Snusbantningsmetoden

porträtt oskar1Jag har ett speciellt snusreglemente, som jag kallar för snusbantningsmetoden. Metoden är väldigt jobbknuten och innebär att jag under vardagarna enbart får snusa sex påsar om dagen. Det knappa snusintaget beror på att jag mådde dåligt av snusandet för rätt så många år sedan. En prilla var inte längre en njutning, utan ett måste, och jag kände hur huden som sitter i munnen ovanför läppen började tunnas ut. Jag hörde historier om personer som inte hade någon vävnad mellan mun och näsa innanför ansiktet. Jag ville inte hamna där och dessutom komma tillbaka till det härliga med att stoppa in en prilla under läppen.

Det innebär att jag under vardagarna tar en snus efter frukost, en snus efter förmiddagsfika, en snus efter lunch, en snus efter eftermiddagsfika, en snus efter middag, och en snus efter tandborstningen på kvällen. Och varje snus är en njutning. Fredag, klockan 15.00 prick – det är inget att annat klockslag jag har mer koll på under hela veckan – så infaller ”fri snusning” för helgen. Anledningen till 15.00 prick är att jag slutade mitt arbete 15.00 prick ett tag, då jag kontinuerligt tog ut pappaledighet på fredagseftermiddagarna. Naturligtvis är snusbantningsmetoden full med undantag i vardagen, till exempel födelsedag, namnsdag (dock bara huvudnamn), och sjukdagar (både för mig och barn), men på det hela taget är jag jävligt disciplinerad, främst för att jag mår bra av det hela.

Vad har då detta med skrivande att göra? Tja, inte så mycket, förutom att jag funderar på hur disciplinerad jag hade varit med snuset om jag skriver på heltid. Då hade jag varit hemma och skrivit, förhoppningsvis sett det som ett arbete som vilket arbete som helst, och därmed inte haft några problem med att implementera snusbantningsmetoden i den nya vardagsrutinen. Men det kan också sluta med att jag njuter så mycket av det nya livet att jag ser livet som en enda lång semester, där jag pysslar med det jag vill, när jag vill – och därmed snusning när jag vill. Jag tror inte det skulle bli så, att skriva en bok kräver ju lite disciplin, som en del av er säkert vet, så jag inbillar mig att jag besitter åtminstone lite av den kvalitén, men vem vet?

Å andra sidan kanske snusdisciplinen hjälper till att disciplinera mig inom skrivandet också, om jag nu skulle balla ur vid en eventuell skrivartillvaro på heltid. ”Nu skriver jag två timmar och sedan blir det en snus, sedan skriver jag två timmar, sedan lunch, sedan en snus”, etc. Då hade snusandet äntligen varit till någon annan nytta än tom tillfredsställelse, om inte annat.

40-Föredrag-Hemingway-231x300

Vad hade denne man varit utan spriten?

Men snus har ju mer med skrivande att göra. Snus är ju en last och laster är ju kulturarbetare väl förmögna med. Men kan snus jämföras med whiskey, cigaretter och kokain? Var hamnar snus på den ”excentriska och rastlöse författarens favoritdrogskala”? Med tanke på snuset tämligen perifera roll i drogträsket, så hamnar den nog långt ner. Snuset ses nog inte som speciellt tufft eller excentriskt heller, ni vet den där inställningen som man inte riktigt vill erkänna att man har: ”Han är så full av känslor och har en så konstnärlig själ att han måste stilla sitt inre med whiskey, annars hade vi aldrig fått hans geniala böcker i våra händer” (erkänn att ni har tänkt så någon gång, man hör mer sällan att någon ojar sig för att en författare använder droger för att det hämmar författarens kreativitet, det är först när författaren dör vid 55 års ålder som det plötsligt blir ett problem). Jag tror snarare snuset ses som enbart konstigt, åtminstone ifrån ett internationellt perspektiv. Något som de där konstiga ”schweizarna” i norr håller på med.

Nej, jag hamnar nog aldrig i facket ”konstnärssjäl som måste stilla sitt inre vulkanutbrott med droger för att få ut sin genialitet”, och kanske kan jag tacka snusbantingsmetoden för det.

Annonser

Om oskaredvinsson

En 34-åring som jobbar på det där med att så småningom skriva på heltid. Debuterade förra året med den skönlitterära boken Klubb Hjärta.
Det här inlägget postades i Klubb hjärta, Oskar Edvinsson. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s