Att läsa och att skriva

porträtt åsa1 Jag brukar undvika att läsa annat när jag skriver för att inte bli ”smittad”. Det är väl en taktik som är både Bu och Bra som det hette i Kamratposten på min tid. Bra för att jag verkligen tror att en viss ton, en viss humor eller ett driv faktiskt kan färga av sig på ens egen text. Eller helt enkelt få en att tappa tron på det man har skrivit. Bättre då att låta bli och stanna i sin egen skrivbubbla.

Bu för att det är trevligt, kul och utvecklande att läsa böcker såklart.

Nu gjorde jag det ändå; läste en annan bok mitt i min egen. För att känna hur det känns när det är bra. Riktigt bra. Man känner det i magen liksom, det bara flyter på och hakar inte upp sig någonstans. Så kan det även kännas när man läser sin egen text men ibland blir man osäker och rädd att man lurar sig själv att tro att det funkar för att man så gärna vill. Då kan det vara bra att läsa något annat som är omvittnat bra. Jag läste Lex bok av Sara Kadefors och den var precis så stabilt bra som jag behövde.

LexEn av bokens karaktärer är en ganska obehaglig ungdomsboksförfattare, vasst beskriven. Han lider av skrivkramp och är på jakt efter en ny historia, helst om trasig ungdom som mår dåligt. Lex läser en av hans tidigare böcker och ping där fick jag ta upp skämskudden. Å mina egna vägar.

Ryggsäcken är en bild som Bruno borde förstå, eftersom han använde sig rikligt av den i Fanny-boken tänker Lex på ett ställe.

Ryggsäcken som bild för jobbiga känslor eller upplevelser som man bär med sig. Jag visslar lite och låter blicken vandra över väggarna i mitt gamla flickrum (dit jag tillfälligt tagit mig för att få ro att skriva). Så hasar jag ner från sängen med det rosa överkastet och plockar fram min dator, öppnar dokumentet med mitt senaste manus och ähum raderar lite grann…på ett par ställen…

Så det där med att läsa andra böcker fast man befinner sig mitt i sitt skrivande kanske inte är så dumt ändå..

En bild av konsten att skriva. På nåt vis. Henri Matisse målar av en duva.

En bild av konsten att skriva. På nåt vis. Henri Matisse målar av en duva.

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s