Det här skulle jag ha skrivit om jag hade skrivit i onsdags

porträtt åsa1Jag visste att jag skulle ha satt mig och skrivit det här inlägget direkt i onsdags, när jag hade satt punkt och bifogat fil och tryckt ‘skicka’. Direkt när första utkastet till mitt uppföljarmanus äntligen var färdigt och euforin satt kvar sådär som den gör i ungefär en kvart. Innan man börjar oroa sig.

Nu har oron lagt sig, euforin finns kvar men jag känner mig för tillfället helt tom och urlakad. Ur ett skrivperspektiv.

Jag skulle annars ha kunnat skriva om hur underbart skönt det var när det äntligen lossnade och jag hamnade i bubblan och färdigställde det som jag processat i huvudet och delvis i datorn. Mest i huvudet visade det sig. Eller kanske 50-50 mellan huvudet och datorn. jag skulle ha skrivit om att jag fått lite mer koll på min skrivprocess. Att jag vet lite mer om vad som fungerar och vad som inte fungerar. Att det på sätt och viss var roligare att skriva färdigt den här gången. Lättnaden över att jag litade på min historia och att jag trodde på mina karaktärer och på att de skulle hålla för ännu en historia, och den underbara känslan när jag insåg att de verkligen gjorde det.

Om jag hade satt mig ner och skrivit i onsdags vill säga.

Nu är jag i ett mellanrum. Mittemellan att sätta igång med att bearbeta den text jag precis färdigställt och att inte tänka på den alls. Släppa den ett tag och få lite distans.
Jag kunde ha skrivit om att jag på sätt och vis är mer stolt över att jag färdigställde detta manus som var omgärdat med förväntningar och tidspress på ett helt annat sätt än det förra. Och all den där oron för att ‘skriva samma historia en gång till’.Fast det känns förmätet att säga så, då jag vet och minns att man känner förväntningar och tidspress och oro i precis lika hög grad när man skickar in sitt första manus till förlag. Så jag skulle ha bemödat mig att förtydliga att det inte var svårare eller en större prestation att skriva utkastet till uppföljaren än till debuten. Bara annorlunda. Helt annorlunda. Fram till den punkten då man går in historien på allvar för då spelar det ingen roll längre.

Hursomhelst är jag så himla glad för att jag har fått hänga med Emanuel och Tore igen. Det var en ära pågar. Vi ses snart igen.

Det skulle jag ha skrivit om jag hade orkat. Men just nu känner jag mig mest tom.

Annonser

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det här skulle jag ha skrivit om jag hade skrivit i onsdags

  1. Charlotte skriver:

    Grattis! Ser också fram emot att återknyta bekantskapen med Emanuel och Tore! 🙂

  2. oskaredvinsson skriver:

    Ja, grattis!!! Jag börjar närma mig också. Skönt, inte minst för familjen 🙂

  3. Johannes Pinter skriver:

    Jävlar vad roligt, Åsa! Grattis till nummer två!

    • asptjarn skriver:

      Tack Johannes! Just nu känner jag eufori över att det finns ett manus, inget annat, vill jag förtydliga. Men bara det är oerhört kul 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s