Den svåra konsten att skriva trovärdigt

porträtt anna1Att skriva trovärdigt kan vara något av det svåraste som finns. Man kan ha en bra grundidé och karaktärer som man tycker om. Man kan ha gjort sin hemläxa innan man börjar skriva – synopsis och karaktärsbeskrivningar om man använder sig av det, eller ägnat mycket tankeverksamhet och tid till att förstå vad som driver karaktärerna och hur de handlar. Likt förbaskat är det svårt när man väl sitter där och ska få ner det i skrift. Om jag skruvar dialogerna fel, om personen inte agerar som hon borde göra utifrån hur läsaren har lärt känna henne, och om handlingen skenar iväg – direkt svävar trovärdigheten i fara.

Jag brottas mycket med trovärdigheten just nu. Handlar karaktär x verkligen så här med tanke på hennes bakgrund? Kan hon utvecklas så mycket som hon gör och i den här riktningen? Använder hon sig av det här språket och det här tonläget? Klär hon sig i de här kläderna, kör hon den här bilen och använder hon de här prylarna, med tanke på vem hon är?

Ofta är det antagonisten som sätter käppar i hjulet för mig. Kanske för att jag lägger ner mer tid på att förstå mina huvudpersoner och viktiga bundsförvanter till dem än deras motståndare. Den negativa kritiken jag har fått för ”Tills kärleken skiljer oss” har nästan uteslutande handlat om att Philip, Susannas långt ifrån trevliga make, är för obehaglig. Att man inte förstår varför han måste vara så elak. Att jag borde ha balanserat upp åt det andra hållet, eftersom trovärdigheten är i farhåga. Då tyckte jag ändå att jag försökte smyga in varför han handlade som han gjorde. Att hans bakgrund hade format honom så. De flesta läsare verkar heller inte ha reagerat på det här, men bara att några har gjort det har medfört att jag tänker extremt mycket på trovärdigheten, hos karaktärerna, i mitt nya manus. På så sätt har kritiken vänts till något bra.

Det är mycket som spelar in gällande trovärdighet. Läsarens egna erfarenheter kommer att färga det som hon läser. Så är det åtminstone för mig. Det jag har med mig i bagaget påverkar hur jag dömer personerna och handlingen i en roman. Ändå inbillar jag mig att det måste finnas en grundtrovärdighet som tilltalar alla. Miljön ska vara autentiskt beskriven. Det som karaktärerna gör – om de äter, jobbar, tränar, reser eller älskar – ska upplevas äkta. För att klara av det konststycket – svårare än man tror – krävs att man själv har gjort samma saker och i samma miljö som karaktärerna – eller att man har gjort mer eller mindre omfattande research. Det finns inga genvägar tror jag.

Ändå sitter jag här och grubblar – om twisten på slutet av manuset är realistiskt? Om bihandlingen är övertygande? Om man känner med Linn och Victor, mina huvudrollsinnehavare, som jag vill att man ska göra? Om antagonisten, som jag tycker alltmer om, måste agera som hon gör eller om jag har överdrivit?

Fortfarande går allt att ändra. Ännu är dörren öppen. Nyanserna går att skifta från vitt till grått och tillbaka till vitt igen. Andra ska tycka till om det jag har skrivit och ge mig input. Och det är trots allt fiktion det handlar om. Inte fakta.

Advertisements

Om Anna Lönnqvist

I am a Swedish feelgood writer. My first novel "Tills kärleken skiljer oss" was published in 2014. The sequel "Tjugo år till dig" was released in June 2016.
Det här inlägget postades i Anna Lönnqvist, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den svåra konsten att skriva trovärdigt

  1. Anna Lönnqvist skriver:

    Tack för din input! Jag tror att liknande frågor som du beskriver ovan fortsätter att återkomma så länge man skriver, men kanske blir man mer medveten om dem. Och kanske lär man sig om man är i a- eller b-läge. 🙂 Ifrågasätter man allt får man nog ta ett steg tillbaka och vänta innan man gör ett vägval. Är man i det andra läget, att man anar, nästan vet att just en viss del inte fungerar, är det bra med input från andra, för att se om de delar ens åsikt.

  2. Eva Karlsson skriver:

    Intressant att höra om dina grubblerier, om twisten på slutet av ditt manus är realistisk. För många år sedan fick jag tillbaka ett långt refuseringsbrev från ett stort bokförlag som bland annat sa att en av mina karaktärer var konstruerad. Jag tänkte, men vaddå, allt är ju konstruerat (negativ försvarsställning) men nu förstår jag och nu förstår jag hur du resonerar.
    När liknande frågor dyker upp hos mig, beror det på a) att jag befinner mig i en svacka mellan två hybrisberg och då ifrågasätter jag allt, eller b) beror det på att stycket/bihandlingen/karaktären inte fungerar, annars jag hade jag inte ens kommit på att ställa mig frågan.
    Men det var jag det. Som inte har publicerat något. Du, med en bok utgiven och nr 2 på gång, har kommit högre upp på den här medvetandenivån och det ska bli intressant att höra fortsättningen. Om vad du bestämmer dig för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s