Om en julklapp

Thomas

Detta är mitt första inlägg på debutantbloggen. Därför tänkte jag att det kunde vara passande att vrida tillbaka klockan lite. Inte till allra första början, men i alla fall till en början. Början på den här delen av resan, den som ledde fram till att jag sitter här och skriver nu.

Det var julafton. Vi hade väl inte haft så jättemycket tid att planera julklappar till varandra. Trots allt så hade vi haft ganska mycket att stå i. Vi hade bytt land (igen). Kommit tillbaka till Sverige med allt vad det innebär.

Jag öppnar en liten paket från min hustru. En bok troligen…

Det visade sig vara ett helt korrekt antagande. Det var en bok. Stephen Kings ”Att skriva”. Jag hade nämnt den någon gång. Att jag läst att folk sagt att skulle man läsa något om skrivande så skulle man läsa den. Att den var värd att läsa även om man inte gillade Stephen King.

Nu är det så att jag inte har läst något annat av King. Faktiskt inget alls. Man kan se det som en brist i min litterära bildning, men det är lik förbaskat så. Men jag har läst denna bok, och det är jag väldigt glad för. För den presenten gav mig två insikter.

Den första, och allra viktigaste var att jag blev så himla glad för den här presenten. Att jag fick den av henne. Jag blev lycklig som ett barn över en liten bok som jag lika gärna kunde gått och handlat själv om jag bara kommit mig för det. Jag blev lycklig över att hon gav den till mig, att hon såg mitt skrivande som något viktigt. Tror jag. Jag är fortfarande inte helt säker på varför jag blev så glad. Det jag är säker på är att jag bestämde mig för att om jag känner så mycket för denna julklapp så är det här med skrivandet säkerligen väldigt viktigt för mig.

I sin tur ledde det här fram till ett nyårslöfte. Min variant på nyårslöfte har sedan dess handlat väldigt mycket om att sätta upp ett mål för det kommande året. Det jag lovade mig själv var att ta mitt skönlitterära skrivande på allvar. Det året tog jag upp novellskrivandet, började försöka komma igång med att skriva inte bara när andan föll på som jag gjort tidigare, utan mer koncentrerat – ”på beting”. Sedan gick jag vidare och började fundera på att skriva en roman året därpå.

Även i det arbetet var Kings bok nyttig. Den andra insikten boken gav mig var nämligen hans metod. Jag gör inte exakt som han när jag skriver – eller har i alla fall inte gjort så hittills. Men jag insåg att det inte finns ”ett sätt” att skriva en bok. Det går att skriva en roman på ungefär samma sätt som jag skriver noveller. Att börja i en bild, eller en idé – bygga på med personer och sen se vart det leder.

Romanen blev klar. Den redigerades, fixades, kommenterades, och gick slutligen iväg till ett antal förlag. Och nu skall den alltså bli utgiven. Men den kändes aldrig som ”slutet på resan”. Tvärtom. Den gav mersmak. Jag skrev en bok till efter denna, och jag längtar efter att bli klar med slutfixandet nu så att jag kan ge mig i kast med något nytt. Det känns betydligt mer som att ”det är nu det börjar” (igen).

Annonser

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - Undrentide förlag (2015). Sällskapet i Genua - Undrentide förlag (2017)
Det här inlägget postades i Debut, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Om en julklapp

  1. Ping: Obrutna löften | Debutantbloggen

  2. r2 skriver:

    Tack för tipset! En av de få böcker av honom som jag inte läst. Själv är mitt beting att läsa, tänka, tolka & översätta bl a Paulo Coelho citat och texter på hans svenska FB-sida som jag startade för år sedan. Har än inte hittat ambitionen att bli publicerad men det kommer kanske…

    Panta Rei

    • Thomas skriver:

      Klart läsvärd som sagt, om inte annat så för att han levt ett minst sagt intressant liv och det är både en skrivhandbok och en levnadsskildring.
      Lycka till med dina projekt!

