Det börjar brännas!

Herregud!
Jag kom just till insikt om att jag släpper min debutroman om en månad.
Det är så galet svårt att förstå…

Så många pusselbitar jag jobbat med den sista tiden, som den 8 december ska utmynna i ”Vackra kyrkor jag besökt”.

Har just lagt sista handen vid bokens sluttack. Mina fyra kära debutantbloggkollegor fick vara med på ett hörn där, eftersom de delat den här sista resan mot release med mig.

Innan det formulerade jag klart det inledande tillägnandet, det där som ligger först i boken. Jag är omåttligt förtjust i den där detaljen med vem eller vilka som författare väljer att tillägna sina böcker. Känns som en ganska viktig grej. Vem jag tillägnar min bok får ni se om ni läser den…

Jag och förlaget har hållit på och diskuterat alla detaljer om bokens fysik.
Det blir hårda pärmar med matt yta.
Ett antal fina illustrationer av Lars Krantz och Sofia Albertsson.
Det kommer att vara ett sånt där band som sitter fast uppe i bokryggen, som fungerar som bokmärke (det är en sån där detalj som äldre böcker har, som känns så väldigt mycket litteratur).

Har fått exempel på boksidornas layout mailat till mig under de senaste veckorna.  Shit, att se texten satt med elegant typsnitt, med precis lagom antal rader och lagom antal tecken per rad, så där som riktiga böcker brukar ha – då kan man snacka om att det känns på riktigt.

Skiss till omslaget av ”Vackra kyrkor jag besökt”, tecknat av Johan Egerkrans.

Omslaget är vi inte riktigt klara med, men nästan. Så det finns inget slutresultat att se ännu. Johan ”Nordiska väsen” Egerkrans har tecknat, här bredvid finns en skiss som kan ge lite känsla för vad som kommer. Förmodligen kommer vi att slänga med några av de fina blurbar som fanns med på det sales sheet som producerades till bokmässan.

Pusselbitarna läggs sakta men säkert på plats. Om mindre än en månad kommer jag att hålla slutresultatet i handen.

Herregud, säger jag igen.
Och försöker förstå.

Nanowrimo då? Jo tack, det går bra. Jag jobbar på. Eller snarare: Nano gör jobbet – dvs tvingar mig att kontinuerligt producera stora mängder text. I skrivande stund 10017 ord på sex dagar. Det känns för tillfället hoppfullt. Jag lyckades häromdagen styra undan ett stort filmklipparjobb till i december, som kunde ha sabbat alltihopa! Undan för sjutton gubbar, det här är serious business!

Här är en mätare som håller koll på mitt ordantal. Den uppdateras automatiskt vartefter jag skriver mer. I slutet av månaden kommer det synas om jag klarade det eller inte.