke är att skriva så långt som möjligt utan tanke på hur det kommer att uppfattas av eventuella läsare. Det finns inget egenvärde med provokationer eller kontrovers, men inte heller med att egenanalysera och självcensurera vad som blir skrivet.

        • Johannes Pinter skriver:

          Helt rätt, S! Det bästa är nog att bara köra på, och sen får man se vad man ska göra med resultatet. Förslagsvis be ett antal betrodda människor läsa texten och se vad de säger. Som alltid är det detaljerna som gör helheten, och i en ”kontroversiellt” text kan det handla om att helheten funkar, men att någon detalj sticker iväg och gör det hela onödigt stickigt i ögonen. Då kan det ju vara bra att justera det, och sen låta texten bli officiell.

        • S. skriver:

          Absolut, man kan jämföra det med att till varje pris trycka in en twist eller en snackis-scen; saker som kan fungera om de kommer naturligt som en del i berättelsen, men annars känns rejält sökta.

        • Johannes Pinter skriver:

          Totally agree!

  6. Ping: Kontroversiella ämnen | Signerat Dezmin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s