När ska man egentligen göra research? Alltså den typen av lättillgänglig research som man kan göra via nätet? Åsa skrev i måndags om slösurfandets gissel. Ofta, när jag skriver råmanus, söker jag efter den informationen jag saknar vid exakt det tillfället jag behöver den, men jag undrar om det verkligen är rätt metod? Det blir lätt så att researchen tar överhanden på ett ibland oväntat sätt.
Min nya roman utspelar sig i nordligaste Lappland. Jag har varit på spelplatsen både sommar- och vintertid flera gånger. Jag kan miljön. Men eftersom det är en roman vill man tvista till det. Man vill dra allt extra långt, också när det gäller naturfenomen. Låt oss säga så här: jag har fastnat för norrsken, och då menar jag verkligen fastnat. I am stuck. Fråga mig vad ni vill veta om Aurora Borealis och jag kan svara på det. Men inte bara det. Ni vet länkarna som finns på Wikipedia? De som raskt för en vidare någon helt annanstans än man hade tänkt sig? Som till exempelvis till den grekiska mytologin? Om man då en gång i tiden (läs jag) har varit väldigt intresserad av det ämnet och dess relationer till himlakroppar och stjärnor blir det lätt så att man, just det, fastnar.
Polarsken som raskt för en vidare till den romerska mytologin och sedan även den grekiska …
Det här är uppenbarligen ett problem. Man kan förstås förlägga all research utanför skrivpassen, men om man inte är en sådan där planerande person som vet i minsta detalj vad man ska skriva om, kommer man förr eller senare att behöva kolla upp någonting. Små, små saker, som om det är asfalt eller grusplan utanför fjällstationen i Abisko? Street View på Google ger direkt svaret. Men Street View är också rätt kul att leka med. Man snurrar runt och glider iväg. Vad häftigt! Där borta är forsen jag passerade en gång. Och där är linbanan. Coolt! Undrar om den är öppen i oktober? Om den går att åka både upp och ner? Om det är en sådan där inbyggd variant eller om det är en stolslift? Om den liknar dem som de har i Alperna? Vad händer om den stannar när man sitter däruppe? Har det hänt någon olycka med liften någon gång? Och berget, Nuolja, som linbanan tar en uppför, är det verkligen bara offpist-åking som gäller där eller har de vanliga slalombackar för oss dödliga? Nej, just. Det kanske inte var det jag skulle fundera på nu. Jag skulle bara snabbt, på en halvminut, kolla upp om det var asfalt eller grus utanför Abisko fjällstation.
Nästa gång ska jag skärpa mig. Då ska jag ta tid minsann. Om det tar längre än en minut att kolla upp den lilla, lilla, saken, låter jag den vara tills vidare. Om det inte gäller något extra viktigt förstås. Som varför norrskenet vissa gånger är gulgrönt, men andra gånger violett. Visste ni förresten att den violetta färgen alstras av kvävekonen N2+ på alla norrskenshöjder över 85 km?
Debutantbloggen 
Ja, frågan är hur mycket man ska researcha. Ibland känns det som det går överstyr. ALLT måste kanske inte stämma på pricken. Givetvis kan man väl inte vara ute å cykla för mycket men storyn man berättar är ju troligtvis påhittat. Då kanske ett å annat felsteg kan vara befogat. Så är det ju i filmvärlden, det vet alla som sett en film med Bruce Willis… Men det kanske är så att bokvärlden är ”strängare” än filmvärlden. Någon som har en åsikt?
Intressant tanke att det inte är lika petigt med research i film som i böcker! Tänker att Johannes säkert har bra input här:)
Själv tänker jag att de olika researchprocesserna nog ser annorlunda ut. I manusstadiet för film gäller det förstås att ta reda på hur saker fungerar som är viktigt för handlingen. Men sedan är det attributörerna som kanske måste tillverka saker som researchar och tolkar och till sist är det regissören som väljer om man ska lyssna på de experter som produktionen antagligen tillhandahåller eller om man vill göra en avvikelse för att det ser mer estetiskt eller ”coolt” ut. Å andra sidan gör man ju likadant när man skriver:
*tar reda på hur saker och ting verkligen ligger till, skiter i hälften för att min story blir bättre på mitt sätt*
Typ:)
/Anna
Jag tror inte att det är så stor skillnad mellan research i bok- och filmvärlden, och så länge man skriver fiktion har man naturligtvis viss frihet som författare. Jag tycker inte allt måste stämma på pricken. Men om jag exempelvis skriver om en specifik gata eller specifik plats, som finns i verkligheten, vill jag gärna att det ska stämma så gott det går för att det ska bli trovärdigt. 🙂
Superintressant ju, vilken härlig norrskensinfo du slängde in:)
Själv har jag jättesvårt för att göra research innan själva skrivandet tar fart, jag hittar på för mycket längs vägen och det blir ändå aldrig den research som behövs som jag tror från början. Hence, orimligt surfande mitt i skrivandet, ja.
/Anna
Ja, har blivit orimligt stuck on norrsken. 🙂 Men jag håller med dig, jag vet sällan innan vilken research jag ska göra, och då blir det lätt att man glider iväg under tiden. Får kanske göra slag i saken och verkligen börja ta tid eller något, för att begränsa mig.
Hahaha. Och hjäälp! Har också rutchat iväg längs långa researchstickspår. Och sen lägger man in det man hittar i en bisats. Och sen får man lägga extra jobb på att ta bort det nästa vända när man finner att det blir too much 🙂
Hehe. Precis så. Man lägger in det i en bisats, bara för att, när man nu ändå har hittat informationen. Och sen tar man bort det nästa redigeringsrunda. Men kul är det! 🙂