Om gps-klockor (och skarpa deadlines)

Deadlines. De som man har skapat själv eller de som är framtvingade av andra. Det finns ändå en skillnad mellan dem.

Jag är ganska duktig på att sätta upp egna mål när jag skriver. Faktum är att jag har svårt att överhuvudtaget få något gjort om jag inte vet när jag ska vara klar.

Innan jag börjar skriva ett råmanus funderar jag på hur mycket tid jag tror att jag kommer att kunna lägga ner på skrivandet i form av antalet ord jag skriver per dag. Sedan delar jag antalet ord som mina råmanus brukar innehålla (ungefär 100 000) med ordmängden per dag, och får på så sätt ut antalet dagar som det kommer att ta att skriva manuset. Jag har en plan. Mycket grov sådan förstås, eftersom saker säkerligen kommer att hända på vägen, som gör att jag ibland inte kommer att kunna skriva lika mycket som jag har planerat och vissa dagar inte alls. Ändå har jag på det här sättet skapat mig en egen deadline.

Men ni vet hur det är. Eftersom den inte är skarp på det sättet som den bara blir, om någon annan har bestämt den, glider den lätt iväg. Vad spelar det för roll om jag blir klar första eller sista veckan i oktober när ingen annan väntar på mitt arbete? När man får press utifrån skärper man sig. Så är det bara.

Det är ungefär som när jag ger mig ut och springer nu. Min gps-klocka har gått sönder och eftersom jag inte har kommit mig för att köpa en ny ännu, springer jag utan tidtagning. Jag försöker pressa mig själv, men jag märker att det inte går lika fort som när klockan fungerar. Inga kilometertider som visar hur jag ligger till. Inga siffror som obarmhärtigt skriker ut att jag måste öka tempot om jag vill nå de tider jag brukar springa på. Ganska behagligt på något sätt, men också otillfredsställande. Jag kan bättre egentligen. Det vet jag. Ändå förmår jag mig inte åstadkomma det.

En av de bästa sakerna med att ”Tills kärleken skiljer oss” blev antaget var att jag fick konkreta deadlines att jobba mot. Det finns inget som driver mig som det. Om någon väntar på mitt arbete skriver jag tills ögonen går i kors för att vara klar när jag förväntas vara det. Då finns inget annat alternativ. Är det nattjobb som krävs, så fine. Dessutom är det okej att jobba hårt under en period när jag vet att arbetsbördan sedan kommer att avta.

Nu behöver en deadline från någon annan inte innebära ett antagningsbesked. Kanske väntar en lektör på att få läsa ditt manus? Möjligen ska du vara med i en författartävling? Det räcker med att du har ett fast datum att jobba mot som du inte själv kan ändra på.

Förra veckan fick jag en skarp deadline för mitt nya manus. Ni må tro att jag fick fart på skrivandet. Jag har knappt varit inne på Facebook. Twitter och Instagram sa ni? Jag vet inte vad det är … En sak som jag dock kommer att fortsätta att göra är att springa, eftersom jag skriver så pass mycket bättre efter ett löppass. Men jag ska nog investera i en ny gps-klocka. Tänk om jag kunde ta mig under fyra och en halv minuter per kilometer ändå?