En lagom halvkass mamma som skriver och sover gott

porträtt åsa1Oj, är det redan den 15:e december? Det var värst…

Mitt yngsta barn den senaste tiden sagt: ”Du är världens bästa mamma” till mig. För att jag har fixat en mugg choklad. För att det är nio dagar kvar till julafton. För att han inte har något annat att jämföra med.

Nej, det låter hårt. Naturligtvis smälter jag och säger ”Naaw” och ”du är världens finaste unge” (”förutom dina två syskon” väser jag tvångsmässigt i ena mungipan). Och vi menar det naturligtvis båda två. Vackert så.

Saken är den att man kan säga mycket om mig men inte att jag är världens bästa mamma. Speciellt inte när jag skriver. Speciellt inte när jag är i det stadiet där jag närmar mig mållinjen men det finns fortfarande en del kvar att göra. En hel del. I det där stadiet när man blir fullständigt uppslukad och skrivandet inte går att dela in i strikt skrivtid utan liksom flyter ut åt höger och vänster. Man steker lök och kommer på en grej som bara måste skrivas ned innan den förångas och försvinner in i köksfläkten (som förresten måste skrubbas av ser det ut som) och drar stekpannan av plattan och småspringer bort till datorn och sätter sig. Och där blir man sittande tills någon drar en i armen och undrar vad det blir till middag och man bara: ”men herregud, måste ni äta hela tiden?”, eller ha hjälp på toaletten eller med att hitta legogubben. Hela tiden? Verkligen? Är det rimligt?

Då är man ju inte världens bästa mamma. Egentligen skulle man väl resa bort och isolera sig någonstans den där sista tiden i sitt skrivande. Men jag undrar om det skulle fungera. Man sitter ju inte och skriver dygnet runt, någon gång måste man gå och lägga sig och tänk om kudden är obekväm och det knirrar konstigt och man inte kan somna… Och när man väl somnar så vaknar man inte förrän jättesent eller alldeles för tidigt och då måste man kanske gå och lägga sig igen mitt i alltihopa.

Att det där trygga hemvanda ändå gör att man kan koncentrera sig trots ideliga avbrott. Om man skulle väga effektiv skrivtid i de olika situationerna:

hemma=middagslagning, leksaksletning, fjärrkontrollsfixning

borta=ätning, osovning, golvknirrning

Om man skulle väga dessa två situationer mot varandra med alla tänkbara parametrar inräknade hur mycket det egentligen skulle skilja sig i effektiv skrivtid. Ja, jag har ingen aning.

Så för tillfället nöjer jag mig med att vara en lagom halvkass mamma som skriver. Och sover gott.

Annonser

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till En lagom halvkass mamma som skriver och sover gott

  1. oskaredvinsson skriver:

    Jag är helt klart en halvklass pappa…

    • asptjarn skriver:

      Det läskiga är att man förstår Bergman och grabbarna (nej jag jämför mig inte med Ingmar Bergman) i det här att man skulle kunna ägna sig mer åt skrivande, stänga in sig i arbetsrummet och äska tystnad från resten av familjen, åtminstone stundtals, om man hade kunnat. Alltså jag har viss förståelse för att de gjorde det eftersom det ju var accepterat. Sedan tror jag att de gick miste om så oändligt mycket. Så alternativet halvkass är väl i det perspektivet bättre än helkass.

  2. annahelgesson skriver:

    Usch, jag är varken bra mamma, fru eller vän när jag skriver. Hur gör ni där ute i skrivarcybern , har ni en överenskommelse med era partner hur mycket skrivtid som är ok och när? Behöver verkligen veta det. Här har det varit kalla kriget ett par veckor, men det har ordnat upp sig nu, tack och lov. Tips mottages ödmjukast!

    • asptjarn skriver:

      Jag vet inte om jag har några bra tips. Min man föreslog att vi helt enkelt skulle bestämma att två veckor (sa han två veckor? eller har jag fantiserat ihop det?) innan eventuell deadline så bestämmer man att jag typ reser bort. Haha nej, han kan verkligen inte ha sagt två veckor känner jag nu när jag skriver det… Hursomhelst så tror jag att den halvt om halvt närvarande person man plötsligt förvandlas till är ganska påfrestande. Ja du märker, jag har inga tips…

  3. Hanna Höglund skriver:

    Det bästa måste alltså vara när partnern och barnen bestämmer sig för att resa bort och författaren lämnas hemma att skriva i sin egen vrå, med egna golvplankor, kuddar och sängar.

    Men åh vad jag känner igen mig! Så Inte världens bästa mamma när jag intensivskriver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s