Vilken genre skriver du i?

Thomas

Genre är ju egentligen ett filter man lägger ovanpå litteraturen för att enklare kunna diskutera den. Samtidigt är det ju någon form av ramar att förhålla sig till som författare. Det skapar en trygghet, ett ”regelverk” att förhålla sig till, att följa och att bryta utifrån vad man vill uppnå för effekt.

En annan sida av genren är att det skapar en gemenskap. En möjlighet att hitta likasinnade som man kan diskutera med och känna sig hemma hos. Efter att ha umgåtts huvudsakligen i fantastikkretsar, vad gäller skrivande – även om jag språkat en hel del med andra typer av författare också – så ser jag mig själv väldigt mycket som en ”fantastikförfattare”.

Men ändå. Är det verkligen det jag har skrivit? Nej inte egentligen. Och samtidigt ja. Det är den ”skolningen jag har”. Det är den genrens ”regler” jag förhåller mig till. Och visst går det att läsa Incidenten som en klassisk fantastikroman, om man vill.

Samtidigt när man funderar över sin ”elevator pitch” så får man problem. För frågan ”Vad för slags bok är det du har skrivit?” blir ju svårare än vanligt. Hur tusan svarar man på den? I alla fall till en början tyckte jag det var löjligt svårt. Det är svårt nog att sälja sig själv. Och då är jag ändå rätt van att ”sälja” saker med text och ord. Det är ännu svårare – tycker jag – att sälja sin egen bok. Varför då krångla till det för sig genom att lägga sig i gränslandet mellan genrer?

Dessutom är det en fråga du måste kunna svara på direkt. Annars har den som frågar tappat intresset. Och det är inte bra. För oavsett om det är en potentiell köpare, eller någon som bara var nyfiken så är det ju ett misslyckade att göra personen ointresserad. Ju fler intresserade desto bättre. Eller hur?

Så varför komplicera för sig då? Varför inte bara skriva en klassisk episk fantasy med svärd, magiker och drakar – eller en deckare med en livskrisande poliskommissarie i någon liten idyllisk semesterort? Det skulle ju vara enklare, eller hur? Svaret är nog lika enkelt som det är besvärligt. För att man skriver det man kan. För att man skriver det som ens hjärna får för sig att den vill skriva. Jag valde visserligen att skriva det jag gjorde. Men samtidigt gjorde jag det därför att det var där jag hade något att berätta. Just då. Sedan fick min hjärna för sig att den skulle skriva en bok om en kanin och en ekorre. Men det är en helt annan historia.

Så vad är det då för genre? Ja frågar du en expert så finns det säkert ett namn på den. Men jag beskriver den som en spänningsroman i historisk miljö – med antydan till övernaturliga inslag. Jag har skrivit flera noveller i den typen av miljö, och det var genom dem som jag ”hittade hit”. För ”den vanliga människan” före upplysningstiden levde i en värld där det övernaturliga var närvarande. Där folk dömdes som häxor. Där djävulens verk var högst verkliga. Varför inte skriva just där – på gränsen?

Andra har beskrivit den som en ”modern gotisk roman”, eller ”en blandning av Frankenstein, Rosens namn och Sleepy Hollow”. Jag vet inte vilket som är bäst. Jag vet bara att jag kan svara om någon frågar nu, vilket gör att intresset inte dör på en gång. (I alla fall om inte den förklaringen är det tristaste den andre personen kan tänka sig, men det är ju en annan sak).

Min elevator Pitch då? Ja den kanske vi kan återkomma till. Det där med att ”sälja sitt manus” är värt ett blogginlägg eller tre i sig självt…

Annonser

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - Undrentide förlag (2015). Sällskapet i Genua - Undrentide förlag (2017)
Det här inlägget postades i Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Vilken genre skriver du i?

  1. Helena Andersson skriver:

    Jag känner också igen mig i det där svåra med att bestämma genre. Söner av Heimdall som jag har skrivit är en mix av historisk roman och fantasy. Därför brukar jag kalla den för en vikingatida saga. Fast också det begreppet blir fel när folk frågar om det därför är en bok för barn. Även om man vill kunna leverera ett rakt svar om genre, så tror jag det ligger en risk i att måla in sin bok för snävt om det är så att man flirtar med flera genre samtidigt. Det är dessutom intressant att höra efteråt hur olika folk uppfattar ens bok. Jag fick höra alltifrån en historisk relationsdrama, en skildring av ett brutalt klassamhälle och en mytologisk roman med touche av magi.

    • Thomas skriver:

      Helena, håller verkligen med om att det där med hur andra uppfattar det man skrivit är riktigt spännande. Det är fantastiskt givande att lyssna när andra diskuterar något man skrivit. Man kan helt klart få nya vinklar på sin text.

  2. Libido skriver:

    Reblogga detta på Libido.

  3. Libido skriver:

    Jättebra inlägg. Funderar mycket på detta. Skriver på min första roman som är tänkt att bli en trilogi. Det är en relationsroman. Eller en historisk roman. Spänningsroman? Eller nej förresten, det är en släktberättelse i historisk miljö. Också med antydan av övernaturliga förmågor. Knepigt det där…

    • Thomas skriver:

      Tackar. Ja, det är knepigt ibland. Och som jag var inne på så är ju genrebegreppet inte bara något som har med ”själva berättelsen” att göra heller. Det handlar ju minst lika mycket om hur den berättas och vad läsaren förväntas kunna etc.
      Men något som jag kommit att inse är att för mig handlar genrebegreppet lika mycket om hur jag ser på mig själv. Jag ser mig som en fantastikförfattare. Sedan kan det vara så att min debutroman är ett klart gränsfall på vilken genre den borde klassas som, men det är inte helt samma sak.

  4. Kära Syster skriver:

    Det där med ”övernaturliga inslag” har jag också lagt in i min pitch. Tycker det låter lite svävande, men fint att höra att fler använder uttrycket. Det går ju liksom inte att pitcha genren, istället har jag försökt ta fasta på den delen i berättelsen som säger något om världen den utspelar sig i plus ett ord om huvudkaraktären och ett om huvudploten. Mer hinner man inte säga mellan två våningar.:)

    Fint att du återkommer om detta, ser fram emot att läsa din pitch!

    /Anna

    • Thomas skriver:

      Ja, det kan nog vara lite för svävande. Men samtidigt måste man ju snabbt kunna få med sig sin åhörare, så man kan ju inte göra en lång utläggning heller. 🙂

  5. Pia Widlund skriver:

    Visst är det knepigt med alla genrer. Ibland går det i varandra. Man får väl helt enkelt skriva det man gör och sen får man se var det ”landar”.

    • Thomas skriver:

      Ja lite så är det. Alla genrer har ju också vissa förutsättningar och förkunskaper, så lite blir det ju att man som författare i ”gränslandet” måste förhålla sig till alla – och läsa in sig på dem. Men det är samtidigt oerhört kul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s