Back to basics

porträtt anna1Man har ett synopsis. Åtminstone har man en idé om vad man vill skriva. Vilken historia man vill berätta. Sedan sätter man i gång och skriver, och rätt vad det är har man halkat i väg på ett annat spår än vad man planerat från början. Det blir en annan berättelse. Känns det igen?

Kanske blir den nya berättelsen bättre än ursprungsidén. Kanske sämre. Jag tycker ofta att jag kommer på de bästa idéerna under tiden jag skriver. De stora händelserna, de som förändrar allt, vill jag ha klart för mig innan jag börjar skriva. Vändpunkterna. Men allt det andra som händer i en roman. Andra viktiga händelser. De som utgör själva storyn. De kommer jag nästan alltid på när jag redan är på väg. Om jag då vill skriva samma berättelse som jag planerat innan starten gäller det förstås att de nya idéerna synkar med huvudspåret. Temat. Kärnan i det jag vill säga.

Det gör inte alltid det har jag märkt. Det är lätt att fladdra i väg. Men vilken fantastisk idé. Urbra! Jo, den var verkligen super, men 50 sidor senare har berättelsen bytt riktning. Sådant går naturligtvis att ändra under redigeringen. Om man vill hålla fast vid ursprunget det vill säga. Men det kan bli en aning svettigt att få ihop alla delar. Ni vet hur det är. Man börjar ändra på ett ställe, vilket leder till att man också måste ändra på ett annat ställe, och kanske även på ett tredje och fjärde, och rätt vad det är har man förlorat kontrollen. Eller får ägna väldigt lång tid till att redigera.

Det finns säkert skrivhjälpmedel för att mota sådant här i grind, men jag tycker att det är svårt att jobba i för många olika program och dokument. Jag vill helst bara ha manuset och ett översiktligt synopsis som dessutom innehåller persongalleri, sedan räcker det. Fast egentligen inte. När jag skriver är jag så fokuserad att jag inte bryr mig om att gå in i synopsis för att göra förändringar och justera ursprunget. Då vill jag bara framåt. Och om jag inte håller i mig glider manuset i väg dit jag inte tänkt.

Så nu prövar jag en ny strategi. Back to basics. Penna och papper. Jag har ett blädderblock som jag antecknar i under tiden jag skriver. Små noteringar som jag hoppas ska hjälpa mig att nå det slutmål jag vill. Och hittills har det fungerat. Att rafsa ner anteckningar på blocket som jag har bredvid mig när jag jobbar går fort. Det tar jag mig tid till, fastän jag är mitt i berättelsen. Anteckningarna blir en slags sammanfattning av scenen/kapitlet jag skriver för tillfället, och jag börjar varje skrivpass med att bläddra i blocket. På så vis vet jag att det blir den roman jag vill.

Kanske slänger jag blädderblocket över axeln om några veckor. Ber det fara. Eller så blir det den berättelse jag planerat nu. Allt som jag tror kan hjälpa mig är hur som helst till för att provas. Jag återkommer med rapport längre fram hur det går.

Hur gör ni för att åstadkomma den berättelse ni föreställde er innan? Kanske använder ni betydligt mer revolutionerande verktyg än mig?

Annonser

Om Anna Lönnqvist

I am a Swedish feelgood writer. My first novel "Tills kärleken skiljer oss" was published in 2014. The sequel "Tjugo år till dig" was released in June 2016.
Det här inlägget postades i Anna Lönnqvist, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Back to basics

  1. Pia skriver:

    När jag skrev min bok hittade jag på under tiden, men eftersom jag hade slutet klart för mig drog min story hela tiden mot ett och amma mål. Sen kom det in en man i boken som fick oanade följder, men det såg jag som positivt. När jag skriver kortare, noveller, kan jag bara sätta mig ner och skriva och sen kommer det idéer under tiden. Man får hitta ett sätt som man trivs med, det finns ju varken rätt eller fel.

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Jag håller med Pia! Inga rätt eller fel, bara det som fungerar för en själv. Sedan kan det bli en del laborerande innan man kommer fram till den metoden, men det lär man sig av. Kanske är det också så att olika böcker kräver olika metoder.

  2. Ethel skriver:

    Nej jag använder inga revolutionerande verktyg. Gör som du, antecknar, fast i ett dokument i datorn som jag går tillbaka till för att kolla i ofta. Och synopsisen förstås. Får se om någon annan kan ge oss någon rolig idé :-).

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Kanske är det enkla svaret att det inte finns så många revolutioner när det gäller det här. Bara att försöka förstå vad som passar en själv bäst och köra på det. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s