Gästbloggare: Lisa Westerlund

Lisa PressbildDu är på en restaurang. Plötsligt tystnar konversationen och alla vänder sig mot dörren. En studie i skönhet går genom dörren. Ögonen. Gången. Kläderna. Allt osar sex. Någonstans hör du orden oanständigt. Vågat. Du vänder dig mot dina vänner och någon muttrar att med sådana kläder får man faktiskt skylla sig själv om man blir våldtagen.

Hur ser den här personen ut? En man i jeans och randig skjorta? Troligtvis inte. Den 22:a januari släpps min debutroman. Den heter Klarhet och handlar om en tjej som blir misshandlad av sin kille och sedan hämnas på honom tillsammans med sina tjejkompisar. Men det jag vill prata om här är e-boken. Där har huvudpersonerna Klara och Rickard fått byta plats. Och alla i boken har fått motsatt kön. Bortsett från något klädesplagg och några biologiska skillnader är varje mening i övrigt intakt.

Vad händer när vi sätter en kvinna i en mans skor och tvärtom? Hur reagerar du som läsare när de manliga kompisarna kryper ner under en filt och myser med varsin kopp te? När de gråter och kramas? Eller när en kille kryper upp i sin tjejs knä för att få känna sig trygg en liten stund? Kanske reagerar du som jag först gjorde. Att det här känns för konstigt. Om du bara visste hur jag fick brottas med mig själv för att hålla fingret från delete-knappen när jag skrev Klarhet – Ombytta roller.
När jag läste igenom den ombytta versionen blev jag besviken på mig själv. Jag. Som studerat kvinnors rättigheter och arbetat med genusfrågor. Jag som tyckte att jag hade lyckats med att skriva en bok med starka kvinnor som utmanande samhällets trasiga skyddsnät. Här satt jag med mina karaktärer som fastnat i klassiska könsstereotypa mallar.

Med Ombytta roller har jag utmanat mig själv och läsaren med att tänka till kring hur förväntningar och roller som vi har kring kön påverkar oss och den syn vi har på våld i nära relationer och våldtäkter. Dessutom lyfter jag frågan om våld mot män i nära relationer. Något som händer oftare än vi tror men som verkar uppfattas som tabu att prata om. Varför? För att mannen är stark? Ska klara sig själv? Ungefär här börjar jag fråga mig själv om jag kanske är något på spåren. Har vi skapat könsroller som cementerat oss i rollerna som offer och våldsman genom det språk vi använder? Och hur ska vi ta oss ur dem?

Som författare trollar vi med språket. Vi vill nå in i våra läsares hjärtan. I bästa fall kan vi förändra deras syn på världen en stund. Du är troligtvis en person som antingen skriver böcker själv eller som läser mycket. Vad tycker du? När vi tar våra läsares hjärtan gisslan, vilket ansvar har vi?

Hur många tjejer har inte läst Pippi Långstrump och inspirerats av denna starka, självständiga tjej? Tänkt att kan Pippi, då kan jag!
För att inte tala om alla de som läst Snövit eller Askungen och drömmer om att en prins ska komma och rädda dem från sina hemska liv? Så länge de har på sig en vacker klänning och håller huset rent så kommer han nog snart och de kan leva lyckliga i resten av sina dagar.
Jag har en son och en dotter. De är små och de är fantastiska. Jag drömmer om att vara med i att skapa en värld där de kan få vara precis som de vill. Jag har inte hybris. Tror inte på något sätt att jag kan göra det här på egen hand. Men om jag såg tillbaka på mitt liv och såg att jag inte ens försökt. Då tror jag att Pippi hade stått där på tröskeln, till vad som än händer när vi dör, med händerna i midjan och varit väldigt besviken.

Lisa Westerlund vann tidningen mamas och Svenska Bokhandlareföreningens författartävling med manuset till romanen Klarhet som släpps den 22 januari.

Annonser
Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Gästbloggare: Lisa Westerlund

  1. Ping: Recension: Westerlund, Lisa; Klarhet; 2014 - Feministbiblioteket

  2. Ping: Vårlängtan - en enkät - Feministbiblioteket

  3. Kära Syster skriver:

    Vilket briljant experiment att byta rollerna! Jag jobbade med en kortfilm en gång och jag tyckte att killen som skrev manus hade gjort mamman alldeles för gnällig och uppjagad, lite sådär som mammor gärna är i komedier där alla karaktärer är stereotypa för att ”förenkla för tittaren”. Jag bad honom att skriva om rollen till en pappa istället. Och sedan byta kön igen utan att ändra replikerna (för det var en mamma det handlade om). Vi har ju alla tillgång till alla slags känslouttryck, så det är otäckt hur lätt vi låter oss begränsas när vi återskapar verkligheten i text. De mest intressanta karaktärerna kommer när författaren tar intryck av, inte kön, utan hur vem som helst skulle reagera i en given situation.

    /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s