  3. Pia Widlund skriver:

    Visst ger skrivandet mersmak. Idéer föds, skrivs och levereras. Sen kommer det nya. Lycka till med bloggandet här!

  4. Manuskt skriver:

    Att få skrivarböcker av sin respektive gör en verkligen glad! Håller mer Johannes, några King-noveller är gott att knapra på.

    • Thomas skriver:

      Det gör ju det. Man får liksom ett ”ok” på all den där tiden och tankemödan man lägger på sitt skrivande. Och på alla de där underliga frågorna man ställer…

      Jaha du, så du går ihop med Johannes… Jag får väl ta det under övervägande… 😉

  5. Libido skriver:

    Reblogga detta på Libido.

  6. Gabriella skriver:

    King fick även mig att se på mitt skrivande som viktigt. En solig sommardag på klipporna på vår sommarö. Halva släkten i ett virrvarr runt om mig och mitt i det jag, hon som skriver (som just då läste King). Insikten att alla dessa människor som jag har nära mig vet det också. Vet att det gör mig gott och att det kommer något ur det som andra kan behöva. Insikter om vad som är viktigt är viktiga insikter. Härligt att få följa er nya bloggare här. 2015 kommer att bli ett fantastiskt skrivarår!

  7. Skriviver skriver:

    Jag har nog också gjort lite som du med mitt manus. Börjat med en idé, ett koncept och en ganska vag bild, och sedan bara byggt på medan jag skrivit. För mig har det tagit oändligt lång tid och krävt mycket omberarbetningar av texten innan jag ens blivit klar med första genomskrivningen. Så jag tänker nog försöka göra annorlunda nästa gång. Ganska nyfiken på det där som kallas synopsis 🙂

    Stephen Kings bok om att skriva är den enda bok jag läst om att skriva också, och den påverkade nog mig på ungefär samma sätt: den blev som en ahaupplevelse, lite av en väckarklocka och en källa till inspiration. Det finns inga rätt eller fel, det är bara att skriva på!

    Och visst är det härligt, det där att det på något sätt går runt, saker. ”Det är nu det börjar”, (igen) – ja och nästa vända kommer det antagligen kännas likadant. Det är det som gör livet värt att leva, tycker jag 😀

    /Linda

    • Thomas skriver:

      Hej Linda!
      Jag tror att det beror väldigt mycket på person, manus, och tillfälle vad som funkar.
      Många börjor blir det, helt klart. Lite extra kul när man kan sätta fingret på början på en ny fas.

  8. Kära Syster skriver:

    Så fint! Jag blir nyfiken på att läsa mer om din skrivmetod (att börja med en idé och se vart det leder), för den liknar precis mitt sätt att skriva. Men jag gissar att det är däråt det barkar kommande tisdagar…

    Och utan stödet från dem man lever med skulle det knappast bli mycket alls. Grattis till debuten, jag ser fram emot den!

    /Anna

    • Thomas skriver:

      Tack Anna!
      Ja, jag kommer garanterat att återkomma till det där med hur man jobbar. Det är ett spännande ämne, helt klart. Sedan vet jag inte om det går att kalla en metod egentligen. Inte fullt ut. Men som sagt, jag lovar att spåna vidare kring det.

  9. Johannes Pinter skriver:

    Japp, Kings ”Att skriva” är en kick att läsa! Du skulle testa att läsa något annat av honom också, bara för att täppa till den där luckan 🙂 T.ex nån novellsamling. Så kan du gå på tegelstenarna senare om du får blodad tand.

    • Thomas skriver:

      Ja jag borde väl det 🙂
      Bara att läslistan alltid är så lång… Traven med böcker brevid sängen påminner lite om lutande tornet i Pisa. Och då är det ändå bara de som jag tänkt ”Den här måsta jag läsa nu på direkten” om…
      Men bra tips med att ge sig på en novellsamling. Det kan kanske var något.

      • Johannes Pinter skriver:

        Lutande tornet i Pisa – bra illustration även över min att-läsa-trave 🙂 Jag har fått hårdprioritera bort en del måste-böcker där, tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s