Gästinlägg: Eva Ludvigsen, Debutantbloggare 2013

Hej alla bloggläsare! Och tack till Debutantbloggen 2014 för att jag får komma tillbaka till bloggen. Göra inlägget ”Vad hände sedan?” Om livet efter debuten.

Tja, vad hände sedan…?

Ska jag vara helt ärlig var jag tvungen att skrolla genom mina inlägg från Debutantbloggen samt min egen skrivarblogg. Det har ju hänt så vansinnigt mycket. Så galet fort har tiden rusat iväg. Ibland är det som om jag alltid har skrivit. Alltid funnits i denna skrivarvärld. Och så slår det mig. Jag skrev mitt absolut första skönlitterära alster 2011.

Ni fattar, för snart tre år sedan. Tre år. 3. Och jag har hittat hem. Som fyrtioåring. 40. Bara en sådan sak.

Men nu simmar jag bort från ämnet. Ni är ju varken intresserade i min ålder eller tidsnoja. Jag antar att ni vill veta hur det här året har sett ut. Ett år utan att skriva inlägg på Debutantbloggen en gång i veckan. Ett år då jag inte längre kunde kalla mig för debutant och skylla alla svagheter och korr-fel på det. Ett år då tonen i författarskapet ska sätta sig, gemensamheten infinna sig och utbetalning från förlag ska komma.

Ni som är gedigna läsare på denna blogg minns kanske att jag fick göra ett gästinlägg redan i början av året. Mycket på grund av mitt tårdrypande farväl under sista veckorna, 2013. Jag och förlaget för min Lova hade brutit kontakten. Den andra boken, Här och nu, fick inleda 2014 med ett rivet kontrakt och där satt jag. Övergiven, ensam och kastad på soptippen.

Trodde jag.

Denna skrivarvärld! En sådan gemenskap och jädra anamma. Det rasade in kommentarer, pepp och förslag på nya förlag. En del ”nu jävlar tar du dig samman, skriv om din strategiplan och ladda om” mail fick jag också.

Så Här och nu kom ut på nytt förlag, nämligen Idus förlag och jag fick fortsätta vara en del av skrivarvärlden.

Men som sagt, allt det där har jag redan skrivit.

I maj kom Här och nu ut. En bok om hur mycket det förflutna kan bråka när vi träffar nytt folk. Vilket besvär ens ryggsäck kan skapa. Ingrid är Uppsala-bon som hamnar på en hästgård i Montana. Där träffar hon på den buttra cowboyen Nate som sörjer sin framtid med flickvännen som hade den dåliga smaken att tacka nej till frieriet. I fotboll och musik möts nu de båda men ingen vågar stå upp för deras känslor. Tills livet drar sig ut i en vass spets och kärleken segrar – mot alla odds.

harochnu_400-500x500

Lova, min debut, fick fint mottagande. ”En trevlig underhållande historia”, var oftast omdömet. Den skönaste, och den som vilar som balsam i själen var ”Något för alla Nora Roberts-läsare.” Den satt som en smäck!

Kommentarerna om Här och nu slog till och med undan benen på mig. Det gräts, det diskuterades och ”det är som om Ingrid och Nate finns på riktigt.” Jag fick bilder på använda näsdukar, upprörda eller berörda läsare hörde av sig för att 1. gilla slutet 2. hata slutet. Den beskrivs som en tänkvärd kärleksroman där twisten gör läsarna överraskade.

Jag har samlat på några blurbs, om inget annat så för att boosta självförtroende när trokrampen slår till. Bland annat kan jag läsa:

Eva Ludvigsen är en driven författare inom sitt gebit och hon har en förmåga att skriva trovärdiga repliker. Språket är lättläst, ibland riktigt spänstigtDAST Magazine

Lycka och sorg om vartannat.” Böcker emellan

En hjärtevärmande roman, lite åt feelgood-hållet. Boken tog andra vägar mot vad jag först trodde att den skulle göra.” Bims blogg

Språket och berättelsen är lustfylld, lättläst och livlig.Bokbloggen Morranovärlden Hanna Lans, författare

Här finns det mesta av de ingredienser en bok gärna får innehålla.” Anneli Stålberg, författare 

Det här är en otroligt fin och berörande berättelse.” ”Boken träffade mig rätt i hjärtat helt enkelt och där kommer den att stanna kvar länge.” Vargnatts bokhylla

En mycket bra, fin och tänkvärd bok!Jennies boklista

Jag sträckläste sista halvan av boken under bara några timmar med andan i halsen.” Katarina Persson, författare

Releasefesten blev korvgrillning och bubbel i min trädgård. I snöovädret. Men trevligt hade vi.

releasefest

Och det var inte det enda jag gjorde den veckan. I samma vecka, faktiskt mer eller mindre samma dag, var jag även en av 24 författare som medverkade i novellantologin #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige. Jenny Jacobsson och Ordberoende förlag drog igång en tävling på Författare på Facebook. ”Ska vi skriva en bok tillsammans?” Jag har ju så svårt att säga nej så jag sade ja, skickade in ett bidrag. Plötsligt stod jag på biblioteksscener i hela Uppland tillsammans med underbara uppländska novellister. Det kan ni läsa mer om här, och lite här. Det var stressigt, det var pressat, och det var vansinnigt lärorikt och roligt. Lite i den ordningen. Och dessutom var det bra marknadsföring för mina två andra böcker. Där stod jag och blev kallad för ”etablerad författare”. Kunde ståta med medlemskort till Svenska Författarförbundet. Inte för att jag på något vis kände mig mer erfaren än de andra på scenen. Lika kalvig på benen och darrig på rösten.

enköping  Stadsbibl

Och som vi sålde böcker!

