Haklappsmetoden och andra ovanor

porträtt oskar1Nu har det gått fyra månader sedan Klubb Hjärta släpptes och det står lite stilla för tillfället måste jag tillstå. Anstormningen, som aldrig riktigt blev en anstormning, har lagt sig. Vinden har mojnat. Jag väljer att skylla på marknadskrafterna, det är bara skit som säljer! Och därmed basta.

Tja, riktigt så illa är det inte, men det händer liksom inte lika mycket, lika ofta, längre. Och några pengar blir det inte direkt att tala om, så efter pappaledigheten är det bara att traska tillbaka till kneget igen. Jag som hade haft förhoppningar om en dramatisk uppsägning på jobbet, kanske en rejäl utskällning av någon hög chef som jag egentligen inte har något ont av. Bara för att testa det också. Men jag trivs i och för sig ganska bra på jobbet, så det är inte så farligt att författandet på heltid får vänta, det är ju en långsiktig plan det här!

Det tar mig in på där jag är nu, alltså mitt i manus nummer två, som förhoppningsvis blir utgiven någon gång i framtiden. Jag har kommit in i ett ordentligt flyt, ett flyt som faktiskt kan medföra att manus nummer två är färdigt inom en överskådlig framtid. Bra så. Publiken applåderar. Men jag har även upptäckt att jag fastnar ibland, hakar upp mig på detaljer eller gottar ner mig i omständigheter som är svåra att ta sig ur. Jag antar att det är likadant för alla som skriver. Att man har små tics eller ovanor som är svåra att bryta och som stör skrivandet. Ni ska få en genomgång av några av mina problemområden.

Jag för statistik över antal ord som jag skriver i veckan. Säkert något som en del andra skribenter snuddar vid ibland (att det räknas ord alltså). Att räkna ord betyder att min tävlingsinstinkt effektivt triggas igång, vilket innebär att jag försöker hålla snittet varje vecka. Det innebär i sin tur att jag får mycket gjort. Allt bra än så länge. Men det finns också en risk att jag skriver för att upprätthålla snittet och inte skriver för att skriva bra. Det kan bli ett problem det där, som ni förstår, men eftersom det trots allt finns en stor positiv effekt av att räkna ord (för mig åtminstone), så stannar statistiken kvar. Det gäller bara att jag håller koll på kvalitén…

Haklappen. Låt mig förklara. När jag skriver så slås jag ofta av tankar på nästa kapitel, eller nästa stycke, eller hur jag ska göra i föregående kapitel för att det ska bli bättre, eller hur en karaktär ska mejslas fram, eller… Ja, ni fattar. Jag har svårt att stanna i nuet ibland och det kan bli svårt att fokusera på det aktuella stycket. Då använder jag den så kallade haklappsmetoden, det vill säga att allt som inte får plats för tillfället i manuset, eller som inte hinns (tuggas ordentligt) för tillfället, skrivs ut i dokumentet, under det aktuella stycket jag arbetar med. Det innebär att jag till slut har mängder med små notiser och flöden och brottstycken och hieroglyfer, som jag till slut inte vet vad jag ska göra med. Då blir jag förvirrad, vilket aldrig är bra, och ofta ryker hieroglyferna till slut, det vill säga ”delete”. OCH VAD HÄNDER DÅ? Veckosnittet rasar ju för fan! Jag är helt plötsligt nere på en nivå jag borde varit på i torsdags, inte idag på en söndag (eller lördag, eller fredag, ja, ni fattar vad jag menar…) Jag kan absolut inte rekommendera haklappsmetoden.

Jag lägger också ner alldeles för mycket tid på funderingar på hur inledningen på ett kapitel ska se ut. Alltså inte första meningen, utan på själva texten där det står: Kapitel 1, etcetera. Jag lägger ner sjukligt mycket tid på detta, vilket är helt onödigt eftersom förlaget ändå bestämmer sig för någon helt annan font eller ett helt annat upplägg än det jag har grunnat på i timmar där jag kunde göra något betydligt bättre.

Internet/TV. De allra flesta som skriver någorlunda seriöst, gör mer eller mindre oseriösa utsvävningar på nätet eller kanalutbudet. De som påstår något annat ljuger eller skriver inte seriöst. Utsvävningarna i sig kan vara ett problem såklart, framför allt för effektiviteten. Just den här meningen skrev jag till exempel tre minuter efter föregående mening (kan meddela att enligt SVT.se/text, sida 377, så har Luis Suarez gjort två mål för Uruguay i en träningslandskamp emot Oman. Jag som trodde att Suarez var avstängt efter kannibalattacken i VM).

Jaha, det var några av mina ovanor. Jag har naturligtvis fler, men så roligt ska vi inte ha det. Dela gärna med er av era egna ovanor i kommentatorsfältet istället, och nej, det behöver inte vara ovanor som är skrivrelaterade. Alla ovanor är välkomna!

Annonser

Om oskaredvinsson

En 34-åring som jobbar på det där med att så småningom skriva på heltid. Debuterade förra året med den skönlitterära boken Klubb Hjärta.
Det här inlägget postades i Klubb hjärta, Oskar Edvinsson. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Haklappsmetoden och andra ovanor

  1. Ping: Som att läsa en riktig bok | Debutantbloggen

  2. Ylva Åkerstrom skriver:

    hahaha; en av mina favoritdagdrömmar; när min bok blir publicerad och jag blir så rik att jag kan säga upp mig från jobbet och ge långfingret åt vissa väl utvalda 😉 och vad gör jag i stället för skriver? Sitter en timme på wordpress….

