Censuren slog till igen

FredrikJohn Mayer sa någonting när han gästade Skavlan. Så länge man imponeras av sig själv fortsätter man utvecklas. Vi har tagit till oss det där i vår familj och vi imponeras rätt ofta och lätt av oss själva. “Rätt så bra serve!” (Min bror ropar över hela planen efter att ha lyckats med sitt livs första serve-ess. Samma min som McEnroe efter vinst mot Björn Borg över hela ansiktet) eller “Du det här blev rätt bra” (Min fru som slänger scarfen över axeln och tittar på sin nymålade vägg) eller “Smaka på det här, jag är tamejfan svensk mästare i köttfärssås.” (Jag, typ varje gång jag lagar köttfärsås. Svensk mästare kanske inte räcker för att beskriva hur väl jag behärskar rätten. Det kommer aldrig bli officiellt men nästa gång ni får till en sån där dröm-om-italienska-sluttningar-där-köttfärsen-liksom-bara-spritter-i-munnen-oreganodoftande njutning till köttfärsås så vet att det finns en person ute i landet som just då sitter och äter en ännu lite godare pastatopping. Jag. 🙂 )

Näe ok, lite överdrivet kanske men som Winnerbäck säger, jag försöker bara förmedla en känsla här. Den där känslan som kan dyka upp ibland när man skrivit färdigt ett stycke. Den där genikänslan. Då man bara lutar sig tillbaka och njuter av att vara bäst på hela jordklotet och som för mig ibland kan hålla i sig ända tills jag vaknar med ett ryck mitt i natten. Väckt av att censuren bultar nere på ytterdörren. Och jag är liten igen.

Censuren vet hur man knäcker folk psykiskt. Precis som SS under andra världskriget slår de till under de mörkaste timmarna på natten för att skapa största möjliga psykologiska effekt. Helvete, ska mina föräldrar läsa det där? Stycken och paragrafer dras skrikandes och sparkandes från sina hem. Tänk om min gamla lågstadielärare skulle se texten. Grammatik, grammatik, grammatik, vart la jag grammatikboken nu igen? Y-namn. Min kompis storebrorsa heter Ronny, döper jag en till karaktär med problem till ett Y-namn kommer han dra sig ur NHL-bettingen i år. Åhnej den gula havsvillan i Österskär finns på riktigt och nu bor det en familj där. Kan jag verkligen ha den som ground zero för all Stockholms brottslighet? Och använde jag verkligen det där ordet? Aaahhh panik. Nageltuggande panik.

Jag försöker skriva för mig själv. Som om bara jag i hela världen skulle läsa historien. Vilken historia skulle jag själv vilja läsa? Vad behöver historien just nu? Vad behöver det här stycket just nu? Och det brukar fungera bra. De första månaderna har jag ändå inte tillräckligt att visa upp för någon och när jag är klar har jag några trogna testläsare: fru, bror och Empis, min bästa skrivarkompis sedan några år tillbaka, och där brukar det sluta.
Ända tills i november när jag fick ett mail som sa:

‘Hej Fredrik
Vi skulle gärna ge ut din bok. Helst i vår om det är möjligt.’

Det öppnade liksom upp för att jag skulle vara tvungen att utvidga min läsekrets aningens. Otur för mig men bra för förhindrandet av censur var att jag gav mina föräldrar ett exemplar av manuset 6 månader efter jag skickat iväg det till förlag och innan jag hunnit läsa det själv igen. Mycket mer ångest för mig. Mycket mindre tillfällen för censuren att attackera. Skadan var redan skedd. Jag hade inte rört texten sen i somras och läste igenom den samtidigt som mina föräldrar, vilket jag inte kan rekommendera. Ångest och mer nageltuggande. Censuren ökade sitt patrullerande i mitt område och brydde sig inte om mina förklaringar om att det var för sent att göra ändringar. Plötsligt stod vartenda fult ord, varenda centimeter av bar hud, varenda slag på käften ut som i fetstil. Men det var kanske det bästa. Nu när de redan läst det värsta spelar det ingen roll om jag tar bort det eller inte till den färdiga versionen.

Det behöver inte vara föräldrarna som lockar fram censuren i en, det kan vara vem som helst: ens svärföräldrar, barn, kyrkan man går i, jobbarkompisar, lagkamrater, rädsla för terrorister eller grannarna. Är det någon som kommer ta illa upp? Hur kommer de att se på mig? Om jag skriver det där, vad betyder det egentligen om mig?

Varför måste våldet vara så grafiskt beskrivet? Och sex? Måste det verkligen vara med? Räcker det inte med att skriva ‘den kvällen kramades Bamse och Brummelisa extra länge’. Det kan alla läsa.

Jag zoomar ut, sätter på mig skygglappar, eller blundar och håller för öronen och nynnar något av Eminem. Tillräckligt länge för att kliva in min egen värld igen och beskriva det jag ser där så bra jag kan. Och när censuren knackar på igen gör jag allt jag kan för att inte öppna. Den enda jag behöver imponera är mig själv.

För alla er Walter Mittys där ute som drömde er bort vid delen om köttfärssåsen och inte kom tillbaka förrän nu, kom lite närmare så har jag en hemlighet till er. Lite närmare ändå. Markera området här nedanför så dyker de hemliga ingredienserna i min hemliga ingrediensköttfärssås upp.

Grädde
Creme Fraiche
Bacon

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Fredrik Frängsmyr. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Censuren slog till igen

  1. Ping: Noja över andras tyckande | Skriva läsa leva

  2. Kära Syster skriver:

    Briljant inlägg! Som du skriver med dramaturgin i schack och allt! Sorry, jag vet att jag borde kommentera innehållet snarare än formen, men kan inte låta bli. Okejdå, innehållet: Referenserna! Älskar dem alla. Briljant, sa jag det?

    /Anna

    • nfredrikn skriver:

      Tackar och bockar.
      Jag är inte så bra på att ta eller svara på bra feedback men hela meningen ovan rymmer massor av glädje över fin kommentar.
      Tack igen.

  3. annahelgesson skriver:

    Jättekul! 😂😂

  4. oskaredvinsson skriver:

    Grädde OCH Creme Fraiche, alltså. Att jag inte tänkt på det innan! Och bacon… Nu blev jag hungrig. Jag visste inte att världens bästa maträtt kunde bli bättre, men jag tror att du är något på spåren. Tack för bra inlägg!

  5. Sonia skriver:

    Härligt skrivet ! Nu får du oroa dig för vad din gamla moster ska tycka ! För jag kan vara skoningslös.

  6. Gunnel Svahn Frängsmyr skriver:

    Tack för att du är så modig! 😀 Det ska bli så spännande att läsa din bok! Och from nu är du min förebild… nu ska jag också våga och inte låta ”censuren” skrämma mig. 😉 Och tack för så trevlig och rolig läsning! kram Gunnel

  7. Eva Karlsson skriver:

    Åh, varför dras man till den här dumma branschen som är så ångestframkallande? Tack för ett trevligt och roligt inlägg. Perfekt en kall måndagsmorgon.

  8. Johan Ring skriver:

    Hear hear.
    Vid mitt senaste biblioteksframträdande läste jag ett stycke ur min kortroman Den Mörka Fläcken. Texten innehöll såväl anspelningar på kvinnomisshandel och våldtäkt, som orden ”knulla” och ”kuk”.
    Min frus farmor satt i publiken.
    Vet inte om jag någonsin rodnat så djupt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s