Gästbloggare: AnnaMaria Jansson

Foto: Magnus Liam Karlsson

Foto: Magnus Liam Karlsson

Tid är en märklig sort. Det känns som evigheter sedan vi slutade blogga här på Debutantbloggen, kalendern säger mindre än ett år sedan – obegripligt.

Uppdraget här var att berätta vad som hänt sedan sist. I punktform skulle den listan se ut så här.

– Jag skrev klart ett manus.
– Jag kastade samma manus.
– Jag tappade allt vad författarsjälvförtroende hette.
– Jag sket i att skriva.
– Jag började om. Sakta.
– Jag har ingen aning om vart någonting kommer landa.

I lite mer utförlig form så var det faktiskt så att jag skrev klart en hel uppföljare till Välkommen ut på andra sidan. Snabbt skrev jag. Och enkelt gick det. För enkelt, men det visste jag inte då. När jag satte punkt var jag rätt nöjd med utkastet, historien hade gett sig själv, dryga 120 000 ord som berättade fortsättningen om tjejerna från första boken.

Jag gick till möte med min förläggare med starka steg, satte mig mitt emot henne och var helt oförberedd på hennes respons. Hon frågade mig nämligen vad jag själv tyckte om det jag hade skrivit.

Jag tänkte efter. Jag gav henne ett svar som slog mig med häpnad.

Jag hörde nämligen mig själv säga att jag tyckte berättelsen var platt, att det visst fanns små delar jag tyckte om, men att historien på det stora hela gett sig av åt ett håll än jag tänkt och att jag faktiskt nästa hatade en av karaktärerna.

Vi var tysta en stund. Kanske la hon huvudet på sned. Kanske inte. Men hennes budskap (och mitt) var tydligt: att ge ut en bok författaren själv ogillar är ingen bra idé.

Gå hem och tänk på vad du vill göra. Sa hon. Kanske skriva om? Skriva nytt? Behålla det precis som det är? Bara tänk lite.

Jag gick hem. Och insåg att jag var värdelös. Sämsta författaren någonsin. Jag var inte ens författare, jag hade bara haft tur. Och jag skulle aldrig mer skriva. Det låter dramatiskt och det var det också. Jag skrev ingenting på månader. Mådde kass gjorde jag.

Sen, sakta, kom lusten tillbaka. Jag gjorde inget särskilt för at det skulle hända, det bara smög sig på, som en liten hunger i magen. Jag kom till några insikter, så som: det behöver inte gå snabbt, jag behöver inte komma med den snabbaste uppföljaren någonsin, det tar tid. Och framför allt, det är svårt. Att skriva en bok är sjukt svårt. Jag hade liksom glömt bort det.

Efter det gick det enklare. Jag skrev i myrtempo. Fick ner kanske 30 000 tecken. Hatade. Började om. Kanske fem gånger gjorde jag så. Sen. En historia som stannade. Som har förändrats. Bearbetats. Men inte dött. Kanske är det min nästa bok. Kanske blir jag aldrig mer utgiven. Kanske slutar jag skriva. Kanske är det här början på en fantastisk författarkarriär, vi får se. Oavsett vilket så kan jag nu vara säker på en enda sak – det kommer ta en jävla tid – å andra sidan, vad gör det?

Puss på er alla, AnnaMaria

Annonser
Det här inlägget postades i AnnaMaria Jansson. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Gästbloggare: AnnaMaria Jansson

  1. Ingrid skriver:

    Det känns fantastiskt bra att läsa och känna igen sig i ditt inlägg AnnaMaria.
    Min skrivarpaus/kramp börjar lösas upp……….tack.

  2. Eva Ludvigsen skriver:

    Men AnnaMaria! Jag gillade verkligen din debutbok och ditt sätt att skriva. Det är otroligt trist att tvåan låter vänta på sig men jag tror både du och din förläggare är inne på rätt spår. Starkt gjort av er. Av dig! Jag är säker på att du kommer på vad du vill med ditt skrivande och hur du ska nå dit. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Kram

  3. Annika Estassy skriver:

    Exakt samma sak som jag denna höst kommit fram till – ibland tar skrivandet mycket mycket längre tid än jag tänkt mig och det är helt okej. Det är ingen hastighetstävling vi håller på med. Det är ingen tävling överhuvudtaget.

    • annamariajansson skriver:

      Så sant. Det konstiga är ju att man VET att det inte behöver gå fort, men ändå befinner man sig plötsligt mitt i en spinn där antalet tecken är viktigare än nivån på dem… Tur att vi sedan dess nått oändlig visdom och ändrat strategi, hehe.

  4. Johannes Pinter skriver:

    Tack AnnaMaria för en stark historia från författandets mörkare sida!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s