  3. Pia Widlund skriver:

    Jag skriver också mycket ibland, kanske för mycket. Men det går ju att redigera. Bättre att få det på pränt i dåligt skick än att ha glömt allt bra dagen efter. Vissa dagar skriver jag inte alls men har inget dåligt samvete för det. Jag jobbar med ungdomar på fritiden och har vissa kvällar uppbokade, då finns det ingen ork kvar när man kommit hem. Får ta igen det en annan dag istället. Ful ovana; alltid somna in till en film…

    • oskaredvinsson skriver:

      Det går inte att skriva varje dag, har inte heller dåligt samvete för det. Däremot har jag dåligt samvete om jag inte skrivit när jag skulle kunnat, men det tror jag är bra – då går det framåt eftersom man gärna undviker dåligt samvete.

  4. Manuskt skriver:

    Min ovana (en av dem) är nog att jag är otålig, rusar iväg, och vill ha flyt, och sen när det inte blir så tappar jag styrfart och börjar fundera på nya projekt – alternativt kommer på en fantastisk lösning som jag kastar mig över – tills flytet försvinner nästa gång. (Det och att skriva väldigt långa meningar. Och att knappa fram långa kommentarer på blogginlägg på mobilen…)

  5. Thorbjörn skriver:

    Gör typ som du — räknar ord och allt som inte får plats i den löpande texten lägger jag i ett annat dokument som jag kallar kladdpapper. Där finns inga regler, allt får plats, vilket gör att bland allt svammel finns ett och annat guldkorn som visar sig vara ovärderliga lösningar. Men det räknar jag inte in i textmängden. Däremot får jag ett annat problem med att räkna ord. Jag drar mig för att köra planeringssessioner när jag börjar köra fast, då får jag ju officiellt sett ”inget gjort”. Istället kör jag på och upptäcker först i efterhand att jag målat in mig i ett hörn. Det betyder att jag till slut riskerar att tappa greppet om hela projektet. Tror författande tjänar på att följa modellen ”två steg fram och ett steg bak”.

    Längtar tills jag har tolv böcker bakom mig och allt sånt sitter i ryggmärgen (som man läst att det gör för de som kommit så långt…).

    • oskaredvinsson skriver:

      Ja, kladdpapper borde man köra med, men jag tror att risken för mig är att det jag kladdat ner glöms bort då. Jag använder trots allt en del av kladdandet. Ditt andra problem hade jag glömt bort! Jag har precis samma problem, vilket leder till att min synopsis, eller planering som du säger, inte blir gjord på ett bra sätt. Det känns ibland som om jag sparar på mig alla problem till redigeringsfasen, vilket nog inte är ett bra tecken…

  6. Robert W skriver:

    Det har aldrig slagit dig att du kan göra ”haklappen” till ett eget dokument, så påverkar det inte antalet ord i huvuddokumentet?

    • oskaredvinsson skriver:

      Det låter självklart kanske, men det går ju inte att göra så. Då måste jag skapa ett nytt dokument, spara det någonstans, öppna det igen när jag ska skriva nästa gång. Det funkar inte, tyvärr (för mig alltså), Det är ju egentligen inget jätteproblem det här, det handlar ju mest om statistik, så det är ett löjligt problem egentligen, men stör mig ibland… Får försöka leva med det, tror jag.

  7. Kära Syster skriver:

    Just nu är den enda ”ovanan” att jag drar mig så mycket för att skriva att när jag väl får ner ett ord tycker jag bara att det blir jättedåligt och så skriver jag inget. Ska sluta med det. Ovanan att inte skriva alltså. Vilken dag som helst nu.

    /Anna

    • oskaredvinsson skriver:

      Kom igen nu! Så känner alla ibland, men det blir aldrig något om du inte tror på dig själv. En riktig dålig ovana, måste jag säga. Den får du se till att bryta direkt!

    • asptjarn skriver:

      Ja, det där får du sluta med! Så känner jag också ibland och en grej som hjälper är sprit. Ha ha, nej jag skojade…Men vad som hjälper är att sätta upp en deadline. Man behöver inte räkna ord, men bara bestämma att till då och då måste jag ha skrivit si och så mycket av min historia. Jag lovar att något av det du skriver blir användbart även om inte den första meningen är den mest geniala som har författats. Så sluta med det och sätt igång och skriv, okej!

  8. Ethel skriver:

    Det där med att hålla uppe antal ord per vecka. Gör väl inget om en del inte blir bra? Det tar du bara bort sen vid redigeringen :-).

    Jag lägger alldeles för mycket tid på FB, bloggar och morgonteve innan jag verkligen, verkligen sätter mig ner med mitt manus, utan att snegla åt annat. Så svårt att låta bli. Har säkert många ovanor. Ska fundera och återkomma :-).

  9. Eva Karlsson skriver:

    Jag lägger också ner enormt mycket tid och möda på inledningen. Även om den skulle ändras vid en ev utgivning så måste det vara så bra att andra lockas att läsa och jag lockas att fortsätta att skriva.
    Kan du inte ha två system när du räknar ord? Först det faktiska antalet och dagar då du skriver färre men otroligt bra ord delar du även ut poäng eller en guldstjärna (som har samma värde som x antal ord). Jaja nu ska jag lösa mina egna problem i stället.

    • oskaredvinsson skriver:

      Hm, låter intressant, men att dela ut stjärnor som motsvarar extra ord, funkar inte. Hela poängen är att se hur många faktiska ord jag har skrivit, så det känns lite som fusk. Men guldstjärnesystemet skulle kunna funka som en tröst, något att luta sig mot när det går trögt. ”Bra jobbat ändå, Oskar!” liksom… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s