Den där sociala delen av skrivandet

Helgen som var, var ganska tuff för en som har sina mest stoiska festnätter många år bakom sig. Det var releasefest (inte min egen) på fredagen och julfest på lördagen, och det var länge sedan som jag sovit så länge en söndagsmorgon.

Det pratas idag mycket om hur viktigt det är som författare att inte stänga in sig på sin kammare – man ska vara sällskaplig och synas i så många olika sammanhang som bara är möjligt. Att det är viktigt att äga ett visst mått av social kompetens för att kunna sälja in sin bok och inte minst sig själv.
Jag är egentligen ingen supersocial människa. Jag trivs bra med att sitta framför datorn och bara umgås med tankar och ideer som flödar genom mina hjärnvindlingar.

Under hösten har jag smakat på de sociala sammanhangen som man kan möta som författare. I september var det bokmässa, och för en dryg månad sedan var jag med några förlagskollegor på Uppsala stadsbibliotek och pratade om novellskrivande.

Det funkar inte att sitta och sura i din ensamhet om du vill nå framgång!

Nu, under förra helgens två kvällar, med ett visst mått av alkoholintag och hög musik och mer eller mindre förvirrade samtal, kom jag att tänka på att det inte bara är vansinnigt roligt att träffa liksinnade och socialisera – det ÄR dessutom väldigt nyttigt ur alla möjliga vinklar.

För det går ju inte att jämföra en kontrollerad facebook-chat, med att över en ljudmatta från The Clash halvskrika sig igenom ett stirrigt samtal som böljar från filmen ”Henry, portrait of a serial killers” förtjänster, till mikroväders oväntade följder i stora lagerbyggnader, till hur man mår när man tvingas slå ner några rånare i en kulvert.
De där ögonblicksmötena som är helt omöjliga att styra, som blossar upp av plötsliga insikter och som föder så många åsikter som skjuts från höften, och därför blir så spännande. Ett bra möte är lika euforiskt uppfyllande som när man som författare lyckas formulera en tanke på papper som man inte sett formuleras förut.

Helgens första begivenhet var Apart förlags releasefest för Herman Geijers bok ”Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen” med illustrationer av Jimmy Wallin. Platsen var The Liffeys källare i Gamla stan i Stockholm.

Syns! Umgås! Socialisera! Det är nyckeln till framgång!

Här träffade jag flera personer som jag bara fört virtuella samtal med tidigare. Och så fick jag för första gången göra ett ordentligt barhäng med Eskapix-folket. Att möta sitt förlag på ett sånt här otvunget sätt är närmast ovärderligt för samvaron, och det blev mycket snack om saker som inte rör bokbusiness (även om det blev en del väldigt trevligt boksnack också).

Dagen efter, på lucia, var det julfest hemma hos skräckmaestro Anders Fager. Ett tag tänkte jag lämna walkover till den, då releasefesten sugit det mesta av musten ur mig. Men jag tog mig samman, och det är jag väldigt glad för. Hos Fager är det nästan som hemma nuförtiden då jag känner de allra flesta som brukar komma dit, då de är eller har varit skrivelever för honom.

Men nu var där några nya personer som jag inte fått möjlighet att träffa tidigare, bland annat en författarkollega på Eskapix vars texter jag är en stor beundrare av, men som jag aldrig träffat IRL. Nu fick jag chansen till ett avslappnat och givande samtal med henne som jag är jätteglad över!

Egen releasefest då? Brukar man inte ha det när man kommer ut med en bok?
Jo, det hade såklart varit roligt. Men det har blivit olyckliga förseningar på tryckeriet i Polen. Om man inte vet när boken kommer så vågar man inte boka releasefestlokal heller. Istället kommer Eskapix ha en gemensam hallabaluns i januari för både mig och flera andra författare på förlaget. Och det kommer bli lika kul!
Jag kommer dock att ha en lite lugnare grej hemmavid för min närmaste familj och släkt för att fira ”Vackra kyrkor jag besökts” födelse. Det räcker gott känns det som, lite lagom högtidligt sådär.

De som sökt ”Vackra kyrkor jag besökt” på Bokus och Adlibris och inte hittat den: jo, den kommer att finnas där. Här har en barnsjukdom blossat upp som brukar kunna drabba små förlag som tidigare inte haft sina alster på digitala bokshoppar – det har varit meckigare och mer tidsödande än väntat att komma in där. I skrivandes stund finns den inte att hitta där, men det är möjligt att den denna fredag finns uppe att köpas.

Ett annat socialt sammanhang är det där med att möta läsare vid signeringar.
På söndag, den 21 december, begår jag min debut vad gäller det – på gigantiska ICA Maxi i Botkyrka. På eftermiddagen är det tänkt att jag och författare Mattias Leivinger (med boken ”Freudland”) ska köra en gemensam signering inför jul. Inte utan att jag är lite nervös – först för att jag hoppas att jag överhuvudtaget har fått några böcker att signera. Och i så fall för att det kommer bli skitnervigt att försöka sälja in sin bok till folk som i många fall kanske inte är bokens primära målgrupp.

Men det är bara att tuta och köra, och jag tror att det kommer bli vansinnigt roligt. Precis som med alla andra sociala sammanhang. För jag har ju min bok att luta mig mot, och kan inte vänta på att få ge mig ut i vimlet med den!