Tricks för att nå ut med sin bok

Hur tusan gjorde författarna förr i tiden för att nå ut till folk med sina böcker? Hoppades på en artikel i morgontidningarna? Ställde sig i lämpligt gathörn och skrek som en annan tidningspojke?

Det har aldrig varit lättare och roligare att synas än idag. Det kan man tacka sociala medier för. Men samtidigt – det är en djungel. För aldrig har det varit trängre på den offentliga arenan. Vad har man för nytta av en scen, när det står tusentals andra personer mellan en själv och scenkanten? Det gäller att synas över alla andra. Att sätta på sig den stora hatten med blinkande lampor och klingande klockor.

Jag tänkte idag se på några saker som jag själv försökt anamma för att dra lite uppmärksamhet till min bok ”Vackra kyrkor jag besökt”.

1. FACEBOOK

Vilken utmärkt samlingsplats för likasinnade! Vilken perfekt yta att skapa en specialdesignad sida för sin kommande bok!
Ja, jag vet, det är inget unikt att skaffa en facebook-sida för sin bok. Alla författare gör det (utom kanske Jan Guillou).
Det knepiga kan vara att göra den intressant att besöka. Vad förväntar man sig av en facebook-sida för en bok? Att författaren presenterar sig själv och sitt alster? Att man får ett eller annat foto från en signering? Såklart. Men sen då? Har man besökt denna sida och läst presentationen och sett signeringsbilderna (som ärligt talat brukar se likadana ut till förvillelse) så kanske det inte känns relevant att återkomma igen.

Hemligheten, enligt mig, är att fylla sidan med mer kul grejer.  Och att sen ”keep it coming”.
Jag och förlaget har sagt oss att försöka fylla Kyrkornas Facebook-sida med nya grejer nästan dagligen, så att det hela tiden finns en anledning att återkomma.
På Kyrkornas sida kan man således läsa blurbar, se videoklipp från researchturer gjorda 58 meter upp i kyrktorn, se andra videoklipp om väsen som även förekommer i min bok, läsa fakta om författare och böcker som inspirerat till scener i Kyrkorna. Bland annat. Och mer kommer. Om man vill kolla in sidan är det bara att söka på ”Vackra kyrkor jag besökt” på facebook.
Jag har funderat på en regelrätt hemsida också (typ svenskakyrkorjagbesokt.se). Men det tror jag är snäppet svårare att få trafik till. Folk är redan på Facebook, då är det lättare att få dem att ta en sväng förbi Kyrko-sidan. På en hemsida finns i och för sig större möjligheter att specialdesigna looken, och få en struktur som är lättare att navigera i. Jag kan designa hemsidor också (jag har exempelvis gjort min egen johannespinter.se), men just nu känns det som att det räcker med en samlingsplats.

2. BOKTRAILER

En boktrailer är ett verktyg som verkligen kan få folk att förstå och känna boken på ett annat sätt än vad skriven text kan. Det är en av fördelarna med filmmediet, att man har så många fler ”färger på paletten” när det kommer till att skapa stämning och förmedla fakta.
Det är så fruktansvärt roligt att göra också. Och det kan göras på många olika sätt. Från enkla, textbaserade teasers där korta faktatexter avlöser varandra med stämningsfull musik, till avancerade filmiska verk där man har skådespelare och flera scenerier, med mycket klipp och ljudeffekter och byter musik.

Runt sommaren presenterade jag en teasertrailer för ”Vackra kyrkor jag besökt” som var relativt enkelt uppbyggd av suggestiva svartvita bilder av kyrkor, där korta textskyltar förmedlade bokens koncept. Den fokuserade på en sida av Kyrkorna, nämligen den mer lågmälda och stämningsfulla.

I dagarna har jag lagt upp ännu en trailer som är betydligt mer avancerad, med mycket klipp och ljudeffekter och fullt ös. Den koncentrerar sig mer på andra delar av boken, nämligen den intensiva känslan i vissa av konfrontationerna som Valdemar har med några av bokens väsen.

Till denna andra trailer vill jag bara förtydliga att samtliga bilder är lånade ur riktiga filmer som gått på bio. Jag har alltså inte filmat nånting själv. Så man kan säga att trailern mer är ”inspirerad” av Vackra kyrkor.
Den här typen av mood-trailers är vanligt att regissörer gör i filmbranschen när de ska presentera ett projekt (alltså innan filmen är inspelad) för potentiella producenter, för att visa hur de tänkt sig filmens känsla och stil. Så vad jag gjort här är alltså en mood-trailer för ”Vackra kyrkor jag besökt”, för att ge folk lite feeling.

3. SOUNDTRACK

Det här är också något som är ganska vanligt i filmbranschen, att det ges ut soundtracks med musik ”from or inspired by” en specifik film. Att det alltså kommer en CD som delvis innehåller musik från en film, och som dessutom har vissa låtar som går i linje med filmens tema men inte nödvändigtvis är med i själva filmen.

Jag har satt ihop ett sånt soundtrack som är inspirerat av ”Vackra kyrkor jag besökt” på Spotify. Det är 19 låtar, lika många som bokens kapitel. Varje låt är på ett eller annat sätt en ”nyckel” till resp kapitels innehåll eller tema. Den som sen köper boken och kollar in kapitelindexet, kommer att kunna jämföra dessa med motsvarande låt i nummerordning och förhoppningsvis få en liten aha-upplevelse.
Här är låtlistan som även hittas via Spotify-länken under. Kanske kan man redan nu lista ut vad vissa kapitel kommer handla om:

1. Shake the disease – Tingsek
2. Dead man walking – Milanese
3. Danse macabre Op. 40 – Ann Sofie von Otter
4. I’m affected – Ramones
5. (Ghost) riders in the sky – Johnny Cash
6. It’s written in the stars – Paul Weller
7. Demons – Fatboy Slim
8. All obstacles – Ziggi feat House of riddim
9. In the hall of the mountain king – Trent Reznor
10. The Connection – Emmylou Harris
11. Näckens polska – Jean Luc Lenoir
12. One step up – Bruce Springsteen
13. Holy man – Dennis Wilson, Taylor Hawkins
14. Transylvanian lullaby – Erutan
15. Vampire informer – Dubblestandart
16. Long way home – Tom Waits
17. Gods & Monsters – Lana Del Rey
18. Maelstrom – Beartraxx
19. the beginning is the end is the beginning – Smashing pumpkins

Länk till Spotify-spellistan

Varför gör man sig då sånt besvär med att göra trailers och facebooksidor och spotify-spellistor? Hur många kommer egentligen se och lyssna på dem?
Jag vet inte. Men jag vet att det är så galet roligt att bara göra det – för sig själv och för sin kära bok. För visst är det väl så att oavsett om nån annan bryr sig, så kommer ens egna böcker alltid att vara nummer 1. Och det är drivkraft nog.
Man kan ju inte stå och banka sin bok i huvudet på folk för att de ska se den. Man måste hitta på något annat. Och varför då inte ta till vara på sin kreativitet.