Följebrev

porträtt åsa1Så ens debutantår går mot sitt slut. Dags att börja se tillbaka och reflektera lite över det som hänt kanske.
Nu började ju inte mitt debutantår den 1/1 2014 utan rimligen den dag jag skickade in mitt manus, eller kanske snarare den dagen mitt manus blev antaget.

Så jag tänkte skriva lite om det. Om följebrev närmare bestämt. Ni vet, det brev som ska medfölja ens i inskickade manus. Jag hade ingen koll på det. Jag trodde att man skrev namn och telefonnummer på framsidan av sitt manus och så var det bra med det. Av en slump läste jag någonstans att man bör bifoga ett litet brev där man ger en kort beskrivning av sig själv (”inte ett cv”) och det manus man skickat in. I denna beskrivning av ens manus bör man inte nämna att ens närmaste omgivning läst och uppskattat ens manus, ty det intresserar icke förlagen.
Hela idén med följebrev verkade fullkomligt rimlig när jag väl fått nys om den, kanske var det här på Debutantbloggen jag först läste om det. Problemet var att då jag väl färdigställt mitt manus så att det var i ett sådant skick att jag kunde tänka mig att skicka in det så var jag bokstavligt talat så nervös att det var fysiskt svårt för mig att skriva ett följebrev. För tänk om allt föll på det? Om jag inte pitchade mitt manus tillräckligt väl för att det ens skulle bli läst. Jag googlade och läste om folk som skrev följebrev och lät följebrevet läsas av en lektör och förfinas innan det skickades iväg. Jag säger inte att det är fel att göra så. Jag säger bara att jag inte gjorde det.

Hursomhelst, jag gör nu vad några har gjort före mig och visar er mitt följebrev. Och se det inte som en mall. Jag tror mig ha förstått att det är lite väl kortfattat. Man kan gott lägga ner lite mer jobb på sitt följebrev. Jag visar det för att jag själv tyckte det var intressant att läsa andras följebrev när jag var i begrepp att författa mitt. Håll till godo:

följebrev

Så hur tänker ni kring det här med följebrev?

Advertisements

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Följebrev

  1. Johannes Pinter skriver:

    Bra idé, Åsa. Ska kanske lägga upp mitt också.

  2. Ethel skriver:

    Tack för att du visade mig ditt följebrev!

    Håller med om att det kanske är en aning kort. Men jag gillar det. Det inte är skrivet efter den gängse mallen, utan rakt upp och ner, skönt befriat från en massa adjektiv och klyschor. Du berättar vad manuset handlar om, ”bara”. Och med några enkla ord, lite om dig själv. Som sagt befriande att se. Jag drar en lättnadens andetag.

    Snart är det dags för mig att skriva ett följebrev. Mitt manus är just nu hos lektör. Sen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s