Att gå och att hålla skrivarkurs

porträtt johannes2

Vilken märklig väg livet är. Vilka fantastiska platser man hittar fram till som man inte visste man skulle hamna på.

Jag har egentligen aldrig sett mig själv som en speciellt teoretiserande människa. Har inte varit så mycket för att plugga. Har aldrig gått några utbildningar för att bli det jag sen blev i livet. Intuitionen har alltid varit en av de starkaste drivkrafterna i mitt liv. Och nyfikenhet.
Och det har inneburit att jag fått sysslat med en hel del kul saker, som filmcensor, filmskribent, illustratör, manusförfattare, filmklippare och filmregissör.

Författandet är en av de senare sakerna som jag på allvar provat på. Med följden att jag nu i december ger ut en roman.
”Provat på” låter iofs lite respektlöst. Det är ungefär som om man skulle säga att man ”provat på” att vara gift, eller ”provat på” skaffa barn. För så seriöst ser jag på skrivandet. Jag vill hålla på med det resten av livet.

Redan när jag kom till insikt med att jag ville skriva skönlitterärt för ett par år sedan, så kände jag att jag ville göra det ”ordentligt”. Så jag anmälde mig till en skrivarkurs på Skrivarakademien.
Det blev precis det lyft som jag hade hoppats på. Det gav mig drivkraft och mål. Det gjorde att jag seriöst gav mig på att kontinuerligt skriva. Om det finns någon punkt i mitt skrivande där jag ser ett Före och ett Efter textproducerandet, så är det då jag började på skrivarkurs.

Därför blev jag så vansinnigt glad, och stolt så jag höll på att spricka som ett troll i solsken, när jag fick ett mail med en förfrågan om inte jag skulle vilja börja undervisa i att skriva skräck!

Mailet kom från Annika Estassy.
Alla som följt den här bloggen känner igen Annikas namn. Förutom att hon är författare och min föregångare som debutantbloggare, så är hon chef på Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholm.
SV har en hel del skrivarkurser, men ingen om att skriva skräck. Synd, eftersom skriven skräck växer så det knakar. Men nu ville Annika råda bot på detta.

Jag bad om betänketid.
Herregud, vad har lilla jag att komma med när det gäller att lära ut att skriva skräck, tänkte jag. Jag som just ska komma ut med min första roman.

Men så tog nyfikenheten och intuitionen över. När jag tänkte lite till så kom jag på att det nog skulle vara himla kul att göra detta. Och att jag nog skulle passa ganska bra ändå.

horror-teacher

Rätt klädsel för att lära ut skräckskrivande?

  •  Jag har en del vana att stå framför folk och lära ut, efter att förut ha hållit i en del kurser i att göra film.
  • Jag har jobbat med att tänka skräck hur länge som helst efter ett helt liv i filmbranschen, där jag kommit på massor av filmidéer och skrivit ner dem som filmmanus. Att det inte blivit film av dem spelar ingen roll, jag har tänkt ut och jag har skrivit, och det är ju det som är fokus när det gäller att skriva skönlitterärt.
  • Jag har efter dessa manusår lärt mig att tänka konstruktivt kring vad som funkar och inte i en story – hur man justerar ”felen” så att det blir rätt.
  • Jag har ett bra grepp om det där med att bygga upp en bra historia, både hur man ska tänka enligt vissa mallar, och i förlängning av det hur man kan tänka ”utanför mallen”.
  • Jag har hunnit skriva en hel del prosa de senaste två åren (tre romantexter och massor av noveller), så jag har hittat ett bra och pålitligt sätt att jobba fram en historia från ax till limpa: från att få en bra idé, till att strukturera den rätt för att berätta den mest effektiv, till att skriva den. Allt det där som måste göras innan man väl kan börja skriva är en grundläggande sak som ovana skribenter har det jobbigt med, så det kommer det att bli väldigt mycket av på kursen!
  • Jag har mitt eget kursgåendet i klart minne, så jag vet ungefär vad jag vill ha och inte ha som kursdeltagare.
  • Och, inte minst: jag tycker det är så vansinnigt roligt att ha kreativa, konstruktiva diskussioner kring skrivna texter, både mina egna och andras. Och det kommer det att bli lejonparten av tiden, att diskutera deltagarnas skrivna texter. Det är ta mig tusan nästan roligare än själva skrivandet. Och det tror jag är en nyckel till att vara en bra kurslärare.

En stor bonusgrej med det här är att få en plattform att stå på.
Att få någonting att identifieras med. Framför allt nu när Debutantbloggaråret snart är till ända. För det är lite jobbigt att försöka skapa sig en identitet bland alla dessa tusentals identitetssökande författare som man delar det officiella rummet med. Många är ju dessutom mycket bättre på det där med att sälja in sig än vad en annan är. Då inbillar jag mig att det är något positivt att kunna säga att man är författare OCH att man dessutom har en roll inom den här världen.

Jag vet att debutantbloggen inte är ett forum där man gör reklam för det ena och det andra. Men det känns på något sätt logiskt att ändå länka till sidan om min kurs på Vuxenskolans hemsida, efter det här inlägget. För jag tycker det skulle vara roligt att eventuellt få möta en eller annan av debutantbloggens kloka och skrivsugna läsare där, IRL, i ett nytt konstruktivt skrivarsammanhang.

SVlogo

Här hittar man min kurs på Vuxenskolans hemsida.

Onsdagar varje vecka är det som kommer att gälla.
Mellan 18.30 och 21.00. Med start den 4 februari.
På Hantverkargatan i Stockholm.
Det är som sagt första terminen som kursen hålls. Jag kommer att bli nervös. Men just nu känns det bara vansinnigt kul, som att ta över en stafettpinne och i ett adrenalinrus sätta fart mot nya mål.

Advertisements

Om Johannes Pinter

Författare, filmmanusförfattare, regissör, filmklippare. Det är roligt att vara en kreativ människa med flera strängar på lyran!
Det här inlägget postades i Johannes Pinter, Skrivutbildningar. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Att gå och att hålla skrivarkurs

  1. Ping: Återbloggare: Johannes Pinter | Debutantbloggen

  2. Pia Widlund skriver:

    Och Katrineholm blir det långt att pendla ifrån. Distanskurs????

  3. Kära Syster skriver:

    Nämen jag DÖÖÖR! Underbara nyheter! Är helt exalterad över att detta blir av! Och ja, jag har anmält mig nu. 🙂

    Ses i februari, då ska jag vara redo att få skiten skrämd ur mig!

    /Anna

    • Kära Syster skriver:

      Och alla ni andra här: det finns nio platser kvar. CHOP CHOP! Jag vågar inte vara i ett rum ensam med Johannes… (Uppenbarligen, alltså hans skräckmeriter är oändliga och jag är lättskrämd, okej?)

      /Anna

    • Johannes Pinter skriver:

      YES, Anna! Nu har du fått en speciell plats i mitt hjärta – min första elev någonsin! 🙂 Vi ska så kul!

  4. Ethel skriver:

    Grattis! Låter väldigt kul! Jag har svårt att närvara, dock, eftersom jag bor i Göteborg. Kanske Vuxenskolan kan starta en även här?

    • Johannes Pinter skriver:

      Det finns väldigt duktiga och insiktsfulla skräckförfattare även i Göteborg, så det tror jag kommer med tiden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s