Ett långt sommarlov inträdde. Skrivarmässigt fokuserade jag på universitetsromanen som utspelar sig i Uppsala. Den blev redigerad och klar under augusti och är nu insänd till förlag. Därtill tog jag en tjänsteresa till Australien. Under armen hade jag Lova, som ju, vilket ni naturligtvis vet vid detta laget, bor där. Henne placerade jag dels vid Operahuset i Sydney och dels hos en holländsk tjej som heter Julianne och kunde läsa svenska. Kändes helt rätt!

Sydneyt

Och sedan kom bokmässan. Min andra i ordningen. Denna gång med förlag som satsar på bås. Ett fint grönt bås där jag skulle stå och signera. Och mingla med de andra författarkollegorna. Träffa forna och nuvarande Debutantbloggare. Och mingla med alla andra fantastiska skrivarvänner! Få bank i huvudet av en för att jag pratar alldeles för tidigt på morgonen och stör hennes skönhetssömn. Få kramar av andra som man träffar alldeles för sällan. Få pepp och goda råd av alla dessa kloka människor. Få ont i fötterna och i öronen och vara rätt nöjd med livet på vägen hem.

Sedan ska jag erkänna att jag hade det lite tufft i båset. Som jag delade med bröderna Herrey. Mina idoler den gång det begav sig. Jag menar, IDOLER! Som i jag kan alla rörelser i dansen, jag gick på folkpark och shejkade loss, jag var Rikard och min kusin var Louis. I flera år…

Och där stod nu Per Herrey. På armlängds avstånd. Och jag fick feberfrossa. Munhäfta. Lam. Kalla det vad ni vill men jag dog en smula. Och när man är död kan man inte ta bilder. Så denna har jag snott.

herrey

På bokmässan fick jag också ordnat med alla julklappar så alla i min omgivning kan förvänta sig signerade hårda saker under granen. Naturligtvis har jag endast satsat på 1. Idus författare 2. mina kompisars böcker 3. Debutanter jag känner, bland annat en viss aktuell Debutantbloggare vars bok nu ligger under granen 4. debutanter som jag inte känner men vill stötta. Det är ju så vi måste göra. Alla stora rävar ska nog klara sig bra på egen hand, men nyblivet författarskap behöver muntras upp. En såld bok och en trevlig pratstund kan betyda milsvid skillnad när man åter sitter vid manus.

Vad mer? Jo, jag gick vidare i Harlequins tävling. En av tjugofem bidrag utav 150 insända. Fast jag drog tillbaka det. Jag har också skickat in ett bidrag till uppföljaren av #Älskanoveller. Denna gång är temat passion. Där har man en del att ösa ur. Jag har skickat in två manus till förlag, en barnbok och en ungvuxen. Låt oss alla hålla tummarna för dem! Och så har jag tagit upp uppföljaren till Lova, för tillfället kallad Kris. Vet inte vad som händer med detta men låt oss hålla tårna i kors för del två. Och så har jag noveller på gång i Allers.

Ja, som ni ser. Det händer grejer och det står helt still. I en enda röra. Min röra. Min skrivarröra.

Det ska nog bli ordning någon gång men intill dess tackar jag för mig och önskar er alla en riktigt skönt skrivarliv!

Ge aldrig upp!

Eva nr2 litet format-Foto Nadja Hallström

 

 

 

 

 

Advertisements

Om Eva Ludvigsen

Trebarnsmamma som gärna tillbringar timmar tillsammans med påhittade karaktärer medan barnen leker kurragömma.
Det här inlägget postades i Böcker, Bok två, bokbranschen, Bokmässan, debutantbloggen, Eva Ludvigsen, Författarliv, Här och nu, Lova. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Gästinlägg: Eva Ludvigsen, Debutantbloggare 2013

  1. Katarina skriver:

    Heja dig Eva, vad härligt att läsa om någon som lyckats vända motgång till framgång på det sättet som du har gjort. Du är en verklig inspirationskälla för mig. Stort lycka till med allt!

    • Eva Ludvigsen skriver:

      Tusen tack! Du som jag vet ju hur otroligt motigt det kan kännas när det är motigt. Hur mkt man måste uppbåda av sina inre krafter för att orka gå vidare. Det är underbart att höra att jag kan vara en inspirationskälla. Kram och lycka till!

  2. Ping: Idag är jag gäst på Debutantbloggen | Eva Ludvigsen

  3. ylvaleelindell skriver:

    Blir så glad av att se att det finns fler som stöttar debutanter och småförlagens författare under julgranen 😃 och jädrar vad du hunnit med på så kort tid..grattis till framgångarna och keep up the good spirit !

    • Eva Ludvigsen skriver:

      Bra där! Hur ska en debutant annars lyfta ifall vi andra inte stöttar. Vi var ju där en gång och herre gud vad glad man blev när någon köpte OCH diskuterade boken med mig. Den gåvan vill jag gärna ge vidare till andra. Vi är alla kollegor! .:-)
      Lycka till själv!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s