Synonymordboken är för lättillgänglig två på natten

porträtt anna1I måndags hade jag lämning av mitt nya manus till en viktig person. Han har jobbat länge som redaktör på ett av de största förlagen och blev förtjust i Tills kärleken skiljer oss och ska nu läsa igenom och komma med feedback på det nya jag har skrivit. Karl åtar sig numera bara ett fåtal projekt per år, som han känner extra mycket för, vilket gjorde att jag var både hedrad, upprymd och vansinnigt nervös när han meddelade att han gärna ville arbeta med mitt manus. Särskilt nervös var jag, eftersom den deadline jag hade fått, 1 december, inte gick att rucka på. Det var nu, under december, Karl hade en lucka i kalendern och möjlighet att åta sig redaktörsjobbet, annars skulle det inte bli av inom överskådlig tid.

Eftersom jag, sedan slutet av maj, har hunnit börja om och stryka delar av historien flera gånger (mer om det i nästa inlägg) var jag inte ens tillnärmelsevis klar med råmanuset när Karl och jag bestämde oss för att jobba ihop, i början av oktober. Långt ifrån. Men det finns inget som får en att springa som en knivskarp deadline. Efter många koppar kaffe, många och långa timmar framför datorn, väldigt lite Facebook och Instagram, sömnbrist och en hel del tårar (ja, faktiskt), fick jag till slut ihop råmanuset och lyckades även hinna med en redigeringsomgång innan överlämningen i måndags. Den redigeringsrundan var till och med klar redan för en vecka sedan. Jag skulle bara söka upp vanliga ord och uttryck och ersätta med andra, och skriva om en snutt text som inte visade sig fungera exakt som jag trodde när jag gjorde min research. Men den lilla omskrivningen skulle knappast ställa till besvär. Trodde jag.

Ni vet när man ska göra en pytteliten ändring som oväntat för med sig ett exponentiellt antal andra ändringar? Så blev det. Den första lilla ändringen ledde till att jag behövde ändra på flera andra ställen, vilket gjorde att styckena inte fungerade som de skulle och att jag även var tvungen att ändra kringliggande text, vilket förde med sig att styckena runt omkring dem inte heller lirade och … Puh. Många ändringar blev det i slutändan. Först när söndagen kom fick jag tid att göra det jag hade tänkt ägna den sista tiden innan inlämning åt. Söka upp vanliga ord och ersätta med andra. Plättlätt. Eller inte. Har ni tänkt på hur ofta man använder vissa ord? I mitt manus hittade jag exempelvis 336 stycken här, 99 stycken blick, 83 stycken sneglade, 203 stycken såg, 66 stycken tittade, 63 stycken i stället, 139 stycken drog, 73 stycken ryckte, 35 stycken skakade på huvudet, 57 stycken nickade och 115 stycken log. Och det är inte så bara att byta ut dem. Om man inte sneglar vad gör man då? Kastar en blick åt sidan? Tittar åt sidan? Ser åt sidan? Ser i ögonvrån? Slänger ett ögonkast åt sidan? Kastar en blick över axeln? Vrider huvudet åt sidan? Vänder på huvudet? Kikar åt höger/vänster? Det går inte att få så många olika varianter om inte hela meningen med ordet sneglar i skrivs om. Och använder man funktionen ”sök och ersätt alla” har man med ens 83 stycken kastar en blick åt sidan i stället för 83 stycken sneglar och har på så vis skaffat sig 83 nya upprepningar. För bästa resultat bör man således gå igenom alla sneglar var och en för sig, och se hur och vilka man kan byta ut. Vissa kan man förstås ha kvar. Det fanns förmodligen en anledning till att man använde ordet från början.

Ändå satt jag sent natten mot måndagen och hetsändrade en hel del frekventa och återkommande uttryck, så där som man gör. Minst hälften av alla böjde sig fram mot och sträckte sig fram mot, blev i stället lutade sig fram mot. Lean på engelska. Bra uttryck. Eller? Det första redaktör Karl säger när vi ses och han bläddrar i mitt manus är: ”Du verkar ha en förkärlek för uttrycket lutade sig? Jag skulle hellre föreslå böjde eller sträckte sig.” Joråsatte …

Att ändra för ändrandets skull är aldrig bra. Liksom att göra förändringar ända in på mållinjen. Synonymordboken i Word är lite för lättillgänglig klockan två på natten. Och vad är det för fel på ordet sneglar egentligen? Ett väldigt användbart ord om ni frågar mig.

Om Anna Lönnqvist

I am a Swedish feelgood writer. My first novel "Tills kärleken skiljer oss" was published in 2014. The sequel "Tjugo år till dig" was released in June 2016.
Det här inlägget postades i Anna Lönnqvist, Bok två, Skrivprocessen, Tills kärleken skiljer oss. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Synonymordboken är för lättillgänglig två på natten

  1. Ping: Den snåriga vägen till bok två | Debutantbloggen

  2. Manuskt skriver:

    Strongt jobbat! Det där att räkna förekomsten av ord måste hanteras varsamt. Det gäller att haka upp sig på rätt sorts ord eller uttryck, så man inte räknar antal ”och” eller ”hon” för då svimmar man… Låter riktigt lovande med den mystiske undergöraren Karl 🙂

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Tack! Så är det verkligen, att många ord tål att upprepas ex. hon, han, och … Det är liksom oundvikligt att skriva ett manus utan dem. 🙂 Och de redaktörer jag har jobbat med hittills verkar inte haka upp sig på upprepningar lika mycket som jag själv. Jo, mystisk är han minsann Karl … Vi får se var det leder. 🙂

  3. Ann Hempel Pertmann skriver:

    Hihi, Kul skrivet. Känner igen från egna rensningar. Redigt av dig att bli klar!

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Tack! Ja, finns mycket att jobba med i texten. Även sen när man tror att den är klar, och bara ska justera en liten grej och så rullar det ändå iväg … 🙂

  4. Kära Syster skriver:

    Låter som om du borde vara hyfsat utmattad vid det här laget? Vilken bragd! Jag är så sjukt impad över att du lyckades hålla deadline, själv misstänker jag att jag skulle bli handlingsförlamad av stress och inte få ur mig ett enda ord. Bra jobbat! Ta en lussebulle och LUTA DIG TILLBAKA en stund.

    /Anna

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Tack! 🙂 Ja, är faktiskt rätt utmattad. Blev ett riktigt hetsskriv-race. 🙂 Nu blir det några dagars återhämtning och göra nästan ingenting, ex. äta lussebullar och dricka glögg.

  5. Ethel skriver:

    Ja visst är det svårt med vissa ord och uttryck som känns klyschiga efter ett tag, men svåra att ersätta. Jag funderar ofta över uttrycket när någon betraktar en annan, så där under lugg. Vad kan man mer skriva? Tittar med sänkt haka? Är kanske lite det du beskriver ”att snegla”? Bara en detalj men en detalj, men en viktig sådan :-).

    Förstår att du var stressad. Hade säkerligen fått svårartad skrivkramp i samma situation. Och lycka till!

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Tack! 🙂 Skrivkrampen var ingen fara den här gången (även om jag upplevt det förut), däremot stressen …

      Precis. Man vill försöka variera sig samtidigt som det är svårt. Just ”under lugg”-varianten har jag också haft problem med. Sneglade upp, Hon sänkte blicken och kikade sedan försiktigt/trevande upp, kisade, studerade försynt … Finns säkert många/bättre exempel. Och små detaljer är inte oviktiga, tvärtom, de gör texten fulländad. 🙂 När man är i princip klar med texten tycker jag man kan använda en sista omgång till bara sådant här finlir.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s