Bok nummer två…

porträtt åsa1En ny bok kommer ut nästa år. Ja, flera tusen för att vara exakt, men en av dem är min. Min andra bok. Det hade jag aldrig trott. Eller jo, att jag skulle skriva en bok till trodde jag, mest för att det var svårt att tänka sig alternativet. Men inte att den skulle komma så snart (i ärlighetens namn visste jag ju inte säkert att den överhuvudtaget skulle komma ut).

Min debut var en ganska långdragen process som startade på en skrivarkurs på distans på Kristianstads Högskola. Det var fantastiskt att få uppgifter med tydlig deadline och sedan respons av kunniga lärare och kursare på det man skrivit.

En av uppgifterna var att skriva en inledning på en bok på tre sidor. Jag skrev inledningen till det jag då kallade Emanuel Kents filosofi, som en anspelning på filosofen Immanuel Kants namn. Fiffigt tyckte jag. Detta var den bärande idén; att huvudkaraktären hette Emanuel Kent och att det namnet var likt Immanuel Kant. Jag hade en vag tanke om en sorts handbok, en Högstadiet för dummies.

De tre första sidorna i boken är i stort sett identiska med slutresultatet på skivkursens uppgift, då jag efter responsen strukit lite. Sedan var mina ideér slut. Jag hade inget synopsis, inget slut och ingen mitt heller. Men jag hade en bra början.Så jag utgick från den, kom på en ny rolig scen, en kul händelse och en pinsamhet. Det blev en räcka ganska osammanhängande situationer som jag sedan pusslade, kopierade och klistrade in på olika ställen. Lät det ligga några månader och läste igen. Strök det som i februari kändes oerhört skoj, men som i juni kändes pajjigt. I tre år höll jag på från och till. Ett sista ryck innan jag slutligen skickade in mitt manus i januari 2013.

Det var bok ett. Bok två som heter Manifest för hopplösa, har kommit till under helt andra förutsättningar. Jag har ett förlag, en förläggare och en redaktör, plus en hel mängd andra fantastiska och kunniga personer. Det innebär inte att jag inte kan bli refuserad, men det innebär att jag vet att mitt manus kommer att bli läst, jag vet att jag kommer att få respons och att någon sitter i Stockholm och väntar på mitt manus. Det är en milsvid skillnad. Tidsramen blir en helt annan. Den här gången har det inte varit fråga om att låta manuset ligga i månader innan jag plockat upp det. Några veckor max. Jag håller som bäst på med en genomskrivning där jag ska fördjupa, förtydliga och utveckla. Kanske hade jag en föreställning om att jag skulle skriva på ett annat sätt den här gången. Proffsigare liksom. Men inte heller nu hade jag något synopsis, någon mitt eller något slut när jag satte igång. Men jag hade en bra början. Och en oerhörd skräck för att gå i fällan att ”skriva samma historia en gång till”.

Nu tycker jag inte att jag har gjort det. Nu tycker jag det knallar på. Så om tygen håller och inget alltför oförutsett inträffar så går jag från att vara en debutant till, ja vad är man då?

Annonser

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Bok nummer två…

  1. oskaredvinsson skriver:

    Grattis! Vad kul, är det också en ungdomsroman?

    • asptjarn skriver:

      Tack Oskar! Ja, det är en direkt fortsättning på Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Emanuels vidare öden under sista terminen i nian.

  2. annahelgesson skriver:

    Ja, vad är man då? Sitter lite i samma båt. Det är visst då man kan gå med i Författarförbundet. Tja, författare! 🙂 Fast det tycker jag vi är redan. Grattis till bok nummer 2! 🍸

  3. Johannes Pinter skriver:

    Grattis Åsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s